Definition of Done

5 skäl för en exakt deadline

2012-01-13T01:47:00.001+01:00

Tid är ett underskattat styrmedel i projekt. Det är vanligare att man håller stenhårt i budget eller i ett exakt resultat som ska presteras, än att man håller stenhårt i tidsplanen. Att styra på ett exakt resultat är svårt i och med att kraven i webbprojekt sändigt förändras och i och med att man alltid kan göra det lite bättre. Det är ju grundorsaken till att agila metoder uppstått och det är också grunden till att det är så svårt att definiera "klart".

Några skäl till att en exakt deadline ofta är det mest avgörande styrmedlet i webbprojekt:

Det är ofta bara inför en stundande deadline som människor agerar och som en organisation ger tillräcklig uppmärksamhet åt vad som behöver göras.
IT- och webbprojekt innebär ofta en omställningsprocess för organisationen och det finns då en stor risk att frågor skjuts på framtiden inför den oro som omställningen innebär. En tydlig och exakt deadlinen tvingar fram att frågor tas om hand allteftersom snarare än att bordläggas.
IT- och webbprojekt innebär en enorm mängd krav, önskemål, behov och idéer – som ofta motsäger varandra i stor utsträckning. En orubblig deadlinen tvingar organisationen och de inblandade personerna att tänka på vad som faktiskt är kritiskt och vad som snarare är nice-to-have.
En fix deadline ger projektet styrkraft. Hela organisationen jobbar med ett tydligt definierat mål och personella resursfrågor och prioriteringar kan göras utifrån detta perspektiv.
Webbprojekt blir aldrig "klara", alla webblösningar kommer alltid att fortsätta utvecklas. Av den anledningen är tiden en ännu viktigare faktor för att definiera projektets ramar. Arbetet kommer visserligen alltid att fortgå, men projektet måste ha ett avslut som man kan samla kraft inför och som man kan fira att man klarat av.

Utan fast deadline blir det lätt som i Mynty Pythons 100-meterslopp for people with no sense of direction.

Skapa en tidslinje med årets kommentarer

2011-12-30T22:42:00.002+01:00

Inför nyår tänkte jag ge lite cred till alla som kommenterat på vd-blogg.se (som kör Wordpress) under året. Efter lite trixande i php och css så blev det en tidslinje, lite Facebook-style. Jag utgick från Harry Roberts css-kod och Kyle Eslicks php-kod. Den går även att använda för att visa senaste kommentarer.

Resultatet syns nedan och hela tidslinjen med kommentarer går att se här.

Guide till tidslinje med kommentarer

Nu när den är klar tror jag tidslinjen är rätt lätt att lägga in för den som vill. Den bygger på tre delar:

CSS-kod
En page template
En vanlig sida

Jag är ingen kodare och gör inga som helst anspråk på att det här tekniskt skulle vara någon mirakel-lösning. Men den funkar, i alla fall i Chrome och Firefox (i Internet Explorer ser den inte lika bra ut, men fungerar).

CSS-koden

CSS styr utseendet på tidslinjen. Gå till Utseende - Redigerare - CSS (css-filen kan ha lite olika namn med slutar alltid på .css). Lägg in nedanstående kod längst ner i css-filen och spara.

#timeline{

  background:url(http://dummyimage.com/2x1/D6DCE9/D6DCE9.gif) top center repeat-y;

  width:820px;

  padding:50px 0;

  margin:0 auto 50px auto;

  overflow:hidden;

  list-style:none;

  position:relative;

  font-family:sans-serif;

  font-size:12px;

  line-height:150%; 

}

#timeline:before, /* The dot */

#timeline:after{ /* The arrow */

  content:" ";

  width:10px;

  height:10px;

  display:block;

  background:#D6DCE9;

  position:absolute;

  top:0;

  left:50%;

  margin-left:-5px;

  -moz-border-radius:20px;

  -webkit-border-radius:20px;

  border-radius:20px;

}

#timeline:after{

  content:" ";

  width:10px;

  height:10px;

  display:block;

  background:#D6DCE9;

  left:50%;

  top:auto;

  bottom:0px;

  margin-left:-5px;

  -moz-border-radius:20px;

  -webkit-border-radius:20px;

  border-radius:20px;

}

#timeline li:before,

#timeline li:after{

  content:" ";

  width:71px;

  height:2px;

  background:#D6DCE9;

  position:absolute;

  left:100%;

  top:50%;

  background:-moz-linear-gradient(0,#92A3C7,#D6DCE9);

  background:-webkit-gradient(linear,left top,right top,from(#92A3C7),to(#D6DCE9));

}

#timeline li:nth-of-type(even){

  float:right;

  text-align:left;

}

#timeline li:nth-of-type(even):after{ /* Move branches */

  background:-moz-linear-gradient(0,#D6DCE9,#92A3C7);

  background:-webkit-gradient(linear,left top,right top,from(#D6DCE9),to(#92A3C7));

  left:auto;

  right:100%;

}

#timeline li:nth-of-type(odd),

#timeline li:nth-of-type(even){

  margin:-10px 0 0 0;

}

#timeline li{

  position:relative;

  clear:both;

  float:left;

  width:318px;

  padding:10px;

  background:#f2f4f8;

  border:1px solid #92A3C7;

  text-align:left;

  margin:0 0 10px 0;

  -moz-border-radius:2px;

  -webkit-border-radius:2px;

  border-radius:2px;

  -moz-box-shadow:0 1px #fff inset;

  -webkit-box-shadow:0 1px #fff inset;

  box-shadow:0 1px #fff inset;

}

#timeline a {

cursor: pointer;

color: #3b5998;

text-decoration: none;

font-weight:bold;

}

#timeline a:hover{

a:hover; 

text-decoration: underline;

}

#timeline img.avatar{

left: 8;

position: absolute;

}

#timeline p{

  padding: 0 0 0 80px; 

  position: relative;

}

Page Template

Det är i sidmallen (page template) som själva funktionen ligger.

Ladda ner den här filen och lägg upp den i mappen för ditt tema i Wordpress (wp-content - themes - det tema du använder). Om du inte har en ftp-klient för att ladda upp filer, kan du använda WP Easy Uploader.

Not: Jag använder Twenty-Ten och där fungerar det bra. Det kan dock förekomma skillnader mellan teman som gör att allt inte fungerar perfekt om du använder något annat än Twenty-Ten. Men det är bara att prova ;)

Vanlig sida

Sidan är där din tidslinje med kommentarer kommer att visas. Det är ännu enklare än de föregående stegen. Gå till Sidor -> Skapa ny. Ange rubrik och eventuell text för sidan. Under "Sidattribut" till höger väljer du mallen "Kommentarer i tidslinje". Publicera sidan.

Voilà!

Så, nu ska det funka! Länka till mig om du använder tidslinjen. Och lämna gärna en kommentar så jag vet, det är alltid kul! I övrigt fritt fram! Utveckla gärna vidare!

Om du istället vill visa senaste kommentarer går du till Utseende - Redigerare - Kommentarer i tidslinje. Leta efter DESC LIMIT 10000 och ändra siffran till det antal kommentarer du vill visa. Leta efter AND comment_date_gmt >= '2011-01-01' AND comment_date_gmt <= '2011-12-31' och ta bort den delen helt.

Google Plus är ett hot mot Facebook, Twitter, Skype, LinkedIn och befintliga intranät

2011-07-04T00:10:00.012+02:00

Under veckan släpptes Google Plus. Plus är Googles senaste satsning på sociala webben, en direkt konkurrent till Facebook och flertalet andra sociala nätverk.

Facebook har legat tvåa i min morgonrutin under lång tid: först kollar jag mejl, sen loggar jag in på Facebook. Men redan andra dagen på Google Plus konstaterade jag att jag ruckade på rutinen och loggade in där först.

Jag vågar påstå att de som säger att Google Plus inte kommer att slå igenom har fel. Så enkelt är det.

Jag tycker att det finns flera saker som pekar på att Google Plus kommer att fungera, till skillnad från Googles tidigare sociala satsningar som till exempel orkut, buzz och wave.

"People" och "Circles"

Facebook vilar på konceptet vän, Twitter på konceptet följare. Google Plus kallar det helt enkelt för folk (people). Relationen med andra är enkelsidig, det vill säga jag kan lägga till dig på Google Plus utan att du accepterar det eller lägger till mig. Det gör att Google Plus i sin grund är mer likt Twitter än Facebook, eftersom Facebooks vänner är en dubbelsidig relation (eller "reciprok"). Till utseendet är Google Plus dock väldigt likt Facebook. Flödet med statusuppdateringar skiljer sig väldigt lite på Facebook:

På Google Plus lägger man till folk i så kallade Circles, som helt enkelt är grupper av användare. Ett passande svenskt ord kanske är "kretsar". Circles är Googles sätt att lösa flera utmaningar som finns hos andra nätverk. Dels kan man lättare sortera i sitt flöde genom att välja vilken circle man vill se uppdateringar från. Dels kan man med hjälp av circles lättare styra vem som får vilka uppdateringar och på så sätt undvika de integritetsproblem som många upplevt på Facebook.

Som standard finns circles för Friends, Family, Acquantances och Following. Man kan självklart skapa egna circles, själv har jag än så länge bara lagt till Jobb och Webbfolk. En person kan tillhöra flera circles. Man får veta när man blivit tillagd i någons circles, men man får inte veta vilken circle man lagts till i. Gränssnittet för att hantera sina circles bygger på drag-och-släpp, vilket gör det otroligt lätt att överblicka sina relationer och ändra tillhörigheterna mellan olika grupper.

Integritet

Facebook har fått kritik för att det är svårt för användaren att säkerställa sin integritet. Det man skriver kommer ut publikt på internet eller når personer som det inte var avsett för. På Google Plus måste man välja en circle för att kunna dela något i sitt flöde. På så sätt har integriteten fått mycket större vikt än på Facebook.

Personligen är jag lite skeptisk till det här. Det är i och för sig bra att möjligheten finns, men jag tycker att det finns en poäng med att allt som standard är publikt, jag tycker att det är en del av styrkan med sociala medier. Det kommer dock att vara en stark fördel för Google Plus.

Stäng av möjligheten att kommentera eller dela vidare
Ytterligare en del i det starkare integritetsskyddet på Google Plus är möjligheten att stänga av möjligheten att kommentera eller dela vidare en statusuppdatering. Genom att klicka på pilen till höger om en uppdatering får man en meny med alternativ:

Privat kommunikation

Både Facebook och Twitter gör det möjligt att kommunicera privat med en eller flera personer. I båda fallen är dock privat-meddelanden en funktion utanför det ordinarie flödet. På Google Plus kan man kommunicera privat direkt i det vanliga flödet genom att ange mottagens namn under sitt meddelande.

Samla alla relationer på en plats

Ytterligare en stor fördel med Google Plus jämfört med tidigare nätverk, är att personer man lägger till i sina circles inte behöver vara Google Plus-användare själva. Det ger en möjlighet att samla alla sina kontakter på en plats (så länge man har en epostadress och ett namn). För användaren underlättar det och för Google Plus tror jag det kommer att det innebära att fler ansluter sig. Jag vill inte ha vissa kontakter på Facebook, andra på Twitter och ytterligare andra i min e-mail. Jag vill ha dem alla på samma plats.

Dessutom integrerar Google Plus naturligtvis kontakter från andra Google-lösningar, till exempel gMail och gTalk. Plötsligt kan du alltså interagera med enormt många fler människor än du kunde på Facebook. Facebook känns plötsligt begränsat tycker jag. Min mamma har aldrig gått med i Facebook, men hon har ett gMail-konto vilket gör att hon finns med både i min Family Circle och finns med i listan över folk jag kan chatta med på Google Plus.

Utöka sitt nätverk

Facebook bygger som sagt på "vänner", den underförstådda drivkraften är att hålla kontakt med sina vänner. Att hitta nya vänner är inte i fokus, även om det självklart också finns funktioner för att få rekommendationer på nya vänner. På Twitter är det tvärtom: det kallas för följare och drivkraften är att få fler följare och så att säga utöka sin räckvidd. Om man jämför detta med LinkedIn så är drivkraften där i stor utsträckning att skapa nya (affärs)relationer.

Ytterligare en sak som gör Google Plus intressant i detta sammanhang är att det är lättare att utöka sitt nätverk. Det känns som att det är lättare att upptäcka nya människor än på både Twitter och Facebook. Lättare än på Facebook bland annat eftersom relationen man skapar är enkel-sidig så jag kan lägga till nya människor utan att de behöver lägga till mig. Lättare än Twitter eftersom informationen och interaktionen med personer är mer fullödig än i den mycket begränsade Twitter-världen. Dessutom kan man nämna (vilket man kan göra antingen genom att skriva @ eller + framför ett namn) folk som man inte själv har en relation med, som till exempel Google-grundaren Larry Page:

Ytterligare en funktion som underlättar nätverkande är att man lätt kan få statusuppdateringar från folk som inte ingår i ens circles, genom att välja flödet för "Incoming". Jag har inte riktigt listat ut vilka inlägg som visas i incoming, men klart är att det ger nya möjligheter att upptäcka nya människor och man kan också direkt interagera med dem utan att lägga till dem i circles.

Hangout

Hangout är en funktion för att umgås med personerna i en circle genom video, chatt och delningar av information live. Det gör Google Plus till en konkurrent även till Skype och lösningar för livekommunikation som Microsoft Lync. Här kan man också titta på YouTube-klipp tillsammans - vilket i förlängningen förhoppningsvis också innebär att man kan dela annat material, som textdokument eller bilder.

Integration av Googles produkter

Google är inte direkt kända för att vara bra på att integrera sina tjänster med varandra. Men Google Plus lyckas ändå relativt bra. För nån vecka sen kom +1 som är Googles motsvarighet till Facebooks Gilla-knapp. Och lite senare började en mörk menyrad dyka upp på Google. Båda ser ut att ha varit steg i det som sen introducerades som Google Plus.

Chatten på Google Plus kommer från gTalk och är rätt väl integrerad. Bildfunktionen kommer från Picasa:

Det som däremot är synd är att man fortfarande inte lyckats bättre med integrationen med produkter som Google Docs. Lyckas man med det kommer Google Plus att vara en mycket stor konkurrent till intranät och en stor företagsmarknad öppnar sig.

Sparks

Sparks är en ny funktion som inte har någon motsvarighet i andra sociala nätverk. Det handlar om att följa ämnen man är intresserad av. Jag förstår dock inte riktigt hur urvalet görs. Jag har till exempel sparks för "social media" och "ledarskap", men ingen av dem visar egentligen några intressanta länkar. Ser fram en kraftigare sökfunktion (Googles klassiska!) och integration med Google Reader.

Mobilitet - Mer genomtänkt och bra Android-app

Google Plus har byggts med mobilitet i åtanke. Det är smidigt och snabbt att lägga till plats i varje uppdatering man gör. Mobilversionen av Google Plus för Android är även den smidig och bra och åtminstone på min Galaxy S så är den snabbare än Facebooks applikation. Adroid-applikationen för Google Plus kommer dessutom med en specialfunktion: Huddle. Huddle är en sorts gruppchatt, där flera personer kan delta. I princip en utökad och mobilanpassad version av gTalk.

Google har över 1 miljard användare

Google Plus är en väldigt lovande produkt tekniskt och användbarhetsmässigt. Utöver de stora funktionerna så finns också ett flertal detaljer som gör helheten ännu mer angenäm, till exempel att man alltid kan redigera sina inlägg i efterhand. Men det räcker inte för att ett socialt nätverk ska fungera. Det centrala är att få dit användarna. Men givet att Google har över en miljard användare och tack vare integrationen mellan olika Google-produkter tror jag att Plus snabbt kan bli en del i många människors vardag. Det gäller att Google inte går för snabbt fram - tillväxten bör ske så organiskt som möjligt, det vill säga låt användarna lägga till varandra successivt. Just nu är det väldigt mycket early adopters (och så gott som alla som finns på Google Plus finns även på Twitter). Men bara intensiteten i interaktion så här första veckan visar att tjänsten fungerar mycket väl. Antalet medlemmar kommer att växa och steg för steg kommer man att ägna mer tid åt Google Plus och mindre tid åt andra tjänster. Den här bilden kommer att synas som profilbild på fler och fler Facebook-konton:

Andra som skrivit om Google Plus:

Sökmotorkonsult: Google Plus - Nja
Bisonblog: Google Plus har en chans att krossa Facebookdominansen
Dagens media: Veckans snackis - Google Plus
Wolber: Stort test: Så här är Facebook-dödaren Google+ på insidan
Zackrisson: Google Plus och jakten på en killer feature
Doktor Spinn: First Impressions of Google +
Simon Zetterberg: Google+, Twitter, Facebook och jag
Google Plus en Killer?
Sveriges radio: Augustin Erba provar nya Google+ och funderar kring de sociala nätverkens kretslopp

Kritik från falsk användare på Facebook

2011-06-01T02:27:00.004+02:00

Det här är smått komiskt.

Häromdagen fick Jurisjtouren en kritisk kommentar på sin Facebook-sida. Av ett troll. Ett troll är en användare på internet som agerar under falsk identitet enbart för att provocera och kritisera (läs gärna ett av mina tidigare inlägg om trollning i samband med Haitikatastrofen).

Hur vet man då att det är ett troll?

1. Bilden föreställer inte Sebastian Lundgren

Aplay Kemal Atalan

Bilden föreställer inte Sebastian Lundgren utan den turkiske skådespelaren Alpay Kemal Atalan. Det kan man ta reda på genom att göra en omvänd bildsökning med hjälp av Tineye. Jag har tidigare använt Tineye för att avslöja en falsk användare med samma metod, läs mitt inlägg om Sebastian L på Reco. Och observera att "Sebastian L" på Reco förstås måste vara samma som "Sebastian Lundgren" på Facebook. (Tack @nikkelin som gjorde bildkollen denna gång).

2. Osannolik ålder/namn/ort
Enligt profilen tog Sebastian Lundgren högskoleexamen 1997. Om han tog examen vid 23-27 års ålder betyder det att han är 36-40 år idag. I Sverige finns enligt Birthday.se bara tre personer i ungäfär rätt ålder med namnet Sebastian Lundgren. Två av dem har andra tilltalsnamn, Filip respektive David. Den som verkligen heter Sebastian Lundgren är en helt annan person. Genom hans hemort Hunnebostrand går han att hitta på Facebook. (Tack @pontuslof som gjorde denna koll).

3. Klassiska tecken på troll
Det finns mycket som kan peka på att en användare är ett troll. Konstiga användarnamn är klassiskt, till exempel förnamn och efternamn som ska läsas ihop som ett ord, som Ann Ahlsäck, eller namn på kända personer med tvivelaktig bakgrund som Christer Pettersson. Bilder på kraftigt överviktiga människor, missbildningar, eller kraftigt avvikande utseende förekommer också rätt ofta.

Ingen av dessa finns i det här fallet, möjligen med något undantag som jag dock inte kan bekräfta. Däremot finns andra tecken: Sebastian har själv bara 20 vänner, vilket avviker från normalanvändaren i hans åldersgrupp. Dessutom är hans vänner väldigt utspridda åldersmässigt, utbildningsmässigt och framförallt geografiskt. Normala användare är mer homogena. Flera av hans vänner har helt stängda profiler, vilket i helheltsbedömningen kan tyda på att de är troll, även om det inte behöver vara så i de enskilda fallen. De vänner som har öppna profiler har istället många tusen vänner, vilket tyder på att det är personer som inte har koll på sina vänner och som ett troll därför lätt kan lägga till.

Jag har tidigare avslöjat Sebastian L som troll på Reco.se.
Sorry "Sebastian", busted again.

Därför behöver du ett socialt intranät

2011-05-15T20:43:00.000+02:00

Idag använder hälften av Sveriges befolkning Facebook regelbundet. Facebook har en naturlig dragningskraft - man vill vara där. Samtidigt lägger många företag mycket pengar och tid på att få sina medarbetare att använda företagets intranät. Man har valt intranätet som ett bra sätt att informera sina medarbetare om olika beslut, nya interna förordningar eller kommande händelser. Ofta sköter en central informationsavdelning innehållet på intranätet. Men en informationsavdelning kan inte ha koll på allt som händer i företaget och det kräver dessutom mycket resurser med skribenter som fyller intranätet med innehåll.

Facebook har förändrat spelplanen vad det gäller webb och självklart även intranät. Ett intranät måste vara socialt. Här är Pontus Löfs fem skäl till att du behöver ett socialt intranät. Läs också om hur du bygger ett socialt intranät på två dagar.

1. Behovsanpassning.

En central del i ett socialt intranät är att innehållet som visas bygger på vad användarna skriver och gillar. Det är även möjligt att anpassa flödet av nyheter efter vad den aktuella användaren är intresserad av. Detta är speciellt nyttigt i stora organisationer som har många olika verksamhetsgrenar. Genom att användaren själv väljer vilka flöden som är intressanta att följa, blir intranätet mer behovsanpassat.

2. Engagemang.

Ett statiskt intranät där medarbetarna inte kan bidra på något sätt riskerar att bli tråkigt och förutsägbart. Med ett socialt intranät kan det bli roligare att använda intranätet, något som skulle göra intranätet mer välbesökt och kanske öka engagemanget för verksamheten.

3. Kompetensutveckling.

Kunskap är en färskvara och på nätet kommer varje dag ny kunskap i olika verksamhetsområden. Med ett socialt intranät kan eldsjälar i organisationen dela med sig av denna information till alla medarbetare.

4. Verksamhetsutveckling.

Dina medarbetare är intelligenta människor som varje dag funderar över hur verksamheten fungerar. Deras idéer om hur verksamheten kan förbättras kan vara nyckeln till hur din verksamhet ska lyckas. I bästa fall får du idag reda på dessa idéer utav någon i din ledningsgrupp, men troligare är att det stannar vid ett snack på fikarasten eller i värsta fall inte diskuteras alls. Med ett socialt intranät skulle du uppmuntra folk att komma med frågor, analysera ledningens beslut och tipsa om hur man kan förbättra verksamheten. Istället för en ilsken kommentar på Facebook, kan medarbetaren posta ett konstruktivt förslag på ert intranät.

5. Övning.

Sociala medier är här för att stanna. Om din verksamhet inte har en egen närvaro i sociala medier redan kommer ni att ha det inom kort. Att inrätta ett socialt intranät gör det möjligt för medarbetarna att ”träna” på sociala medier. Det skulle få den delen av din personal som ännu inte använt sociala medier att testa det och förstå vad det handlar om.

3 fix för kategorisidor i Wordpress - bättre för sökmotorer och användare

2011-01-12T20:35:00.000+01:00

Som jag beskrev tidigare så använder jag Wordpress på vd-blogg.se. En sak jag gillar med Wordpress är kategorisidorna, där man till exempel har möjlighet att lägga in en introtext så sidan blir mer unik och därmed mer relevant för sökmotorer och mer begriplig för användare.

Här är 3 fix jag gjort för att göra kategorisidorna ännu bättre.

Lägg till sökord (meta keywords) på kategorisidorna i WordPress

Gå till Utseende och Redigerare i wp-admin. Välj header.php och leta reda på denna kod:

<meta charset="<?php bloginfo( 'charset' ); ?>" />

Direkt under den lägger du in detta:

<?php if(is_category('KATEGORINAMN')) { ?><meta name="keywords" content="DINA SÖKORD"><?php }?>

Kategorinamn ersätter du med namnet på den kategori du vill ange sökord för. Sen lägger du in samma kodrad för varje kategori du vill ha sökord på.

Ta bort "Kategoriarkiv" från rubriken

Wordpress skriver rubriken på kategorisidor med tillägget "Kategoriarkiv", till exempel Kategoriarkiv: Lean - Införa Lean. Jag ville ta bort det inledande ordet eftersom det inte tillför något vare sig för sökmotorer eller vanliga användare. Här är den lösning jag valde:

Gå till Utseende och Redigerare i wp-admin. Välj category.php och leta reda på denna kod:

<div id="content" role="main"><h1 class="page-title"><?php printf( __( 'Category Archives: %s', 'twentyten' ), '<span>' . single_cat_title( '', false ) . '</span>' ); ?></h1>

Ersätt den med följande:

<div id="content" role="main"><h1 class="page-title"><?php printf( __( '%s', 'twentyten' ), '' . single_cat_title('', false ) . '' ); ?></h1>

Visa hela inläggen på kategorisidorna, inte bara utdrag

Om du vill att hela inläggen ska visas på kategorisidorna, istället för att bara visa utdrag (på samma sätt som det är på startsidan med grundinställningarna i Wordpress):

Gå till Utseende och Redigerare i wp-admin. Välj loop.php och leta reda på denna kod:

<div class="entry-summary">
<?php the_excerpt(); ?>
</div>

Ersätt den med följande:

<div class="entry-summary">
<?php the_content(); ?>
</div>

3 fix för Twenty Ten i WordPress - Bättre för sökmotorer och användare

2011-01-09T21:56:00.001+01:00

När jag startade min vd-blogg valde jag WordPress istället för Blogger som jag kör på den här bloggen (och kört sen 2005). WordPress är helt enkelt mer kraftfullt och ger mer frihet och flexibilitet. Samtidigt som det är (nästan) lika enkelt som Blogger. Första frågan var vilket tema jag skulle välja. Thesis anses ofta som ett utmärkt tema om man är ute efter bra sökmotoroptimering (SEO). Men det kostar pengar.

Efter att ha kollat runt bland både gratis-teman och betal-teman blev det till slut alldeles vanliga standard-temat Twenty Ten. Twenty Ten är grymt - det är enkelt, överskådligt och väldokumenterat. Men efter ha kört det några månader och även lagt om jeanettefors.se till wordpress från Blogger så kan har jag lärt mig en del fix som jag tycker är nödvändiga. Främst ur SEO-synvinkel.

1. Alla sidor ska ha en relevant H1

Sökmotorer gillar rubriker. Så de nyckelord man vill synas på ska man lägga i rubriker. Och de rubrikerna ska vara rätt kodade. Huvudrubriken ska vara <h1> och en underrubrik ska vara vara <h2>. I mitt fall är VD-BLOGG rubriken längst upp på sidan. Men mina viktigaste sökord är Ledarskap, lean, kundfokus (folk som söker efter vd-blogg hittar mig i alla fall ganska långt upp i sökresultaten).

Lösning: Ta bort H1 från rubriken längst upp

Gå till Utseende och Redigerare i wp-admin. Välj header.php och leta reda på denna kod:

<?php $heading_tag = ( is_home() || is_front_page() ) ? 'h1' : 'div'; ?>

Ersätt den med följande:

<?php $heading_tag = ( is_home() || is_front_page() ) ? 'class' : 'div'; ?>

Och lägg in en ny H1 på startsidan

När du gjort ovanstående ändring så saknar startsidan rubrik av typen H1. De andra sidorna har däremot redan korrekt H1, på inläggssidor är till exempel rubriken H1 och på kategorisidor är kategorinamnet H1. Lösningen på detta är att lägga in en ny H1 någonstans på startsidan. Jag valde att lägga den mellan sidhuvudet och inläggen.

Gå till Utseende och Redigerar i wp-admin. Välj index.php och leta reda på denna kod:

<div id="content" role="main">

Ändra det till följande kod:

<div id="content" role="main"><h1 class="page-title">(Sökord du vill synas på)</h1>

Jag valde att skriva mina viktigaste sökord: Ledarskap, lean, kundfokus.

2. Länkar ska inte ha onödigt textinnehåll

Alla länkar till inlägg har alt-texter (som visas när du håller muspekaren över länken och som sökmotorerna använder) som ser er ut så här: "Permalänk till (inläggets namn)". Den första delen i alt-texten bör tas bort så de enbart innehåller inläggets namn.

Lösning: Ta bort "Permalänk till"

Gå till Utseende och Redigerar i wp-admin. Välj loop.php och leta reda på denna kod (obs, den förekommer tre gånger, alla tre ska ändras!)

( ‘Permalink to %s’, ‘twentyten’ )

Ändra den till följande:

( '%s', 'twentyten' )

3. Bilden i sidhuvudet bör vara klickbar även i Twenty Ten

En allmän regel för att webbplatser ska vara lätta att använda är att de bör fungera som användaren förväntar sig. Det har blivit standard på webben att klicka på sidhuvudet eller loggan för att komma tillbaka till startsidan, alltså bör det fungera så även på din blogg. Men så fungerar det inte i Twenty Ten.

Lösning: Gör bilden i sidhuvudet klickbar

Gå till Utseende och Redigerar i wp-admin. Välj header.php och leta reda på denna kod:

<img src="<?php header_image(); ?>" width="<?php echo HEADER_IMAGE_WIDTH; ?>" height="<?php echo HEADER_IMAGE_HEIGHT; ?>" alt="" />

Byt ut den mot nedanstående kod:

<a href="<?php echo home_url( '/' ); ?>" title="<?php echo esc_attr( get_bloginfo( 'name', 'display' ) ); ?>" rel="home"><img src="<?php header_image(); ?>" width="<?php echo HEADER_IMAGE_WIDTH; ?>" height="<?php echo HEADER_IMAGE_HEIGHT; ?>" alt="" /></a>

Bloggande är personlig utveckling

2010-12-26T00:51:00.001+01:00

Under 2005 pluggade jag marknadskommunikation och projektledning på Berghs School of Communication. Samtidigt drev jag en filmbutik på nätet (DVDarena), tog några konsultuppdrag samt drev egna webbutvecklingsprojekt. Jag skrev också min första blogg, forsandree.blogspot.com.

Flera av inläggen från 2005 var reflektioner jag gjorde om mig själv och mitt sätt att arbeta. Nu sex år senare har jag gått igenom min gamla blogg, rensat och flyttat över material till min nya vd-blogg.se (tekniknot: det går faktiskt att nästan få till 301 redirect från Blogger till Wordpress).

Jag konstaterar två saker: Dels att det faktiskt funkar att medvetet utveckla sig själv. Dels att bloggen är ett utmärkt verktyg för personlig utveckling. De saker jag skrev 2005 har jag faktiskt fortsatt jobba med ända sen dess och blivit bättre och bättre på.

Här är en sammanställning av inlägg från 2005, samtliga på temat personlig utveckling.

Så såg forsandree.blogspot.com ut

Dilbert om hierarkier

2010-12-07T00:11:00.001+01:00

– Where do you think you're going?
– I need to ask our VP of sales a question.
– Whoa! Whoa! Whoa! You can't speak directly with a vice president. You need to talk to your boss, who tals to his boss, who talks to someone who is friends with the the VP of sales, who then talks with him. T
– Wouldn't that virtually guarantee that the wrong question gets asked?
– It's better to have the right person ask the wrong question than the wrong person ask the right question.
– (To the boss:) Do you have a minute?
– Talk to my secretary.

3 juridiska tips vid brandjacking på nätet

2010-11-24T22:16:00.000+01:00

Den anti-rasistiska sajten sverigedemokraterna.de har fått stor uppmärksamhet. Sajten tog under valkampanjen över första platsen på Google istället för partiets egna sajt sverigedemokraterna.se

Resan fram till topplacering på Google har kantats av en del juridiska utmaningar. Här är några erfarenheter för den som vill göra något liknande eller blir utsatt för det.

Bli inte rädd för juridisk skrämseltaktik. Det är inte för att nån skickar ett brev med juridiska argument och hot om stämning som det är korrekt. Partiet Sverigedemokraternas juridiska ombud skickade ett brev till sajten sverigedemokraterna.de. I det fallet hade hotet faktiskt viss effekt eftersom de tyska kontaktpersonerna för domänen hoppade av. Rent juridiskt saknade brevet dock substans och kontaktpersonerna var snabbt ersatta. Tipset är alltså att inte bli för rädd när man får den här typen av brev. Kolla med en jurist.
Tänk på att juridiska hot på nätet i allmänhet - och i sociala medier i synnerhet - ofta får motsatt effekt. I fallet med sverigedemokraterna.de så ökade antalet positiva inlägg om sajten och antalet länkar markant i samband med det juridiska brevet och i samband med att partiet Sverigedemokraterna skrev pressmeddelande om att de skulle agera juridiskt. Så om man själv vill agera juridiskt, är det viktigt att tänka på hur man gör. Om man anlitar jurist, tänk på att inte låta dem agera den vanliga jurist-vägen med att bara upprätta ett brev. Anlita helst någon som förstår sociala medier.
Gör inga onödiga fel, eller var i alla fall medveten om vad du gör. Ett lätt sätt att komma åt någon juridiskt är att visa att de gjort formfel. I fallet med sverigedemokraterna.de var domänen från början registrerad på en fiktiv person (Christer Pettersson i Märsta), vilket inte är tillåtet enligt reglerna för .de-domäner. Det blir då väldigt lätt att få domänen ogiltig, den registrerades inte på ett korrekt sätt. Tipset är därför att kolla regelverken efter vilka formkrav som finns och se till att följa dem eller ha en plan för hur man agerar annars.

Sociala medier för mediets egen skull

2010-06-12T00:52:00.000+02:00

Min 91-åriga farmor konstaterade idag att "nu är det ju inte modernt att se på teve längre, det är bara pensionärer som gör det". Det ligger mycket i det - teve förlorar mark till förmån för bland annat sociala medier.

Men hon sa också något annat som jag tycker är tänkvärt i sammanhanget. "När teven kom slutade folk umgås. Framförallt kvinnorna skulle alltid iväg och se på tv. Till slut slutade man gå hem till varandra eftersom alla ändå skulle se på teve. Man tittade inte som idag för att se något man tyckte var bra - man tittade för att det var rörliga bilder."

Det sätter lite perspektiv på tillvaron tycker jag. Sociala medier är här för att stanna - precis som teven. Och sociala medier är ett paradigmskifte, betydligt större än teven. Men tyvärr är det många som använder sociala medier för mediets egen skull, precis som med teven på den tiden. Till exempel politiker som "finns på Twitter" inte för att kommunicera, bygga relationer eller bevaka omvärlden utan enbart för att det är Twitter.

Morgan Stanley Internet Trends 2010

2010-06-09T07:23:00.000+02:00

Internet Trends 2010 by Morgan Stanley Research

View more presentations from CM Summit: Marketing in Real Time.

Conversational Management

2010-06-03T16:48:00.006+02:00

Idag gästbloggar jag om management på Mindpark.

När Henry Ford anställde personal i sina fabriker ville han ha de personer som ifrågasatte minst. Arbetet delades in i strikta moment och var och en gjorde sin sak utan att blanda sig i andras jobb och utan att försöka förbättra det. Det var till en början frustrerande för Ford, han lär bland annat ska ha sagt "Why is it every time I ask for a pair of hands, they come with a brain attached?" Idag känns detta synsätt främmande för de flesta.

Men ändå. I många organisationer jag jobbat i så ser ledningen fortfarande på arbetet och de anställda på samma sätt som Henry Ford gjorde för 100 år sen. Nu pratar man sociala medier och fler och fler förstår betydelsen av konversation för marknadsföring och kommunikation med kunder. Men få har förstått hur djup den förändring som sker faktiskt är. Ledarskapet och organisationen måste förändras i grunden.

Conversational Management handlar om transparens, delaktighet och öppenhet, om tvärfunktionella team, om att uppmuntra ständig förändring och förbättring, om att använda värdegrund och mission som främsta styrmedel. Det gamla paradigmet var chefens "jag kräver". Det nya paradigmet är allas gemensamma "jag bidrar".

Mindpark: Kära företagsledare - det handlar om hur ni gör, inte vad ni gör.

Intervju med anonyma bloggaren Wiseman inom Försvarsmakten

2010-05-26T14:20:00.001+02:00

Wiseman bloggar sedan 2007 anonymt inifrån Försvarsmakten om förändringarna i det svenska försvaret och om säkerhets- och försvarspolitik. Bloggen Wisemans's Wisdoms är den största och äldsta anonyma kritikbloggen i Sverige och Wiseman har fått ett visst genomslag ända upp till regeringskansliet.

Nedan är en intervju jag genomförde med Wiseman under april i år. Det är ett av en serie inlägg kring anonyma kritik-bloggar.

"Wiseman's Wisdoms styr debatten"

Wiseman började blogga anonymt i juli 2007. I första inlägget på bloggen beskriver han bakgrunden till bloggen så här:

"Härom dagen satt jag i bilen och kände att jag behövde prata av mig. Det är så mycket som händer i omvärlden som jag har synpunkter på, men utan att kunna framföra dem för någon. Tanken slog mig - Varför startar jag inte en blogg? Sagt och gjort, denna blogg är ett resultat av fem minuters tankegångar på väg 288 mellan Uppsala och Rasbo."

Wiseman berättar att bloggen är hans sätt att uttrycka sina åsikter. Bloggen ger större kontroll över innehållet, går snabbt att uppdatera och ger dessutom en större kontakt med läsarna än vad traditionella medier gör.

- Skriver man debattartiklar måste man oftast "vara någon" för att bli publicerad, man blir hänvisad till ett begränsat utrymme och man kan inte vara lika snabb. Därmed är bloggen ett bättre medium för mig.

- Tyvärr fungerar inte informationsflödet som det ska den normala vägen i Försvarsmakten, och som jag misstänker, inom många andra större organisationer. Informationen filtreras på vägen på grund av oförstånd, slarv eller egna agendor. Som skattebetalare och dessutom yrkesman blir jag ofta förbannad på hur det slösas med skattepengar inom Försvarsmakten och framförallt hur liten effekt det blir.

Om anonymiteten...

Det förekommer rykten och spekulationer på nätet och i korridorerna på Försvarsmakten om vem som egentligen gömmer sig bakom pseudonymen Wiseman. Enligt vissa är det folkpartiets försvarspolitiske talesman Allan Widman som är Wiseman. Andra tror att flera skribenter gemensamt ligger bakom.

- Jag tycker man har en skyldighet att uttrycka sina åsikter. Gör man inte det, ska man heller inte sitta och muttra över att saker och ting är dåliga. Sedan kan man säkert ha synpunkter på anonymiteten. Alla har rätt att kommentera på bloggen och det är diskussion, debatt och kritik som föder utveckling.

- Försvarspolitiken är ett eftersatt område. Händelser som Georigenkriget, 9/11, Tsunamikatastrofen blir en otrevlig påminnelse om att man glömt betala försäkringspremien. Utan ett kontinuerligt medialt tryck faller sådant i glömska igen.

Om effekten bloggen haft i organisationen...

- Jag hoppades på respons, men hade inte förväntade mig så stor respons, kommenterar Wiseman om hur bloggen växt.

Den positiva respons som Wiseman's Wisdoms haft och det stigande besökarantalet, har fört med sig att det finns stora förväntningar på att nya inlägg ska dyka upp. Bloggen besöks dagligen av både medier och försvarsmaktsanställda.

- Jag tror faktiskt att Wisemans's Wisdoms har bidragit till en viss förändring. Jag märker ofta när jag är runt på förbanden att ämnen som tagits upp diskuteras. Det är också glädjande att se att fler och fler försvarspolitiker väljer att blogga och dessutom länka till mig.

- Prioriteringen är dock klar. Wiseman's Wisdoms kommer alltid i andra hand efter arbete och annat.

Att driva en så omfattande blogg som Wiseman's Wisdoms tar tid. Förväntningarna på nya inlägg är höga och kommentarerna som kommer in behöver läsas och i vissa fall besvaras.

- Det tar enormt mycket tid. Vill man dra åt sig läsare är det bra att se till skriva om sådant media tar upp och sedan använda Twingly och liknande för att få länkning från artikeln. Fundera noga igenom om det är värt mödan och risken? Långt ifrån alla uppskattar kritik och uppskattar att verksamheten granskas. Jag är av åsikten att all offentlig verksamhet ska tåla en genomlysning och granskning från skattebetalarnas sida.

Not 1: Jag kallar Wiseman för "han" och bedömmer det som ytterst osannolikt att det inte skulle vara "hon", men säker kan man inte vara.
Not 2: Jag har tidigare jobbat inom Försvarsmakten.

Webben i allmänhet och Sociala medier i synnerhet

2010-05-25T15:33:00.002+02:00

Pratat på Nätverket 24-timmarswebben i samband med Offentliga Rummet 2010 i Gävle. Kul publik och många intressanta synvinklar både på plats och på Twitter.

Webben i allmänhet och sociala medier i synnerhet on Prezi

Intervju med anonyma bloggaren bakom Totalstyrelsen

2010-05-19T11:20:00.004+02:00

Under våren har en anställd på Socialstyrelsen bloggat anonymt om livet på myndigheten. Bloggen Totalstyrelsen skrivs av "Gullan" och har väckt en hel del reaktioner i organisationen. Nedan är en intervju jag genomförde med Gullan under mars kring drivkrafterna och idéerna bakom bloggen.

Jag har tidigare skrivit hur man som organisation kan hantera anonyma bloggar. I intervjun och några kommande inlägg följer jag istället upp drivkrafterna bakom anonyma kritik-bloggar, sammanställer tips om hur man lyckas som bloggande whistleblower samt (tror jag) en guide om hur man bevarar sin anonymitet.

"Totalstyrelsen har gjort nytta"

Gullan berättar att tanken på bloggen uppstod under hösten 2009 som en reaktion på de interna problem hon upplevde på myndigheten. Hon beskriver att hon kände ett behov av att reagera och få uttrycka sig fritt.

– Den utlösande orsaken var nog till sist den absurda interna situationen som varit frustrerande under två års tid. Den nya ledarstilen som förde med sig rädsla, tystnad och osäkerhet.

Syftet med Totalstyrelsen har enligt Gullan inte varit att minska förtroendet för Socialstyrelsen som myndighet. Hon ger intryck av att vara en person som verkligen tror på Socialstyrelsen och dess uppdrag. Det finns en stor vilja och kunskap bland dem som jobbar på myndigheten och man gör generellt ett bra jobb som förtjänar allmänhetens förtroende.

– Tillit och förtroende är något man får om man förtjänar det. Om Totalstyrelsen förtjänar förtroende får den det. Men verksamheten behöver alltid diskuteras och granskas. Det väcker mer misstankar och osäkerhet när man försöker dölja vad som händer.

Om sagoformen...
Totalstyrelsen är skriven i sagoform. Huvudpersonen Måns är Socialstyrelsens generaldirektör och karaktärerna Måna, Bill O´bull och Strålflickan är alla höga chefer på myndigheten.

– Bloggens sagoform kändes naturlig och gjorde det möjligt att fabulera friare. Jag såg det som hände i sagoform innan jag fick tankarna på att börja blogga. Figurerna Måns och Bill O'bull hade redan skapat sig själva.

Gullan tror också att sagoformen är en orsak till att bloggen blivit levande och att det uppstått så mycket interaktivitet med läsarna. Många som kommenterar väljer också att använda sagoformen och skriver in sig själva i berättelsen. Kommentatorer har också lyft upp personer som saknas i berättelse och Gullan har följt upp med att införa en ny karaktär.

– Jag kan egentligen inte se några nackdelar med sagoformen. Den passar bra ihop med anonymiteten. Bloggaren visar sig inte och då ska inte heller det som beskrivs ha verklighetens form. Det är också en markering om att detta är min subjektiva verklighet. Jag kan inte hävda att det jag skriver är sant. Bloggen är en subjektiv spegelbild av den verkliga myndigheten.

Om anonymiteten...
Anonymiteten är ett tema som diskuterats relativt ofta i kommentarerna på bloggen. Majoriteten av besökarna försvarar Gullan och hennes rätt att vara anonym, medan andra anser att det sänker trovärdigheten och skapar en otrevlig ton.

– Anonymiteten är ett dilemma som jag brottas med varje dag. Är det rätt eller fel? Hur ska den rätt hanteras? Det är en svår avvägning. Dock tycker jag att anonymiteten har en uppgift i en demokrati för att till exempel ge insyn och därmed försvara demokratin i sig.

Om läsarnas reaktioner...
Det övergripande temat på bloggen är kritiken av ledarskapet på myndigheten. Det handlar om lågt i tak, stark hierarki och rädsla att säga vad man tycker. Inläggen har bemötts huvudsakligen av positiva reaktioner, men det är också många som inte håller med Gullan.

– Det mest överraskande i läsarens reaktioner är tacksamheten som uttrycks. Många uttrycker att de känner sig mindre ensamma i sin frustration och mindre galna i sina tolkningar av det som sker. Men det har också kommit några negativa kommentarer. Ett tag blev stämningen hotfull mot mig. Jag skulle vara rädd, man visste vem jag var och så vidare.

Gullan lyfter också fram att hon hela tiden försökt att inte vara utpekande mot enskilda medarbetare. Det har fungerat bra, men har också vid några tillfällen gått fel, främst gentemot medarbetare på kommunikationsavdelningen, "pratarbetare".

– Jag har varit okunnig om vissa begrepp och titlar. Det gjorde att vissa pratarbetare kände sig utpekade. Jag drog egentligen alla över en kam, visste inte att det bara fanns en person med en viss titel och att denna skulle känna sig utpekad.

Om effekten bloggen haft i organisationen...
Under tiden som bloggen var som mest aktiv fördes en diskussion internt på Socialstyrelsen om hur man skulle förhålla sig till den. Generaldirektör Lars-Erik Holm har också intervjuats på Socialstyrelsens intranät om sin syn på Gullan.

– Ja, jag tror att bloggen haft viss effekt internt, säger Gullan. Jag tror att en effekt är den interna debatten om takhöjden som väcktes till liv här under våren. Det blev nog omöjligt för ledningen att undvika den. Samtidigt är det en svår debatt för ledningen att föra. Det hjälper ju inte hur mycket de ropar att taket är högt om de inte visar det i handling. Om bloggens anhängare har rätt, har den i alla fall bidragit till bättre arbetsmiljö för dem.

Gullan har sedan en liten tid tillbaka tagit "time-out" från bloggandet, men säger att hon kanske kommer tillbaka igen.

Not 1: Jag kallar Gullan för "hon" men det kan lika gärna vara "han".
Not 2: Jag har tidigare jobbat på Socialstyrelsens kommunikationsavdelning.

Ämnen till crowdsourcad föreläsning på Offentliga Rummet

2010-05-17T11:48:00.001+02:00

Nu har jag sammanställt förslagen om vad jag ska ta upp i min crowdsourcade föreläsning på Offentliga Rummet. Går fortfarande bra att komma med idéer eller till och med material ni vill visa upp för offentliga sektorns webbansvariga och informationschefer (skriv kommentar här, på facebook-gruppen eller via twitter)! Cred ges under föreläsningen till de personer/företag som bidrar.

Här är de ämnen som verkar mest intressanta hittills

Var går gränsen mellan privat och yrkesroll i sociala medier? Hur ska man balansera behovet av att vara personlig i sociala medier med lojaliteten mot arbetsgivaren? Vad har man rätt att säga och vad är etiskt fel att inte säga? Tack till @bjornhagstrom @lenacarlsson @parabrahamsson @Kommunchef och @Hansherman
Hur ska man tänka vad gäller diarieföring i samband med sociala medier? Kan en tweet vara en inkommen handling? Tack till @lenacarlsson och @JesperAstrom
Hur funkar den semantiska webben och vad är OpenGov? Hur kan mer strukturerad information öka effektiviteten? Tack till @peterkrantz @folkunikalmar och Johan Thorsson
Och så den något utmanande men sköna frågeställningen: Hur bygger man en tillgänglig webbplats under 10.000 kr? Tack till @peterkrantz

Andra ämnen som dykt upp:

Hur skiljer sig användningen av sociala medier i privat och offentlig sektor?
Kan förhållningssättet i sociala medier integreras i organisationens organisationsstruktur, beslutsstruktur, ledningsstrkur?
Hur hanterar vi troll?
Vad är riskerna för offentlig sektor med att finnas i sociala medier?
Vi skulle aldrig skriva "myndigheten dricker coca-cola" ändå skriver vi gärna "myndigheten finns på facebook". Innebär det att vi gynnar privata intressen?
Hur undviker man dubbelarbete genom att knyta ihop nyhetspublicering (webb) med twitter och Facebook-meddelanden?
Goda exempel på sociala medier?

Så, är de fyra första det viktigaste att ta upp?
Eller vill ni komplettera/ändra/förtydliga/fördjupa/ta bort?

Crowdsourcing av föreläsning på Offentliga Rummet

2010-05-12T17:10:00.003+02:00

Härmed crowdsourcar jag min föreläsning på Offentliga rummet.

25 maj pratar jag för en samling webb-folk från kommuner, landsting och myndigheter på Offentliga Rummet där nätverket 24-timmarswebben träffas. Det ska bli grymt kul! Förra året var kring 100 anmälda – ser fram emot liknande siffror i år.

Temat är webb för offentlig sektor i allmänhet och sociala medier i synnerhet. Målgruppen består av informationschefer, IT-samordnar, webbredaktörer, informatörer och webbansvariga.

Vad tycker du att jag ska ta upp?

Vad skulle du vilja skicka för budskap till offentliga sektorn? Vad är de bra på? Vad är de dåliga på? Hur borde man göra annorlunda? Hur löser man de vanligaste problemen offentlig sektor står inför vad gäller sociala medier – till exempel avgörandet av vad som är offentlig handling och inte eller gränsdragningen mellan vad man får och inte får säga? Vilka frågor är viktigast? Största utmaningarna?

Idéer? Färdiga bilder att visa? Budskap ni vill föra fram? Kritik som jag ska framföra?

Självklart blir det cred under föreläsningen till alla som på nåt sätt bidragit!

Misslyckad juridisk skrämseltaktik från Sverigedemokraterna #EpicFail

2010-05-04T23:29:00.002+02:00

Sverigedemokraterna gick för några veckor sen ut med ett pressmeddelande om att man tänkte vidta juridiska åtgärder mot kampanjsajten sverigedemokraterna.de för varumärkesintrång. Se min tidigare post om sverigedemokraterna.de här.

Enligt ett pressmeddelande från kampanjen sverigedemokraterna.de har partiet nu gått vidare med hotet genom att skicka ett formellt brev till den person som står som administrativ kontakt för domänen i Tyskland.

Det som är fascinerande med Sverigedemokraterna är deras till synes desperata försök att verka politiskt korrekta trots att majoriteten av medlemmarna inte ens verkar rumsrena. Personen bakom kampanjen har fått kommentarer alltifrån personliga påhopp till hot om skadestånd och fängelsestraff. Som Magnus Bråth skriver "de slafsar runt som arga amatörer och spammar".

Men det är ännu mer fascinerande att de även juridiskt verkar desparata. Det man har skickat till den stackars tyska kontaktpersonen (som inte har någonting med kampanjen att göra och troligen inte nån aning om Sverigedemokraterna) är ett utdrag från ett varumärkesskydd hos EU:s Office for Harmonization in the Internal Market.

Problemet är bara att registreringen gäller ett figurskydd, nämligen Sverigedemokraternas blåsippa. Det är inte en registrering för ett namnskydd. Kampanjen sverigedemokraterna.de har vad jag vet aldrig använt blåsippe-logotypen. Så det Sverigedemokraterna lyfter fram i sin skrämseltaktik är alltså ett dokument som ska verka formellt men i själva verket är helt irrelevant. Man kunde lika gärna ha hänvisat till en registrering av "Banan".

Att den som ligger bakom kampanjen dessutom väljer att spela med helt öppna kort och publicera alla dokument vad gäller detta, gör inte historien mindre intressant!

Läs även Sverigedemokraterna tokar till det juridikt.

Tre säkra tecken på att ditt projekt misslyckas

2010-04-30T23:16:00.001+02:00

Jag hör ofta projektledare, beställare och leverantörer berätta med lättnad om sina nystartade projekt - äntligen är man igång! Beskrivningar kan tyckas självklara och låter väldigt bra när man berättar det för överordnade. Det känns tryggt och väl genomtänkt.

Ändå är det precis tvärtom. Redan i starten av ett IT-projekt finns det vissa mycket tydliga indikationer på att det kommer att bli ett problemprojekt.

Tre tillfällen då du direkt bör bli misstänksam

"Vi vet precis vad vi vill ha"

Det här är det största tecknet på att projektet inte kommer att lyckas. I ett IT-projekt vet man aldrig exakt vad man vill ha. Man kan ha en relativt tydlig bild av den nytta man vill uppnå, men bilden av hur den nyttan ska uppstå kommer hela tiden att förändras under projektets gång.

IT-utveckling är en innovationsprocess, det vill säga man tar ett steg, går tillbaka och utvärderar, tar ett nytt steg och utvärderar igen. Hela tiden måste man se till att det man skapar faktiskt löser de problem man vill lösa - och anpassa sig efter de följder det för med sig. Det är inte ovanligt att när man gjort en del av projektet blir det tydligt att det ursprungliga problemet har förflyttats och att projektet måste byta fokus.

"Vi vet precis vad vi vill ha" ger illusionen av att det vi ska skapa är något exakt förutsägbart. Men det kommer att förändras under projektets gång.

"Det ingår i produkten" eller "Allt går att lösa"

Alla IT-produkter innehåller en mängd funktionalitet och leverantörerna tävlar ofta om vem som har flest funktioner. Men det som avgör om det är rätt produkt är inte mängden funktioner, utan hur väl de svarar mot den verksamhetsnytta projektet ska leda till.

När man säger att "Det ingår i produkten" har man gjort något mycket farligt: Man har reducerat den verksamhetsnytta som projektet ska uppnå till att vara en bestämd funktion med ett bestämt utförande. Hur funktionen är utformad, hur den passar in i organisationens arbetsflöden och vilken användarnytta den skapar är helt avgörande för om den kommer att användas. Nyttan finns aldrig i produkten, den uppstår när produkten används.

"Vi får bygga tekniken först".

Nyttan av teknik uppstår när tekniken används. Av den anledningen måste nyttoperspektivet komma först och alltid vara tongivande. "Vi får bygga tekniken först" är ett tecken på att man inte tänkt tillräckligt på nyttan och på att man inte kommer att styra projektet med nyttan i fokus.

Tekniken får aldrig gå före - och i det ligger också att man inte kan börja med att bygga teknik och sen "lägga på" allt "det andra". Det gäller hela vägen: Från den tekniska infrastrukturen till slutresultatet av projektet. Ska man lyckas med projektet - det vill säga uppnå en nytta i verksamheten - så måste man jobba parallellt med teknik, innehåll, design och arbetssätt.

Har du fler exempel på indikationer på projekt som kommer att misslyckas?

Från webbplats till social webb

2010-04-21T22:42:00.001+02:00

I fredags körde jag en presentation för ett 30-tal partners och directors på PwC om om hur internet utvecklas och hur vi påverkas av det. Från webbplatsens decennium på 2000-talet till den sociala webben på 2010-talet. Från Carl Bildt som 1994 berättade att han skickat e-post för första gången, genom internetbankens utveckling till drivkrafterna i delaktighetskulturen.

Webbplatsen är död - Länge leve den sociala webben! on Prezi

Några snabba polls om åhörarna:
- Alla känner till Wikipedia
- Alla känner till Facebook, cirka 6 av 30 finns där
- Nästan alla har hört talas om Twitter, ingen av 30 finns där
- Ingen har hört talas om crowdsourcing
- Ett fåtal känner till LinkedIn
- Några enstaka känner till rss

Mobbning på nätet: Hur gör du? Vad är det?

2010-04-20T20:56:00.006+02:00

Mobbning som äger rum på nätet eller via mobiltelefoner kallas ibland för e-mobbning (eller ibland cybermobbning, nätmobbning, cyberbullying). Men mobbning är mobbning och kränkning är kränkning oavsett var det sker, så organisationer som till exempel Friends har börjat röra sig bort från den benämningen. I kommunikationen på nätet förekommer ibland kränkningar och mobbning, precis som det ibland förekommer i klassrummet eller på skolgården - men det är ingen speciell sorts mobbning.

Mobbning på nätet ska hanteras som all annan mobbning

Nätverket Friends, skriver så här i sin bok om mobbning på nätet:

Frågan du som vuxen bör ställa dig är om du i genrella termer också varnar barn och ungdomar i din närhet för skolgården? Säger du: "Skolgården är en farlig plats där man blir kränkt. Den bör du undvika."? Troligtvis inte. Om någon blir kränkt eller mobbad i skolan agerar du snarare som vuxen för att stoppa det inträffade. Du pratar troligtvis med barnet, kanske ringer till skolan, bestämmer tid för möte med rektor och lärare, begär att fler vuxna är ute på skolgården eller i korridorerna, kanske pratar med andra berörda föräldrar eller tar en dag där du följer med till skolan för att bilda dig en egen uppfattning."

Finns det några skillnader mellan mobbning på nätet och mobbning i andra sammanhang?

Alla områden där människor umgås skiljer sig lite från varandra: På skolgården, i klassrummet, på nätet, på idrottsföreningen.

Mobbning på nätet kan fortsätta när den mobbade går hem från skolan. Det har alltid förekommit, men är svårare utanför nätet.
Vid mobbning på nätet kan meddelanden och bilder skickas ut snabbare till många personer.
Graden av anonymitet för den som mobbar kan vara högre än i andra sammanhang. De flesta sociala nätverk uppmuntrar att man använder ritkiga namn och i de allra flesta fall är det uppenbart för de inblandade vem som är vem. Men nätet ger möjlighet till större anonymitet än andra arenor.
Spåren av mobbningen kan hänga kvar längre, eftersom meddelanden på internet i många fall ligger kvar under lång tid. Det innebär dock också att mobbningen blir lättare att bevisa och på så sätt lättare att ta tag i. Mobbning på nätet är lättare att dokumentera eftersom den lämnar spår i form av text och bilder.
Mobbning på nätet sker mer offentligt, den kan ofta beskådas av utomstående vilket är ovanligt vid mobbning på andra platser. Det gör det lättare att upptäcka (under förutsättning att vuxenvärlden engagerar sig).

Vad gör du om du utsätts för mobbning på nätet?

Prata med en vuxen, till exempel en förälder, lärare, tränare eller någon annan du litar på.
Du kan också prata med Nätvandrarna eller Bris.
Spara meddelanden, mail, postningar och sms som är hotfulla eller kränkande. Då blir det lättare att reda ut situationen.

Vad kan du göra om du som vuxen upptäcker mobbning på nätet?

Var närvarande. Vuxen närvaro är alltid ett första steg och alltid det som kan lösa den akuta situationen. Skapa ett konto på den sajt där mobbningen sker, läs vad som skrivs och bilda dig en egen uppfattning om vad som hänt.
Om det är ditt barn som mobbar eller som blivit mobbad, så prata om det som hänt. Ha en respektfull, rak och öppen dialog.
Dokumentera det du ser genom att ta skärmdumpar* eller spara som pdf*. I de flesta fall låter mobbaren kränkande material ligga kvar (det är en del av mobbningen) men det kan försvinna lika snabbt som det kom upp.
Försök att reda ut vem eller vilka som ligger bakom. Om personenen är anonym kan du till exempel titta på vilka vänner personen har, vad personen skrivit tidigare eller söka efter personens alias på Google. Det finns alltid ledtrådar som pekar i en riktning (till exempel vilken klass personen går i) och andra ledtrådar som utesluter (till exempel vem personen inte är).
Prata med skolan och upprätta en plan gemensamt för hur ni ska gå tillväga. Vänd dig till klasslärare eller rektor. Upplever du att du inte får gehör ska du vända dig till utbildningsförvaltningen (för kommunala skolor) eller skolans styrelse (för friskolor). Behöver du ytterligare hjälp för att driva på ärendet kan du göra en anmälan hos Barn- och elevombudet, BEO.
Anmäl händelsen till webbplatsen där den äger rum. På Facebook kan till exempel man anmäla både personer och grupper. Förvänta dig dock inget direkt gensvar, den här typen av funktionalitet missbrukas så det ska oftast till flera anmälningar innan sajten agerar.
Om någon blivit utsatt för brott kan du göra en polisanmälan.

* Skärmdump: Med Windows tryck på tangenten PrtSc, gå sedan till Word, PowerPoint eller Paint och välj menyn arkiv-klistra in. På Mac, tryck äpple-shift-3, en fil skapas då på skrivbordet. Spara som PDF: Om du har rätt programvara installerad, kan du välja "Spara som" och formatet PDF alternativt välja "Skriv ut" och välja PDF som skrivare.

Vidareläsning: Friends, Bris, Skolinspektionen, Medierådet, Kränkt.se, Surfa Lugnt med flera.
Exempel på mobbning på Facebook: En annan sida av mobbning på Facebook, Norrbottens Kurirsen, Sydsvenskan DN, SvD.

En annan sida av mobbning på Facebook

2010-04-19T22:20:00.006+02:00

Idag har ytterligare ett fall av mobbing på Facebook avslöjats i media. Norrbottens-Kuriren skrev om en flicka som utsatts för mobbning på Facebook. Under dagen har artikeln följts upp i båda tryckta medier, på tv, och i bloggosfären. Det återkommande i denna berättelse, liksom i många tidigare, är att skulden i stor utsträckning läggs på Facebook - inte på de vuxna som borde ha ingripit; inte på skolan; inte på mobbarna själva.

Mobbning är förkastligt på alla sätt, oavsett var den sker. Men för att förhindra det måste man ta sig tid att förstå och sätta sig in i situationen. Skyller man situationen på Facebook eller internet så gör man fel. Det aktuella fallet från idag är tvärtom ett tydligt exempel på den positiva kraft som internet ofta har.

Redan i det tredje inlägget i Facebook-gruppen tar någon avstånd från mobbningen.

Därefter kommer några grovt kränkande inlägg upp under några dagar. De bemöts av personer som "gillar" påståendet eller som håller med i kommentarerna.

Därefter följer en diskussion där ett flertal personer blandar sig i, men som främst är mellan initiativtagaren (en av dem) och den som utsatts för mobbningen.

Efter detta tas gruppen i princip helt över av de som sätter sig emot smutskastningen.

Internet är inte problemet. Det är däremot ett problem att man skuldbelägger internet istället för att faktiskt ta tag i mobbningen.

Forskningen är inte helt överens om hur man bäst förhindrar mobbning, men alla är överens om att de vuxnas tydliga ställningstagande och aktiva ingripande är avgörande. Det handlar om att visa vad som är okej och inte.

Det forskningen däremot är överens om är att tonåren handlar om att bryta regler för att ta sig in i vuxenvärlden. Ju mer reglerna tar fasta på att förhindra naturliga delar i ungas vardag, desto mindre kommer de att respekteras. Genom att lägga skulden på internet - eller helt förbjuda användning av till exempel Facebook - riskerar man att få motsatt effekt. Vuxenvärlden motsätter sig något som är en så grundläggande del av ungas vardag att de istället slår ifrån sig ännu mer. Förbud och missriktad skuldbeläggning grundas på rädsla, och det är helt fel sätt att bemöta mobbning!

NOT 1: Under dagen har gruppens medlemsantal minskat från 130 till 99.
NOT 2: Några tidningsartiklar nämner två grupper. Jag tar inte upp den andra, eftersom jag klassar den som trollning.

Kevin Kelly om internet och webben i framtiden

2010-04-13T23:28:00.000+02:00

Spak, knapp och touch-screen

2010-04-12T03:57:00.007+02:00

Knappen har format våra liv!

"The button represents how we interact with the objects we create. And that's why the button is the most influential yet least appreciated innovation of the 20th Century."

1. Ursprunligen hade vi spakar, det fanns en mekanisk koppling mellan rörelsen på spaken och effekten den åstadkom. Man kunde öka hastigheten genom att dra spaken ifrån sig och sänka hastigheten genom att dra spaken till sig. "Levers scale motion."

History of the Button

View more presentations from Bill DeRouchey.

2. Sen uppkom knappen, som inte längre fungerade som en spak. Den första knappen med stort genomslag var på en ficklampa. Det fanns inte längre någon mekanisk koppling mellan rörelsen och den effekt det gav. "Buttons abstract motion".

3. I och med datorerna blev knappen en metafor. Man klickar "på" en två-dimensionell "knapp" på skrärmen - men det man klickar "med" är fortfarande en tre-dimensionell knapp, på musen.

4. Knapparna förlorar sin form; en hyperlänk är en tvådimensionell "knapp" utan formen av en knapp.

5. Knappen blir en yta. Touch-screen är ytterligare en abstraktion, där den fysiska formen av en knapp är mer avlägsen.

6. I framtiden blir "knappen" mer och mer flytande. Vi rör oss i interaktivitet, där våra rörelser skapar reaktioner i systemen omkring oss. (Bitvis återkommer kanske den "mekaniska" rörelsen hos spaken; att röra handen mot sig kan betyda en sak och att röra den bort från sig kan betyda en annan.)

Agila Manifestet på svenska

2010-04-10T14:54:00.006+02:00

Nu finns det agila manifestet översatt till svenska och fler översättningar är på gång.

Manifest för Agil systemutveckling

Individer och interaktioner framför processer och verktyg
Fungerande programvara framför omfattande dokumentation
Kundsamarbete framför kontraktsförhandling
Anpassning till förändring* framför att följa en plan

Det vill säga, medan det finns värde i punkterna till höger, värdesätter vi punkterna till vänster mer.

* Jag tycker att "anpassning" är ett för passivt ord, engelska "respond" är mer aktivt och har en mer positiv inställning till förändring. Mitt förslag är helt enkelt "Svara på förändring framför att följa en plan".

En Definition of Done ska alltid ha en mottagare

2010-04-10T02:07:00.002+02:00

En Definition of Done handlar om att ha en gemensam definition för när något är klart i ett projekt. En definition av klart specificerar vad som är en tillräcklig kvalitetsnivå och ser till att vi har samma bild av vad som ska uppnås. Utan en definition av klart kommer man alltför ofta att få missförstånd och scope creep, det vill säga att projektet växer okontrollerat.

5 januari
— Vi behöver ha produktionssättning i mars
— Ok, inga problem!
26 mars
— Nu är det klart!
— Bra, då lanserar vi om en vecka
— Naahh... Först måste vi installera och konfigurera servern. Och sätta upp brandväggen. Och lastbalanseraren.

Vad kan man lära sig av det här?
"Produktionssättning" kan betyda väldigt många saker. I det här fallet har det tolkats som att de fysiska servrarna finns på plats i serverhallen. Men de är inte konfigurerade och programvaran är inte installerad. Lastbalanserare och brandvägg som också måste installeras är inte heller på plats. Dessutom kan man fråga sig om själva webbplatsen som ska driftas på servern är färdigutvecklad? Testad?

Tips: Se till att din definition av klart alltid inkluderar den person som ska ta emot det ni skapat. Till exempel: "Produktionsklart för att externa användare ska kunna testa webbplatsen". Det tvingar alla inblandade att precisera sig och det leder samtidigt till att man får större koppling till verksamhetsnyttan.

Idag är det CSS Naked Day

2010-04-09T00:24:00.000+02:00

Idag 9 april är det CSS Naked Day då vi hedrar alla som jobbar med webbdesign genom att visa hur webben skulle se ut helt utan formgivning. Tack Nikke för bra initiativ!

Webben kräver tre grundstenar för att fungera: Innehåll – Design – Funktionalitet. Alltför ofta lägger man för stort fokus vid en av de tre och undervärderar de andra två. CSS Naked Day visar tydligt hur viktigt design är. Kanske borde Content Naked Day och Feature Naked Day införas?

sverigedemokraterna.de mest intressanta inslaget hittills i valrörelsen på nätet

2010-04-05T23:50:00.006+02:00

Sverigedemokraterna är duktiga på att synas på nätet, framförallt i sociala medier och kommentarsfält hos traditionella medier och bloggar. Så snart invandring eller brottslighet nämns på webben, så dyker det upp främlingsfientliga kommentarer med Sverigedemokrater som avsändare.

Som en motpol till detta finns www.sverigedemokraterna.de, alltså med tyska toppdomänen .de som ändelse. sverigedemokraterna.de vill utamana Sverigedemokraterna på webben genom att jobba aktivt med att få bra placeringar i sökmotorer. När man söker på "sverigedemokraterna" kommer kampanjsajten upp bland de första resultaten (i skrivande stund plats 2, precis under partiets egen webbplats).

Det är en otroligt lyckad kampanj (läs Nikkes analys!), med tanke på hur snabbt den rört sig uppåt i sökresultaten och det engagemang den väckt. Men det är också bitvis ett riskfyllt koncept. Tiotusentals webbplatser och bloggar har valt att länka till sverigedemokraterna.de, men några har också valt att ta avstånd på grund av riskerna eller för att man uppfattar det som cybersquatting. (Idag har den tidigare mycket kritiska internetsweden bytt sida.)

Varför jag stödjer sverigedemokraterna.de

Jag tycker att Sverigedemokraterna behöver få en motpol på webben. De är duktiga på att synas på bloggar och i kommentarsfält - sverigedemokraterna.de är en motpol som ökar synligheten för det motstånd som finns mot Sverigedemokraterna.
Jag har pratat med den som ligger bakom kampanjen och vet att det inte finns några avsikter att lura och inga dolda kopplingar till andra intressen.
Det handlar inte om att sabotera eller försvåra för Sverigedemokraterna att bedriva sitt politiska arbete. Det handlar om att bedriva en kampanj för att skapa politisk debatt och ta avstånd från främlingsfientlighet. Alla kampanjer handlar om att synas, det är inget konstigt i att jobba med sökmotoroptimering för att åstadkomma det.
Det finns sätt att minimera risken (som dock är en risk) med att domänen överlåts till Sverigedemokraterna vid ett eventuellt tvisteförfarande (läs Sverigedemokraternas pressmeddelande). Dessutom tycker jag inte utgången vid en domännamnstvist är helt given (av skäl som jag inte redovisar här).
Det är en kampanj som uppmanar till att ta debatten med Sverigedemokraterna, inte till att försätta dem med munkavle eller försöka tysta ner dem. Så jag håller inte alls med om att det ytterligare förstärker deras "martyrskap". Sverigedemokraterna kan inte tystas ihjäl, det är en av de få saker jag håller med dem om.

Alltså: Stöd www.sverigedemokraterna.de. Skriv om kampanjen, ta ställning på din blogg, lägg ut knappen, bemöt deras kommentarer.

Varför är detta det mest intressanta inslaget hittills i valrörelsen på nätet?

Helt bortsett från sakfrågorna, så visar kampanjen makten i webben och sociala medier. På bara knappt en månad har sajten med en ensam upphovsman tagit sig upp till plats två på Google. På Google görs 75.000 sökningar varje månad på ordet "sverigedemokraterna". Det är det mest eftersökta partinamnet. Att ensam lyckas skapa engagemanget (först från rätt personer, sen från väldigt många) är imponerande! Och trots att alla etablerade partier gått kurs efter kurs efter kurs i sociala medier och obama-effekten, så är ingen ens i närheten av en sådan effekt.

Varumärke in på bara skinnet: Tre ingredienser för framgångsrika varumärken

2010-04-04T14:14:00.001+02:00

För två år sen började jag jobba med Juristjourens varumärke och identitet. Och jag får nog erkänna att jag kände viss stolthet när jag förra veckan fick veta att en anställd tatuerat in Juristjourens nya logotyp i nacken!

När jag läste varumärkesstrategi på Berghs för massa år sen pratade vi mycket om vad som är ett framgångsrikt varumärke. Teorierna och formuleringarna skiftade, men det återkommande var att ett starkt varumärke i någon mån handlar om värderingar.

För mig är ett varumärke ett löfte. Det är löftet mellan företaget, dess ägare, ledning, anställda och kunder. Någon uttryckte det som "klistret som binder oss samman med våra mest trogna kunder".

– Är det inte lite galet att tatuera in en logotyp?
– Kanske det... men för mig står varumärket för ett sätt att se på livet, jobbet... Logon är ett budskap om samarbete, hänsynstagande, öppenhet, flexibilitet etc.

Det är inga små ord. Men det bekräftas också i anställningsintervjuer, kundmöten och samtal med potentiella samarbetspartners. Jag ska inte utveckla det mer här, var och en får bilda sin egen uppfattning.

Recept på ett starkt varumärke

Det finns inget recept på ett varumärke. Men här är i alla fall en modell som beskriver hur vi jobbat.

Eftersom varumärket är ett löfte så är den enskilt mest avgörande ingrediensen att faktiskt infria det löftet. Kan man inte leva upp till det man vill vara för kunderna så kommer det aldrig att bli ett starkt varumärke. Bortsett från det så tror jag att det här är viktiga ingredienser i ett starkt varumärke:

Börja från värderingar och attityder. Vilka värden håller ägarna, ledningen, de anställda och kunderna samman? Jag tar Google som exempel. För Google handlar det om värden som delaktighet, kunskap och vänskaplighet.
Placera det i ett samhällsperspektiv, skapa en mission. Det räcker inte att vara ett företag vilket som helst - tänk större. För Google är missionen att "ordna världens samlade information och göra den tillgänglig för alla".
Utmana konkurrenterna, skapa ett "vi och dem" mellan er och konkurrenterna. De mest inbitna Google-anhängarna ser företaget som en utmanare till Microsoft och de etablerade drakarna i branschen. "Google is your friend" är ett sätt för Google att positionera sig mot till exempel Microsoft som ofta anses använda tvivelaktiga affärsmetoder.

Läs också Jonas Söderström om Self-Expressive Brands.

Hur man gör en intressentanalys för projekt

2010-04-02T14:25:00.001+02:00

Definition: Intressenter är alla personer som på något sätt kommer i kontakt med projektet eller det resultat som projektet levererar

Intressentanalys (eller stakeholder analysis) behöver precis som riskanalys inte vara varken svårt eller tidskrävande. Det tar inte mer en halv till en dag men är ett underlag som du har användning av under hela projektet.

Intressentanalys i fyra steg

1. Identifiera alla tänkbara intressenter.

Sätt dig som projektledare tillsammans med några andra personer (projektteamet, projektbeställaren eller andra) och brainstorma kring vilka personer och grupper som på något sätt kommer att vara i kontakt med projektet eller ta del av resultatet. Skriv upp alla intressenter på en whiteboard, det blir mer kreativt. Ju mer ni skriver desto bättre, analysen kommer sen. Så strunta i vad som är rätt och fel.

Vanligen hittar man intressenter inom följande områden:

Personer eller grupper av personer som kommer att jobba i projektet.
Personer eller grupper av personer som har en ledande befattning och ett direkt ansvar för projektet.
Personer eller grupper av personer som föväntar sig att påverka projektet, men som inte har ett direkt ansvar för projektet (till exempel chefer på andra avdelningar).
Personer eller grupper av personer som kommer att använda resultatet av projektet.
Informella ledare och nyckelpersoner som har stort inflytande över andra utan att själva vara i chefsbefattning.
Kunder som ska ta del av projektet eller dess resultat.
Leverantörer som ska ta del av projektet eller dess resultat.
Andra företag och myndigheter som har ett intresse av projektet eller dess resultat.

2. Gör en enkel analys av intressenterna.

Bedöm intressenterna utifrån exempelvis nedanstående frågeställningar. Hinner ni på workshopen så kan ni gör det tillsammans, annars gör du det själv och stämmer av med till exempel projektägaren så att ni har samma syn.

Hur stort inflytande har personen eller gruppen? Försök värdera intressenterna i förhållande till varandra, till exempel genom att skriva den som har störst inflytande längst upp.
Är det en person eller grupp som huvudsakligen påverkar projektet eller påverkas av projektet?
Vad har personen eller gruppen för inställning till projektet, är de positiva eller negativa?

3. Fundera på hur ni ska nå intressenterna.

Börja med de intressenter som har störst inflytande. Fundera på följande två frågor:

Fundera på vad din roll som projektledare är gentemot intressenten. Ska du informera, rådfråga, involvera eller få beslut?
När och hur ofta ska vi nå ut till denna intressent? Styrgruppen kanske vi når genom styrgruppsmöten en gång i månaden och statusrapporter en gång i veckan. VD kanske vi når till genom personliga avstämningsmöten varje kvartal. Andra intressenter kanske ska bjudas in till återkommande avstämningsmöten (till exempel scrum demo).

4. Använd intressentanalysen

En intressentanalys är inget statiskt dokument. Den ska gås igenom och uppdateras med jämna mellanrum under projektet. Bestäm till exempel att du tittar igenom den en gång i månaden för att se om något förändrats: Är det någon person eller grupp som tillkommit eller fallit bort? Är det någon som vi behöver nå till oftare?Följ upp att de avstämningsmöten som ni kom fram till i intressentanalysen faktiskt genomförs.

Ansvar för intressentanalys

Det är projektledarens ansvar att se till att alla intressenter har tillräcklig information och är tillräckligt involverade i projektet. Projektledaren bör alltid själv sköta kontakterna med överordnade intressenter, medan andra intressenter kan vara ett mer gemensamt ansvar i projektgruppen.

Min uppfattning är att projektledaren själv måste kunna sköta eller i alla fall delta i kommunikationen hela vägen upp i organisationen, till exempel med projektägarens chefer.

Leverantörens vs. beställarens ansvar i webbprojekt - Svar till Per Vikström

2010-03-26T11:26:00.006+01:00

Per Vikström tar upp ett otroligt intressant ämne: "Leverantör vs beställare i webbprojekt – vem ska leda och vems är ansvaret?" Det är en diskussion som är alldeles för underskattad!

Låt mig säga direkt: Det yttersta ansvaret för projektet ligger hos projektbeställaren. Det går inte att skylla ett misslyckat projekt på dåliga konsulter, för som projektbeställare är det ditt ansvar att ha bra konsulter. Allt annat är undanflykter och ansvarsflykt.

Dåliga projektbeställare är en mycket större orsak till misslyckade projekt än dåliga konsulter.

På engelska finns två ord: Responsibility och Accountability. Ska man hitta en vettig svensk motsvarighet så får det bli Ansvar och Yttersta ansvar. Teamet har ett gemensamt ansvar för att projektet lyckas, uppdragsgivaren och konsulten måste jobba ihop för att lyckas. Men det yttersta ansvaret ligger fortfarande på projektbeställaren.

President Truman hade skylten "The Buck Stops Here" på sitt skrivbord. En Buck är en kniv som gamla poker-spelare stötte i bordet framför den som skulle blanda och ge, men som kunde skickas vidare om personen inte ville ta ansvaret. Trumans skylt är ett exempel på Accountability, härifrån skickas inte ansvaret vidare.

Jag gillar inte hierarkisering, utan tycker att man ska hitta så platta strukturer som möjligt och ha en ledare som är en del av teamet. Men det kvarstår alltid att det finns ett yttersta ansvar. Så här skulle jag vilja se det:

Projektbeställare (med stöd av styrgrupp)
Intern projektledare (beställare av konsulttjänster)
Kundansvarig hos konsultföretag (ofta konsultföretagets projektledare)

Gemensamt för alla parter tycker jag är att man måste ta ett ansvar för att förstå och sätta sig in i verksamhetsnyttan som projektet ska uppnå. Trots att man jobbar med olika specialiseringar och ska fokusera sin energi på det, så är verksamhetsnyttan som ska uppnås gemensam för alla parter.

Det här är konsulter väldigt ofta dåliga på. Självklart har konsulterna ett mycket stort ansvar för att projektet lyckas. En bra konsult ifrågasätter projektbeställaren, hjälper projektbeställaren att fatta rätt beslut och döljer inget för projektbeställaren. En bra konsult måste ha integriteten att säga till när projektbeställaren gör fel (ytterst till och med vara beredd att avsäga sig uppdraget).

Per, håller du med? Någon annan som vill dela med sig av sin syn, till exempel Erik Sjöberg, Raphael Sedin, Tobias Fors, Charlotte Grass eller Ulrika Park? Konsultchefer, beställare?

Hur man gör en riskanalys för projekt

2010-03-25T16:40:00.002+01:00

Definition: Risk är allt som kan hindra oss från att nå projektets mål.

Riskanalys (eller riskvärdering, riskbedömning, riskstyrning) behöver inte vara så svårt och tråkigt som man kanske först tror. En bra riskanalys gör man på en halv till en dag och har sedan som stöd under hela projektet.

Riskanalys i fyra steg

1. Identifiera alla tänkbara risker.

För att identifiera risker, sätt dig som projektledare tillsammans med några andra personer (projektteamet, projektbeställaren eller andra) och brainstorma kring följande frågeställningar. Skriv upp alla idéer på en whiteboard, det blir mer kreativt. Ju mer ni skriver desto bättre, analysen kommer sen. Så strunta i vad som är rätt och fel.

Vilka är förutsättningarna för att lyckas?
Vilka framgångsfaktorer finns?
Vad har vi för resurser idag?
Vad kan gå fel?
Vad har gått fel i liknande projekt tidigare i organisationen?
Vilka resurser saknar vi?

Punkt d, e och f är risker rakt av. Punkt a, b och c formulerar du om lite för att göra det till en risk. Om det till exempel är en framgångsfaktor att vi rekryterar en delprojektledare, så är risken det omvända: att vi inte lyckas rekrytera en delprojektledare. Eller om vi idag har Lisa i vårt projektteam, så är risken det omvända: Att Lisa slutar eller blir sjuk.

2. Bestäm vilka risker som är värst.

Bedöm vilka risker som är värst. Hinner ni på workshopen så kan ni gör det tillsammans, annars gör du det själv och stämmer av med till exempel projektägaren så att ni har samma syn.

Ett tips för riskbedömningen är att skilja på två kriterier:

Sannoliketen att risken inträffar (till exempel att Lisa slutar)
Konsekvensen om risken inträffar (sitter Lisa på en unik kompetens i företaget så är konsekvensen större än om det finns andra personer som kan ta över hennes uppgifter)

Sätt ett värde 1-5 för sannolikheten på varje risk. Och ett värde 1-5 för konsekvensen. Multiplicera de två. Exempel:

Risk: Lisa slutar
Sannolikhet: 2 (Lisa har en mycket bra profil och det finns andra arbetsgivare som gärna skulle anställa henne. Å andra sidan har hon uttryckt att hon trivs väldigt bra och inget pekar på att hon skulle sluta.)
Konsekvens: 4 (Den kompetens Lisa sitter på kommer att vara svår att ersätta. Och även om vi hittar en ersättare så kommer vi att förlora mycket värdefull tid i projektet om Lisa ska lämna över till någon annan.)
Riskbedömning: 2 x 4 = 8

3. Fundera på vad man kan göra åt riskerna

Börja med de risker som är värst, det vill säga fick högst värde i riskbedömningen. Fundera på lösningar för att minska sannolikheten och för att minska konsekvensen:

Vad kan vi göra som minskar sannolikheten för att Lisa slutar? Kan vi ge henne bättre lön och anställningsvillkor? Förbättra arbetsmiljön? Ge mer utmanande arbetsuppgifter?
Vad kan vi göra som minskar konsekvensen av att Lisa slutar? Kan vi dokumenter Lisas arbete mer så en överlämning blir enklare? Kan vi påbörja kompetensutveckling av andra medarbetare?

Risker kan också hanteras på andra sätt.

4. Använd riskanalysen

En riskanalys är inget statiskt dokument. Den ska gås igenom och uppdateras med jämna mellanrum under projektet. Bestäm till exempel att du tittar igenom den en gång i månaden för att se om något förändrats: Är det något du måste agera på? Har sannolikhet eller konsekvens ökat på något område? Har någon risk tillkommit eller undanröjts?

Ansvar för att hantera risker

Risker som ligger utanför projektets ramar är styrgruppens ansvar. Det är dock projektledarens ansvar att följa upp och se till att det blir gjort. Mina tankar kring det kan du läsa mer om i Projektledarens och styrgruppens ansvar för riskhantering.

Tro inte att du kan förändra världen - uppfinn en ny!

2010-03-23T12:23:00.006+01:00

Förra veckan var jag på workshop om en ny webbsatsning. Efter en heldag med mycket kreativitet och djupa analyser var hela gruppen helt överens om vikten av att genomföra satsningen. Man hade också en gemensam syn på de nya produkter och arbetssätt som detta skulle medföra.

Sista delen i workshopen handlade om prioriteringar av aktiviteter för att skapa den nya webblösningen. Snabbt var man överens om att första steget är att genomföra strukturförändringar. "Om vi inte förändrar personalstrukturen och prismodellen kommer vi inte att lyckas."

Förståelsen för webben har ökat enormt de senaste åren. Men det här ett exempel på att det är långt kvar. Det är visserligen sant att strukturfrågorna måste lösas, men problemet här är att webben förändrar förutsättningarna i grunden. Det är webben som ska lösa strukturfrågorna och prismodellen. Allt annat är att försöka klistra och lappa med det gamla, istället för att faktiskt jobba med det nya.

Jag tror att en framgångsrik väg för att verkligen lyckas ta en organisation in i webbåldern, är att sluta förändra det gamla och istället bygga nytt. Istället för att bryta upp alla befintliga strukturer, system och arbetssätt - bygg nya på sidan om. Fler och fler kommer att ansluta sig till det nya. Tänk förtrupp!

(Tips: Läs också om Alexander Bard på Webbdagarna.)

Egennyttan måste alltid vara större än allmännyttan

2010-03-22T15:31:00.001+01:00

Att lyckas på nätet kräver tre saker: Användare, Något som användarna vill ha, och att uppnå verksamhetsnytta. Det användarna vill ha och nyttan som verksamheten vill uppnå är väldigt nära knutna till varandra. Men man missar ofta det ena eller det andra, i de allra flesta fall tänker man bara verksamhetsnytta och missar användarna (i många fall tänker man tyvärr inte klart på verksamhetsnyttan heller).

Ekonomiavdelningen behöver bättre koll på hur mycket de anställda jobbar i respektive projekt, så tiden faktureras till rätt kund och vi kan följa upp vilka projekt som är lönsamma och vilka som bör avskaffas. Det finns en allmännytta i detta, det gagnar företaget som helhet.
Alla kan förstå att det behövs, ändå är det otroligt svårt att få folk att redovisa sin tid. Man ser helt enkelt ingen egen nytta med det.

Kvalitetsansvarig behöver en interaktiv checklista så vi kan säkerställa att alla följer samma steg i arbetet, gör på rätt sätt och så att vi upprätthåller vår kvalitet. Det finns en allmännytta i detta, det gagnar företaget som helhet.
De anställda förstår att kvalitet är viktigt, men de flesta tycker att de själva har tillräcklig kvalitet och upplever checklistor som ett tidskrävande och störande moment. Checklistorna blir inte ifyllda korrekt, eller användarna fyller i dem utan att faktiskt ha gjort jobbet, bara för att bli av med det på enklast möjliga vis.

För att verksamhetsnyttan ska uppstå måste det finnas en användarnytta. Egennyttan måste helt enkelt alltid överstiga allmännyttan. Så länge den gör det, kommer lösningen att användas och verksamhetsnyttan att uppnås.

Innan du börjar utveckla eller införa ett nytt system eller webblösning, fundera både på verksamhetsnyttan och användarnyttan. För varje sak du vill uppnå med lösningen, fundera på vem som ska göra det i systemet och vad den personen får ut av det.

Vad vill vi som verksamhet uppnå med lösningen?
Finns det andra system som försöker lösa samma problem eller uppnå samma nytta?
Vilka personer kommer att använda lösningen?
Vad drivs dessa personer av, vad kommer att få dem att VILJA använda systemet?

Webbstrategisk ABC

2010-03-12T17:35:00.005+01:00

Väldigt grovt så finns det bara tre skäl till att en del webblösningar aldrig blir riktigt framgångsrika.

Web Strategy Basics on Prezi

Man lyckas inte få tillräckligt många besökare. Annonsboken är en köp-och-sälj-sajt som är väldigt lik marknadsledande Blocket. Upplägget är detsamma och utseendet rätt likt. Och Annonsboken är inte ensam, det finns en uppsjö Blocket-kopior. Skillnaden är att Blocket har användare, det har inte de andra. Annonsboken har just nu 83 annonser i Stockholm och det är nästan lite ironiskt att Blocket har exakt 100.083 i Stockholm.
Man lyckas inte tillfredsställa besökarnas behov. Google Wave var 2009 års största besvikelse för användarna. Tack vare Googles storlek och den hype man skapade inför lanseringen, så har Wave många användare. Affärsmodellen är annonsintäkter, och det kan nog fungera lika bra där som i till exempel Google Mail. Men tjänsten tillfredsställer inte avnändarnas behov. Bland de som provar, rapporterar en efter en att de inte förstår poängen.
Man lyckas inte hitta en affärsmodell som gör satsningen motiverad. Lulilab är en community för ungdomar. Sajten har över 350.000 sidvisningar i månaden och användarna är i stor utsträckning nöjda med tjänsten. Men intäkterna är i princip lika med noll. (Om någon som läser detta har en lysande intäktsmodell för Lulilab så hör av er, så förmedlar jag kontakten.)

Det är webbstrategins ABC. På ett sätt är det helt självklart. Men av någon anledning blir det ändå bortglömt.

Var fjärde i webbprojekt är kvinna

2010-03-08T21:19:00.001+01:00

Idag är det internationella kvinnodagen. Dagen till ära har jag gjort ett antal sökningar på LinkedIn och räknat antal kvinnor bland sökresultaten.

Ju mer tekniskt desto färre kvinnor - och överlag väldigt få kvinnor. Så här ser det ut i Sverige, i några vanliga yrkesgrupper inom webb-projekt (baserat på 1000 stickprover, begränsat till folk i Sverige, men på engelska eftersom en majoritet skriver på engelska på LinkedIn).

System Architect: 3%
Web Developer: 7%
Web Project (Manager): 29%
Interaction Designer: 34%
Web Manager: 37%
Web Editor: 44%
TOTALT: 25,14%

När jag ser tillbaka på gångna projekt så stämmer siffrorna väl. Vad gäller utvecklare (web developer) har jag underskridit snittet, medan jag vad gäller redaktörer (web editor) överskridit det. I framtiden ska det bli jämnare! Positiv särbehandling? Nä, men mer medveten rekrytering.

För övrigt kan jag tipsa om en bok min mamma har skrivit, om författaren och filosofen Simone de Beauvoir.

Min egen YABA 2010

2010-03-04T21:57:00.003+01:00

Idag annonserades vinnarna i YABA (Yet Another Blog Award). YABA arrangeras av webbyrån Daytona för att "uppmärksamma de bloggar som inspirerar oss mest inom marknadsföring, affärsutveckling och annat med digital anknytning".

Jag har inte haft nån blogroll på den här bloggen. Istället har jag aggregerat poster från de bloggar jag läser. Nu är det dags att utse de som får en fast plats i blogrollen istället. Här nedan är därför min egen Yaba 2010.

Gör din egen Yaba!

Bestäm 2-4 kategorier.
Gå igenom din Google Reader, Friendfeed, Feedburner, webbhistorik, blogroll etc. och placera bloggarna du läser i respektive kategori.
Utse en vinnare i varje kategori. Vad läser du oftast, vad kommenterar du oftast och vad är helt enkelt bäst?
Skicka länken till Din Yaba till mig (i en kommentar till det här inlägget, på Twitter eller på nåt annat sätt), så länkar jag till tillbaka till dig ;)

Min YABA 2010

Projektledning, IT-projekt, ledarskap

För att lyckas krävs ett mål, en plan och ledarskap. De här bloggarna ger verktygen och erfarenheten för att lyckas.

Vinnare, Sveriges bästa blogg:

Erik Sjöberg, På tal om projekt...

Nominerade:

Tobias Fors, Trying to Make Software Development Understandable
Ulrika Park, Projektledning och systemfilosofi
Raphael Sedin, Projektledare IT Bloggare
Charlotte Logra, Projektledning med affärsfokus
Projektplatsen, Projektbloggen
Lena Ahlström, Vinnande ledarskap
Lars Hornborg, Ledarskap, förändring och personlig utveckling
Per Vikström, @Internet
Mats Henricsons blogg

Nätkultur och nätsamhället

En kultur är ett sammanhängande system av trosuppfattningar, beteenden och normer. Här är de bloggar som beskriver och diskuterar kulturen på och kring nätet.

Vinnare, Sveriges bästa blogg:

Peter Forsman, Internet Sweden

Nominerade:

Elza Dunkels, Nätkulturer
Pontus Sundén, Lärande i vårt digitala samhälle
Rättssocologiska enheten vid Lunds universitet, Cybernormer
Vuxenkontraktet
Marcin de Kaminski, Kring internet, nätkulturer och därtill relaterat
Anders Millner, om nya medier, ny kultur
Erik Johansson, Slowmove
Waldemar Ingdahl
Stefan Deak, strategi, affärsutveckling och kommunikation - online

Undvik Twitter Beefs: Ta ett andetag. Skriv sen.

2010-03-03T00:34:00.005+01:00

Ett nytt bråk blossade upp på Twitter igår kväll. Under gårdagens beef skickades några hundra meddelanden, med mer och mer aggressivt tonläge, under loppet av några timmar. När det började lugna ner sig och nu i eftersnacket dagen efter, så tycker jag man kan fundera på varför detta uppstår? Och det är förstås sällan bara en parts fel när ett bråk uppstår, som @opassande konstaterade:

"@opassande: det är nog så att det krävs två för att dansa tango; det kan gå prestige i saker kvickt när man blir förbannad"

En tweet igår löd så här: "@nikkelin: Den som söker konflikt på Twitter kommer per automatik att hitta den. Kom ihåg att många som har funnits här i några år har skaffat vänner." Så är det, det uppstår alltid relationer och en jargong mellan de som umgåtts ett tag tillsammans. Så är det i alla nya sociala sammanhang och som ny på Twitter bör man ha viss förståelse för att de som är där känner varandra. På samma sätt som man kanske inte säger vad som helst på första firmafesten som nyanställd, så kan det vara klokt att tänka likadant på Twitter.

"@nikkelin: Vi har pratat, läst varandras bloggar, kommenterat, träffats afk och faktiskt lärt känna varandra."

Men å andra sidan går det ibland för långt. En annan tweet från igår var att "som ny kanske man ska ge fan i att jävlas med allt och alla". Det här tycker jag skapar en polarisering mellan "gamla" och "nya". Jag har hört många som inte använder Twitter för att de upplever det för mycket som en "sandlåda", för "snobbigt" eller för "instängt". Och det ligger kanske något i det. De mer erfarna användarna bör ha mer förståelse för att man lätt kan bli ganska utsatt på Twitter, framförallt om man är ny.

"@theamazinghanna: OK, vad jag vill säga är detta: det är lätt för ett elektroniskt forum att bli en småstad. Stöta ut den som är annorlunda eller tar plats."

Twitter är ett fantastiskt verktyg, och jag tycker att det är synd att inte ännu fler använder det. Tyvärr tror jag att tillväxten hämmas av att tonen kan vara avvisande och aggressiv, och det faktum att man ofta blir påhoppad från flera håll samtidigt.

Skriftlig kommunikation har generellt lite mindre informationskapacitet och innehåller till exempel färre ansiktsuttryck och andra ledtrådar till avsändarens intentioner. Och på Twitter med bara 140 tecken per meddelande blir det naturligtvis ännu tydligare. Så det gäller helt enkelt att vara extra noga med att vara saklig, inte avvisande och inte otrevlig. För alla parter.

@deeped: Ett tips - eftersom jag känner igen mig i din direkthet. Ta ett andetag. Skriv sen.

Så här började gårdagens Twitterbråk...

Jag ser ingen som helst anledning att hänga ut någon. Däremot kanske nån är intresserad av att se hur bråket utvecklades, så här är några highlights (långt ifrån fullständigt!) där jag har ersatt alla namn med bokstäver:

@a till @b: Jag noterar att du snart är ensam @Federley-supporter. Kom ihåg att släcka lyset i högerflygeln när du går. ;)

@c till @a: Är ganska säker på att @federley har stöd av fler än @b. Det vore omöjligt att toppa en riksdagslista annars.

@a till @c: @Federley är på 3:e plats i riksdagslistan Stockholm. Stockholmscentern har ungefär lika många medlemmar som Smurfbyn har smurfar.

@c till @a: Och just därför bör han väl ha ett stort stöd? Om han nu lyckades få en tredjeplacering. Eller hur?

@a till @c: Nej.

@c till @a: Det du precis sa tyder på ologik från din sida. Jag låter bli att kommentera.

@a till @c: Bra, din mamma tycker nog inte om att du sitter hemma och twittrar jämt. Varför inte gå ut och leka med kamraterna, om du har några? (till saken hör att c är väldigt ung, min anm.)

Bråket blåssar upp...

@d till @a: att du hoppar på @c som du gör. "Varför inte gå ut och leka med kamraterna, om du har några?" Är det schysst? Och att du menar på att hans mamma inte tycker om att han sitter och twittrar, då jag vet att han har stort stöd från sina föräldrar.

@e till @a: Men nu får du väl för fan lägga av @a! Det där var jävligt elakt!

@a till @e: Du vet att jag är en stygg flicka, @e. En väldigt stygg flicka. Och du gillar det.

@e till @a: Stygg möjligen men inte nedlåtande elak mot personer som @c. Vad skulle du tycka om någon sa "men gå och måla naglarna"

@a till @d: Återigen: vem är "c" och vet dina föräldrar om att du skriver en blogg om hur man crackar iPhones? Har inte tid med dig.

@e till @a: ger du dig på @d nu också?! Nu får du fan skärpa dig!

@f till @e: Grymt att du ryter till mot @a's enormt dumma påhopp på @c. Glad att nån står upp för ett sunt debattklimat. Heja!

@a till @e: Du kan fortsätta att beskydda dina små efterblivna CUF:are hur mycket du vill. Silkeshandskar AV

@g till @a: Det känns lite 1999 att skriva på som om du har rabies. Kan du stå för allt du skriver afk? "efterblivna" är inte ok.

Anklagas för att vara ett troll

@e till @a: du är ett troll. Sorry.

@h till @a: som har kommit ut som troll: Berätta mer. Du har en svårspårad historik vilket gör mig nyfiken. Vem är du? Finns du?

@e till @a: du har inte möjligtvis använt lollis101@hotmail.com som mailadress genom åren?

@h till @a: Jo du säger ju det så jag får ju tro dig. Vad hette du innan Johansson?

@a till @h: Jag har alltid hetat Johansson.

@h till @a: Spärrad identitet? Ville kolla om du var hel- eller halvtroll så jag letade Johansson född det datum man ser på Allabolag.

@a till @h: Ja, jag har skyddad identitet. Not: du börjar bli lite creepy, tycker jag.

Biter tillbaka

@a: Detta. Är. TWITTER. Och Twitter har en ny drottning. Om du inte gillar det, hitta något annat att lägga din tid på.

@a: Och jag skiter i "populär". "Populär" kan bita mig i arschlet. Jag skriver exakt vad som faller mig in. Twentyfour. Seven. Three. Sixtyfive.

@a: Jag är här. Jag är mig själv. Jag tänker aldrig ändra mig. Lev med det, eller klicka "unfollow". Ditt val.

@a: Och du, @deeped, kungen av de coola och balla och etablerade: lev i din lilla bubbelvärld, där du är trygg. Jag vill inte dela den.

Webbplatsen är död! Länge leve den sociala webben!

2010-03-01T14:44:00.004+01:00

Ines Uusmann hade rätt: Internet var en fluga

"Internet är en fluga som kanske blåser förbi." Så sa Ines Uusmann, dåvarande Kommunikationsminister, enligt Svenska Dagbladet, 12 maj 1996.

Hon kanske hade rätt ändå. Internet är en fluga, något obeständigt som inte kommer att finnas kvar. Eller i alla fall internet som det sett ut under hela 2000-talet. De 10 senaste åren har varit webbplatsens decennium. Under 90-talet och några år in på 2000-talet skulle alla "finnas på nätet", det vill säga ha ett domännamn (helst .com eller .se) och en "hemsida". Man pratade om "vårt digitalt skyltfönster" och "vårt visitkort på nätet". Mest handlade det om att ha en plats för att dumpa lite säljmaterial och annat skräp. Sen växte hemsidan till en webbplats och webbplatsen växte till att kompletteras med kampanjsajter.

Webbplatsen är död! Länge leve den sociala webben!

2010-talet är den sociala webbens decennium. Det handlar mer om att finnas där andra finns, föra en konversation och skapa delaktighet, än om att bygga in sig på egna "platser". Kommunikation är något som sker gemensamt, då kan man inte tro att man ska sitta på sin kammare (webbplatsen) och hoppas att andra kommer dit och pratar. Man måste ut på torgen (den sociala webben) och prata med dem!

Inom två år kommer vi att se ett flertal företag utan webbplats. Inom fyra år kommer vi att se webbutiker utan egna sajter, försäljningen sker hos andra.

Så snälla, om ni tänkt lägga massa pengar på att bygga en ny sajt, tänk efter en gång till om det verkligen behövs. För tio år sen skulle alla lägga till sin domänadress i all sin kommunikation. Nu är det dags att börja ta bort den! Det har redan börjat, Absolut struntar till exempel i att ange sin klassiska adress och går istället direkt på Facebook:

Läs även: Wendelfalck: Tänk Webbnärvaro snarare än Webbsida och Digitala affärer.

Portalhysteri hos regeringen

2010-02-26T13:01:00.005+01:00

Det haglar in uppdrag om nya webbportaler från regeringen till myndigheterna. De senaste månaderna har mängder nya uppdrag kommit in, listan nedan visar ett axplock av de som finns redovisade i myndigheternas regleringsbrev och andra regeringsuppdrag (regleringsbreven kommer kring årsskiftet, så den här tiden på året är det förstås bitvis också en naturlig överrepresentation av nya uppdrag). Till de här finns det ytterligare uppdrag och det finns dessutom mängder webbrelaterade projekt som myndigheterna initierat själva.

Jag tycker att den här typen av uppdrag är lite problematiska, eftersom de ofta har fel utgångspunkt: Man har bestämt att göra en webbplats, men har lagt alldeles för lite tid för analys av syfte, målgrupp och eventuella alternativa lösningar. Uppdragen kring webblösningar ingår ofta som en del i ett större paket, vilket är helt okej i sig, men tyvärr ofta leder till en dålig lösning eftersom exempelvis utredningen som ingår i uppdraget blir för styrande. Fokuserar man för mycket på utredningen så missar man att fundera på användarnas/målgruppens faktiska behov och då blir det inte en bra webbplats. I många fall landar uppdragen dessutom fel i den mottagande myndigheten. Det landar på någon handläggare som jobbar med sakfrågan/utredningen och är jättebra på det, men som inte för den skull kan driva webbprojekt.

Uppdragen ställer också i många fall krav som inte är vettiga från en webbsynpunkt, det kan till exempel vara formulerat "Ta fram en portal för kvalitetsregister" med avsikten att det ska vara en självständig portallösning trots att det både ekonomiskt och från kommunikationshänseende kanske vore bättre att integrera med myndighetens befintliga webbplats.

Ett axplock regeringsuppdrag kring webbportaler, webbplatser och webblösningar hos svenska myndigheter

Här är min sammanställning över regeringsuppdrag kring portaler och webbplatser till olika svenska myndigheter. Listan visar ett axplock av de regeringsuppdrag som finns redovisade i myndigheternas regleringsbrev och andra regeringsuppdrag. Den är inte komplett, men bör täcka in det mesta.

Kommerskollegium, Tillväxtverket och Konsumentverket ansvarar för att utveckla Kontaktpunkten - en länk mellan tjänsteföretagare och myndigheter.
Länsstyrelsen i Kronobergs län får i uppdrag att samordna Länsstyrelsernas arbete med utveckling av en webbportal för samhällsinformation för att främja integration
Planerad och samordnad kommunikation är en förutsättning för att öppna jämförelser ska nå ut och användas av målgrupperna. Kommunikationsplanering och målgruppsanalyser ska tas fram. I kommunikationsplaneringen ingår även webbfrågan om en framtida portal för öppna jämförelser för hela socialtjänsten.
Svenska institutet lanserar på uppdrag av Justitiedepartementet en ny webbportal för att locka arbetskraft till Sverige.
Inom ramen för "Värdigt liv i äldreomsorgen" etableras en webbaserad kunskapsportal på äldreområdet.
Kulturrådet får därför i uppdrag att etablera en portal på nätet som bland annat ska omfatta information om Skapande skola
Socialstyrelsen får i uppdrag att betala ut bidrag till SKL som ska upprätta en portal för kvalitetsregister inom psykiatrin. Av medlen ska Socialstyrelsen efter rekvisition betala ut 14 000 000 kronor till Sveriges Kommuner och Landsting för att upprätta en portal för kvalitetsregister enligt regeringens beslut nummer I:4 den 24 april 2008.
Socialstyrelsen får i uppdrag att att ta fram och ansvara för en webbaserad kunskapsportal samt att utreda portalens utvecklingsmöjligheter.
Av medlen ska Socialstyrelsen använda 6 000 000 kronor för att ta fram och ansvara för en webbaserad kunskapsportal enligt regeringens beslut nummer I:3 den 19 november 2009.
Boverket disponerar 2 000 000 kronor för uppdraget "Informationsportal om boende, byggande och inomhusmiljö".
Statens energimyndighet ska ta fram en Webbaserad Vindkraftshandbok.
Statens energimyndighet ska i samråd med Boverket, Energimarknadsinspektionen och Naturvårdsverket och efter samråd med Försvarsmakten, Lantmäteriet, Post- och telestyrelsen, Riksantikvarieämbetet, Sjöfartsverket, SMHI, Svenska kraftnät, Transportstyrelsen, Vägverket samt Länsstyrelserna förvalta och utveckla webbplattformen för alla tillståndsfrågor (Vindlov.se) som kan bli aktuella för vindkraftsutbyggnad.
Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla och ansvara för en webbplats med samlad kunskap kring psykiatri- och äldrefrågor. Målet med webbplatsen är att den ska fungera som en bas för aktuell och relevant kunskap samt som ett pedagogiskt verktyg för att stödja att kunskapen används ute i verksamheterna.
Skolverket ska särskilt redovisa hur och i vilken omfattning verket arbetar med information om utbildning i Sverige och det svenska utbildningssystemet samt information om yrkesutbildning och yrkeskvalifikationer i Sverige och Europa. I detta ingår bl.a. IT-portalen Utbildningsinfo.se och Nationellt refererenscentrum för yrkesutbildning. Skolverket ska även redovisa det fortsatta arbetet med vidareutveckling och kvalitetshöjande åtgärder avseende IT-portalen Utbildningsinfo.se. Arbetet ska ske i samråd med berörda aktörer.
Visit Sweden får i uppdrag att ta fram en webbplats för "Sverige – det nya matlandet" liksom en grafisk profil med kompletterande bildpolicy och övriga verktyg/aktiviteter som bedöms vara relevanta. Webbplatsens huvudsakliga målgrupp är svenska och utländska konsumenter och turister. Webbplatsen bör förvaltas och drivas på kommersiell basis.
Bolagsverket ska på sin webbplats lämna tydlig och relevant information om myndighetens tjänster och service samt i ett särskilt serviceåtagande ange de mål i form av leveranstider som gäller för företagsregistreringar, företagsinteckningar och ärenden om ersättning till likvidatorer. Bolagsverket ska även på sin webbplats i en särskild avgiftslista tydligt ange de avgifter som myndigheten tar ut i sin verksamhet.
Statens energimyndighet ska i samråd med Boverket utforma och inrätta en informations- och rådgivningsportal för att främja genomförande av energideklarationer för bostäder och lokaler samt energieffektiviserande åtgärder i enlighet med dessa. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) senast 15 december 2010.
Tandvårdsrådgivning via internet.
Regeringen beslutade den 8 oktober 2009 att betala ut pengar till SKL för att en informationstjänst på Internet inom cancerområdet ska tas fram. Den ska främst rikta sig till allmänheten. Under perioden fram till hösten 2010 kommer informationstjänsten att byggas upp.

The Two Governing Dynamics of Change

2010-02-24T22:25:00.004+01:00

1. Change is difficult but necessary

We are all afraid of trying something new. It's just natural. We are creatures of habit, we do what we are used to and what we are good at. We want to get it right, we want to know what's coming up, we want to keep what we have. People in power want to keep their influence and will fight to preserve things how they are.

On the other hand we all strive for change. The essence of achieving anything is risk-taking, if we don't take a risk we cannot evolve, be it in business, in family or in society.

This is the First Governing Dynamic of change: We all need it, but we are afraid of it.

2. Change is personal, but most change is for a greater purpose

Change always occurs in a context. The management wants to change how we do our work, the authorities want to change how we pay our taxes, or our family wants to change what we do together. When someone wants something to change, it almost always involves others.

But we are all motivated by self-interest. Unless we see a personal winning we wont act. That personal winning may be anything from getting a pay-raise or learning semething, to being loved or just the feeling of having helped someone else.

This is the Second Governing Dynamic of Change: Unless the self-interest is greater than the common-good, change wont happen.

Så får du saker gjorda med Getting Things Done (GTD) i gMail

2010-02-23T01:39:00.008+01:00

2005 läste jag en bok som kraftigt förändrade mitt sätt att tänka och jobba. Sedan dess har jag läst den igen ett flertal gånger, läst uppföljarna, läst ett tiotal relaterade böcker samt följer ett antal bloggar och författarens eget nyhetsbrev.

Den boken var Getting Things Done av David Allen.

Getting Things Done (GTD som det ofta förkortas) är en metod för att öka sin personliga produktivitet. Helt enkelt: Få saker gjorda. Getting Things Done utgår från hur mänskligt beteende faktiskt fungerar, till skillnad från de flesta andra handböcker i produktivetet som bygger upp onaturliga arbetssätt och teoriska idealkonstruktioner som inte fungerar i praktiken.

Googlar man på GTD får man över fem miljoner träffar. Och det har växt fram mängder av hjälpmedel för att jobba enligt GTD. Jag tycker tyvärr att många gör det mer komplicerat än det behöver vara. David Allen är pragmatisk och skriver att det fungerar lika bra med papper och penna som med webbaserade verktyg. Häromdagen ställde Mattias Östmar en fråga på Twitter om vilka verktyg folk använder. Jag kör GTD i gmail, då har jag det alltid tillgängligt, det är flexibelt, inga extra inloggningar och jag kan direkt flytta saker mellan GTD, mejlen och kalendern. Jag ska beskriva hur jag gör, men först försöka mig på att ge en mycket kort introduktion till GTD.

Grundprinciperna i GTD i fyra steg

Skriv ner allt. Och då menar jag ALLT, både det du ska göra, vill göra, har tänkt på att göra och inte gjort. Stress och svårigheter att koncentrera sig på en uppgift beror helt enkelt på att man har för mycket att tänka på, även om man kanske inte är medveten om det. Jag skulle ju köpa mjölk, jag måste skriva ett nytt blogginlägg, jag måste komma ihåg att boka tvättid, jag vill gå på bio, den där skivan kanske jag kan köpa, jag borde laga spisen, chefen ville ha ett möte, jag behöver få svar från Anna, när ringde jag mamma sist och så vidare och så vidare. När allt är nerskrivet kommer hjärnan att släppa taget och man kan fokusera på en sak i taget.
Bestäm om du ska agera. Många av de saker du skrivit ner kommer att vara sånt du inte direkt ska agera på.
- Ska det göras "snarast" så sortera det i en hög.
- Ska det göras på ett visst datum så ska det skrivas in i kalendern.
- Väntar du på att någon annan ska göra något så sortera det under rubriken "Väntar på". Det kan till exempel vara "väntar på svar från chefen angående semester" eller "väntar på skivan jag beställde".
- Är det mer en idé som egentligen inte behöver någon snar åtgärd så sortera det under rubriken "Nångång/kanske". Till exempel "den här skivan kanske jag ska köpa" eller "det vore kul att besöka Paris".
- Ska det inte göras alls så ska det slängas bort eller arkiveras.
Bestäm nästa konkreta steg för de saker som ska göras snarast. Den allra första saken du behöver göra, är det enda din hjärna verkligen kan förstå och agera på, men den behöver hjälp att hitta dit. Om du har "skriva mejl till chefen" på din att-göra-lista, men det aldrig blir gjort, så fundera på vad nästa steg egentligen är. Ändra benämningen på åtgärden till exempelvis "plocka fram papperet med uppgifterna som chefen ville ha". När du väl plockat fram papperet kommer du troligen inte att skjuta upp på att skriva mejlet. Och att ta fram papperet är greppbart för hjärnan.
Sortera efter kontext. Sortera de konkreta åtgärder du ska göra snarast, efter vilken kontext de ska göras i. Om du har "köp mjölk" på din att göra-lista, så ska du köpa mjölken när du ändå är i affären, även om du har 10 andra saker att göra som är "viktigare". Eller så här: Det spelar ingen roll hur hög prio det är på "skriva ut rapporten", så länge du inte är vid skrivaren kan du inte göra det. Så istället för att prioritera, sortera de saker du ska göra i listor som "Hemma", "På kontoret", "I affären", "Vid nästa möte med chefen". Här gäller det att du skapar en uppsättning kontexter som fungerar för just dig.

GTD i gMail

Jag har gjort enklast möjliga uppsättning av GTD i Google Mail. Jag använder gMails etiketter, färgmärkning samt filter. Det ser ut så här (i det här fallet visas kontexten "Läsning":

Inkorgen används på det sätt som David Allen beskriver för insamlingen av allt som ska göras. När något ska skrivas upp så mejlar jag till mig själv. En mycket stor del av de saker som ska göras har dessutom sitt ursprung i mejl från andra, då behöver de bara sorteras. I exemplet syns att jag har 7 olästa mejl i inkorgen, målet är att den ska tömmas hela tiden och det som ligger där fördelas ut enligt nedan.
De gröna etiketterna med namn som inleds med K är kontexter. I det här fallet har jag klickat på kontexten "Läsning", där jag har sånt som jag vill läsa när jag har lite tid över. (Bilden är redigerad och visar bara några av mina kontexter.)
De bruna etiketterna med namn som inleds med P är projekt. För David Allen är allt som omfattar mer än en åtgärd, i själva verket ett projekt. Jag använder inte riktigt den synen på projekt, utan definierar projekt lite smalare. En åtgärd kan ha både en grön kontext-etikett och en brun projekt-etikett. (Bilden är redigerad och visar bara några av mina projekt.)
Här syns de åtgärder som ligger i den aktuella vyn ("Läsning"). I det här fallet har samtliga åtgärder fått etiketten "Läsning" automatiskt genom ett filter i gMail (se nedan).

Så sätter du upp GTD i gMail

Skapa dina etiketter. Klicka på Inställning och därefter Etiketter (eller här) och skapa etiketter för de kontexter och projekt du vill ha.
Färgsätt etiketterna. Klicka på den lilla ytan framför etiketten där den visas till vänster i gMail. Du får en liten meny med färgval.
Börja sortera. Enklast är att dra-och-släppa. Klicka på den lilla prickade ytan längst till vänster om varje åtgärd/mejl. Det går också bra att öppna mejlet och välja i menyn "Etiketter".
Skapa filter. Vissa delar i flödet kan effektiviseras med hjälp av gMails filter. Jag använder det dels för kontexten "K/Läsning" och "K/Betalningar". Och dels för att sätta många av de bruna projekt-etiketterna. I båda fallen använder jag filter baserat på Från-adress. Mejl som är skickade från familjen hamnar i K/Fam och det som är relaterat till betalningar jag ska göra hamnar i K/Betalningar (här har jag faktiskt också ett filter på mejlets ämne). Och nyhetsbrev, prenumerationer och liknande hamar i K/Läsning. För att skapa ett filter, klicka på "Skapa ett filter" till höger i sökrutan och följ gMails instruktioner.
Ändra namn. Om du ska göra flera åtgärder efter varandra, ändra ämnet för mejlet genom att vidarebefordra det till dig själv (där finns ett fält för att ändra ämnesrad).
Tips: Du kan mejla direkt till en etikett. Om du skapar filter som fångar alla mejl vars ämnesrad innehåll till exempel #Betalningar så behöver du bara skriva in #Betalningar så får mejlet automatiskt rätt etikett när du skickar det.

Läs också
karatekoll.se, en blogg på svenska om GTD och personlig effektivitet
Fleecelabs.se, Kom igång med GTD på det nya året!
Macworld, Så ordnar du upp ditt liv med GTD-metoden

GTDinbox - GTD i gMail i Firefox
GTDinbox är en addon till Firefox för att köra GTD i gmail. Jag använde den under en kort period men tyckte att den tillförde mer komplexitet än värde - och jag blev beroende av just den webbläsaren.

Definition of Done har fått ny design

2010-02-21T00:58:00.006+01:00

Nu har Definition of Done fått ny design! Säg vad ni tycker i omröstningen till höger!

En vanlig kommentar om förra designen var att bloggen kändes "tung". Det bidrar i så fall till att färre faktiskt läser och till färre återkommande besökare. Ett mål med den nya formen är att det ska kännas innehållsrikt, utan att kännas tungt. Textinnehållet är det centrala, därför vill jag öka läsbarheten. Det ska uppfattas som lätt att överblicka och man ska snabbt få en uppfattning om vad det handlar om.

Ett syfte med bloggen är att bygga relationer och nätverk. Då handlar det i stor utsträckning om att föra en dialog, både på och utanför sajten. Ett tydligt mål med den nya designen är därför att öka aktiviteten i kommentarsdelen.

En del saker återstår:

Hover-effekter ska ändras (alltså när man håller musen över till exempel en länk)
Vissa delar av texten har fel formattering (till exempel punktlistor som alltså inte ska se ut så här)
Retweet-funktionen fungerar inte
Koden ska snyggas till, just nu är det alldeles för många fel

Tacksam om ni visar vad ni tycker i omröstningen till höger eller skriver en kommentar ;)

Så här såg den gamla designen ut:

Uppdatering: Resultatet i omröstningen blev 10 "Ser väl bra ut", 7 "Nä, inget vidare" och 6 "Varken eller". Tack för alla röster och kommentarer, här, på Facebook och afk.

Anonymitet är en mänsklig rättighet

2010-02-16T23:27:00.003+01:00

Den senaste tiden har ett antal av internetsamhällets stora försvarare börjat byta sida och några av de gamla cyberpessimisterna har hakat på. Evgeny Morozov skriver till exempel att internet inte har bidragit till demokratiseringen i Iran, utan att regimen tvärtom har blivit mer auktoritär på grund av internet. Victor Galaz beskriver Morozovs argument i Svenska dagbladet. Diktaturen i Iran har begränsat möjligheterna till mobilisering, genom att övervaka trafiken på nätet och stänga av infrastrukturen. Men argumenten biter sig själva i svansen: Internet har alltså misslyckats för att det stängts av?

Det har också diskuterats om anonyma kommentarer på bloggar och om hela bloggar som är anonyma. Att anonyma kommentarer får förbli anonyma är en viktig grundprincip som måste bevaras. Och väckarklockar, eller whistleblowers som det kallas på engelska, är en förutsättning för en fungerande demokrati. Man måste kunna uttrycka sina åsikter öppet, även om det finns vissa nackdelar.

Internet bygger på öppenhet.

Det ligger i den mänskliga naturen att vilja dela med sig av sin kunskap. Vi vill dela, vi vill bli sedda, vi vill bli förstådda, vi vill ha kunskap, vi vill skapa band till andra. Internet gör dessa saker möjliga genom att vem som helst kan publicera och ta del av information på ett helt annat sätt än tidigare.

Internet ger möjligheten för vem som helst att nå ut med sina åsikter. Utan att hindras av staten, utan att hindras av begränsade ekonomiska resurser, utan att hindras av tekniska begränsningar.

Internet måste vara öppet. Och i öppenheten ligger möjligheten att vara anonym. Många kanske helt enkelt inte vill att varje ställningstagande de gör ska vara offentligt. Inte för att de har något att dölja, utan för att vi alla har en integritet. Vissa berättar inte vad de röstar på, men kan ändå vilja delta i en politisk diskussion. Andra berättar inte om sitt sexliv, men ska ändå kunna diskutera sex med andra.

Man måste kunna uttrycka sina åsikter utan att oroa sig för motåtgärder. Politiska motståndare rapporterar om situationen i en diktatur; anställda avslöjar missförhållanden som ledningen skulle vilja hålla tyst om; de som utsatts för hot eller våld berättar om sina upplevelser.

"Everyone has the right to freedom of opinion and expression; this right includes freedom to hold opinions without interference and to seek, receive and impart information and ideas through any media and regardless of frontiers." (Article 19, The Universal Declaration of Human Rights)

"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." (Artikel 19, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna)

"Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser." (Artikel 10, Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, PDF)

Internet är vårt viktigaste redskap för att uppnå artikel 19 i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna och artikel 10 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Internet är den starkaste förändringskraften vi någonsin haft och kommer att fortsätta vara det de närmaste 30-40 åren. Internet är större än hjulet, penicillin och kullager. Internet förändrar vårt sätt att tänka och se på världen. Internet förändrar vårt sätt att göra affärer och vårt sätt att arbeta. Internet förändrar medielandskapet, vad vi ägnar vår tid åt, hur vi umgås. Internet förändrar våra mest primitiva drifter. Internet förändrar makten. Internet är Tillsammans. Internet är ett Samhälle. Internet är på Riktigt.

"The best weapon of a dictatorship is secrecy, but the best weapon of a democracy should be the weapon of openness." (Niels Bohr)

Du har rätt att blogga anonymt
Du har rätt att kommentera anonymt
Du har rätt att tillåta anonyma kommentarer

Besök gärna Blue Ribbon Campaign for Free Speech Online

Totalstyrelsen vs. Socialstyrelsen

2010-02-14T02:55:00.006+01:00

Igår kväll uppstod en diskussion på Twitter och bland bloggare angående anonyma bloggkommentarer. Det började med att Walter Naeslund fick en anonym kommentar på sin blogg. Han slog då upp den ip-adress som kommentaren var skickad från och svarade genom att avslöja avsändarens identitet. Bland annat Magnus Bråth reagerade på detta och tycker att det är fel att hänga ut någon som vill vara anonym (om man själv erbjuder möjlighet att vara anonym, så ska man inte röja dem som använder den möjligheten). Även Nikke Lindqvist hoppar på diskussionen och uppdaterar kommentarspolicyn på sin blogg.

Under tiden pågår också en annan diskussion kring anonymitet i bloggar. Sedan några månader tillbaka finns nämligen en blogg som skrivs av en anonym anställd på Socialstyrelsen, med mycket hård kritik av den egna organisationen och ledningen. De senaste dagarna har en annan anställd gått in och kommenterat bloggen vilket fört med sig ytterligare en mängd anonyma kommentarer från olika håll.

Personen som driver bloggen kallar sig Gullan och kommenterar så gott som dagligen händelserna på myndigheten. Det är relativt skickligt gjort, dels för att "hon" (om vi antar att personen tillhör den kvinnliga majoriteten på Socialstyrelsen) röjt undan de uppenbara sätten att spåra henne, dels för att kritiken sker i "sagoform" med uppdiktade namn på ett bitvis rätt subtilt sätt. Men att det är Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm som döljer sig bakom namnet "Måns" i Gullans inlägg är uppenbart.

Om Gullan är en whistleblower som till slut får rätt och bidrar till att faktiskt förändra myndigheten, eller om hon är relativt ensam om sina åsikter, kan vi lämna därhän.

Men hur agerar man som organisation när detta uppstår? Jag kan tänka mig några alternativa handlingssätt. Vad tycker ni?

Inte göra nånting. Försök inte vidta några motåtgärder mot bloggen och kommentera inte inläggen. Den här typen av avarter ska tigas ihjäl, så länge de inte får någon uppmärksamhet så kommer de inte att överleva. Den här linjen tror jag inte alls på. Men det råkar vara den linje man valt att gå, även om man också gör vissa efterforskningar.
Ta reda på vem som ligger bakom och vidta åtgärder på personalnivå. Det här är ett allvarligt avsteg från den lojalitet arbetsgivaren har rätt att kräva från sin anställda. Det här tror jag inte heller på, det bevisar ju att "Gullan" har rätt: Det är lågt i tak och man får inte tycka vad man vill.
Låt andra personer gå in i diskussionen på ett ärligt och personligt sätt som gör det lite obekvämt för den som ligger bakom. Den här linjen tror jag kan ha viss framgång. Det är inte lika bekvämt att dölja sig bakom anonymitet och anklaga andra för saker, när någon står rakryggad med sitt namn och säger emot.
Visa att bloggen har fel. Publicera till exempel inläggen från bloggen direkt på intranätet (via rss). Bloggen lever ju på att påstå att det är lågt i tak och att man inte får tycka vad man vill på Socialstyrelsen. Publicerar man det direkt på intranätet och tillåter åsikterna där så desarmerar man Gullan fullständigt. Det här tror jag är bästa sättet att ta tag i problemet (det behöver inte vara just på intranätet, men ni förstår poängen). Vad är poängen med att ha en anonym "vi får inte säga vad vi tycker"-blogg om det man skriver publiceras direkt internt?

Håller ni med om dessa handlingssätt, vad skulle ni göra?

Läs också Socialstyrelsens tidigare presschef om den anonyma bloggen.

Policy för att skriva och kommentera innehåll i sociala medier

2010-02-05T19:19:00.003+01:00

Behöver man verkligen en policy för sociala medier? I grund och botten handlar det bara om sunt förnuft. Samma regler och förhållningssätt gäller på webben som i andra sammanhang. Har man tystnadsplikt om vissa frågor, så gäller tystnadsplikten förstås på samma sätt på nätet.
Är man bekväm med det synsättet, så ska man förstås inte ha en policy bara för att ha en policy.

Men sociala medier är nytt och då har vi ett annat riskbeteende än på andra områden. Vissa är för försiktiga och andra är alldeles för orädda. När e-post kom införde många företag en mejl-policy, nu 15 år senare är det ovanligt eftersom riskbeteendet har förändrats.

En policy skapar trygghet för de anställda, att det är okej att använda sociala medier.
En policy skapar trygghet för företagsledningen. Man vet att medarbetarna är informerade om förhållningsreglerna som gäller.
En policy innebär att om ett problem uppstår, så har ledning och medarbetare en gemesam grund för att ta itu med frågan.

Med den utgångspunkten bör en policy för sociala medier vara kort och enkel. Den måste vara förankrad i företagsledningen och den måste kommuniceras till samtliga medarbetare. Den ska göra att både medarbetare och företagsledning känner en trygghet, så den får inte bara prata om begränsningar och hinder. Den ska inte bara undvika att vi beter oss fel, utan också bidra till att vi använder sociala medier på ett bra sätt.

Här är en mall för en grundläggande policy för att skriva och kommentera innehåll i sociala medier (på webben överhuvudtaget), som jag tror passar de allra flesta organisationer. Orden "kund" och "företag" kan förstås bytas ut.

Policy för att skriva och kommentera innehåll i sociala medier

Genom sociala medier förs kunder och företag närmre varandra eftersom kommunikationen sker på samma villkor. Vi vill uppmuntra till användning av sociala medier i arbetetssyfte men också påminna om att du representerar din arbetsgivare, både på jobbet och privat.

1. Var öppen, ärlig och lyssnande. I sociala medier märks det snabbt om man försöker dölja något. Använd ditt riktiga namn och var tydlig med var du jobbar och din roll. Var öppen och dela med dig. Lyssna på vad som sägs och ta till dig.

2. Håll dig till det du själv jobbar med. Skriv och kommentera inte det som ligger utanför din expertis eller dina arbetsuppgifter. Var tydlig med vad som är din egen åsikt, uttryck inte åsikter som strider mot organisationens ställningstaganden.

3. Var dig själv. Sociala medier är konversationer, gränserna mellan privat och yrkesroll suddas ut. Uttryck dig som du skulle göra när du träffar en kund eller leverantör över en lunch. Försök vara personlig och ge gärna ditt eget perspektiv.

4. Respektera företaget och dina kollegor. Sekretess och tystnadsplikt gäller på samma sätt i sociala medier som i andra sammanhang. Tänk efter en gång till innan du postar. (Tillägg när policyn används i offentlg sektor: Tänk på offentlighetsprincipen och reglerna kring diarieföring, ger du dig in i en diskussion på nätet så kan det komma att betraktas som ett ärende som ska diarieföras. Bedömningen är densamma som för till exempel e-post.)

5. Bekräfta eller förstärk gärna positiva omdömen. Besvara inte negativa kommentarer som är direkt hatiska eller skämtsamma. Bidra gärna med rätt fakta och följ alltid upp om en kund visar missnöje.

Det är fritt fram att använda den här policyn ordagrant eller ändra i den. Eller använda som diskussionsunderlag för att ta fram en egen. Skriv bara en kommentar nedan och berätta om det.

12 skäl till att din organisation bör undvika sociala medier

2010-01-30T23:06:00.020+01:00

Som chef, företagsledare eller styrelseledamot kan det vara svårt att stå emot alla krav på att "börja jobba med sociala medier" och önskemålen om att "ta bort filtren mot Facebook, YouTube och Twitter". Det är massa sociala medier-ivrare, pr-folk och unga nyanställda som försöker visa sig duktiga med sociala medier. Här är de 12 bästa argumenten ni kan använda för att hålla er undan sociala medier i er organisation.

Eller så här: För att vi ("sociala medier-ivrare och pr-folk") ska bli bättre på att bemöta företagsledningarnas kritik av sociala medier och den negativa bilden som ofta målas upp i de traditionella medierna, så kan det vara bra att vi funderar på vilka argument de använder. Samtliga argument nedan är verkliga, hämtade från olika organisationer och inspirerat från olika inlägg på nätet.

Vissa är lätta att tillbakavisa, andra är svårare och vissa är faktiskt helt korrekta. Jag tror helt enkelt att vi måste våga problematisera och diskutera fördelar, nackdelar och utmaningar mer öppet istället för att bara höja sociala medier till skyarna utan att riktigt bemöta den skepsis som finns. Uppmaning: Vad är era kortaste och bästa svar på motargumenten nedan? Vilka av dem har ni stött på? Saknas det något?

1. Vi måste hålla en hög produktivitet bland våra anställda
Om vi öppnar upp för de så kallade sociala medierna kommer det att ta alldeles för mycket tid av de anställda. Det blir avbrott i arbetet hela tiden om man ska sitta och läsa bloggar och svara på chattar. Det finns studier som bevisar detta. Till exempel Trend Micro i Sverige som konstaterar att en stor andel människor privatsurfar 1-2 timmar varje dag på jobbet. Andra intressanta är BizReport eller Bob Bly.

2. Vi vill inte ha negativa kommentarer
Om vi tillåter kommentarer på vår webbplats eller använder Facebook kommer vi att få massa negativa kommentarer. Det är alltid de som är kritiska som skriver, de positiva skriver inget. Jag vet att vi framförallt har några gamla kunder som alltid kommer tillbaka och är kritiska, det är naturligt i vår bransch. Och några före detta anställda som är förbannade. Men vi kan inte låta dem ta över och skriva ner oss. Tänk om någon startar en hatgrupp mot oss? Vi förlorar helt enkelt kontrollen över vårt varumärke.

3. Vi måste förhindra att information läcker ut
Det är affärer vi bedriver och vårt affärsfokus har lett oss dit vi är. Det är många som skulle vilja veta hur vi gör och våra konkurrenter bevakar oss hela tiden. Vi kan inte tillåta att information läcker ut för att de anställda sitter på nätet. Det kan också vara känsligt internt, stora beslut vi fattar kan skapa oro bland de anställda, vi måste kunna hålla såna diskussioner internt i små grupper. Det finns många exempel på detta, amerikanska försvarsdepartementet har till exempel konstaterat att hemlig militär information läcker ut från amerikanska försvaret via sociala medier nästa varje månad. Se även denna rapport.

4. Vi har juridiska hinder mot att använda sociala medier
Vi är juridiskt ansvariga för allt vi publicerar, men det kan vi inte följa upp när vem som helst får skriva på vår webbplats eller när våra anställda skriver var som helst om oss. Rättsläget är också oklart vad gäller hur mycket vi måste informera om när vi skriver en företagsblogg, eller om kommentarer som kommer in har samma juridiska status som brev. Vem ansvarar för innehållet i bloggkommentarerna, får de anställda skriva vad de vill? Därför måste vi ha kontroll över detta.

5. Vi måste värna om vår höga trovärdighet
De så kallade sociala medierna är inte trovärdiga, vem som helst kan ändra innehållet, det finns ingen kontroll av vem som ligger bakom. Det är ingen trovärdig kanal, man har ju hört om hur sidor på Facebook missbrukas och folk som blir lurade hela tiden. Vi har hög trovärdighet och det får vi inte riskera att förlora.

6. Vi har ingen användning av kommentarerna vi får
Vi kan inte agera utifrån tyckande och allmänna kommentarer, utan måste ha en verifierad metod när vi arbetar. Det är inte statistiskt säkerställt med frågor och svar på nätet och vi måste ha verifierbara data. Om några personer tycker nåt på vår hemsida, hur vet vi att det är representativt för hela vår målgrupp?

7. Vi måste ha hög IT-säkerhet och inte slösa bandbredd
De sociala medierna är inte it-säkra. Det sprids virus och det finns säkerhetsluckor i sajterna så andra kan komma in i våra nätverk och komma över känslig information. Sajterna tar också så mycket bandbredd att vårt nät blir segt. Det är många som gör så här, så det är inget konstigt. Till exempel SEB , SAS , Vasa Stad och Katedralskolan. Läs även SEOtaktik som sammanställer säkerhetsrisker med sociala medier.

8. Vi måste göra långsiktiga investeringar
Vi kan inte bara hoppa på trender, som det här med sociala medier. Det har blivit väldigt stort och övervärderat just nu. Vi är ett företag som har funnits i 75 år, vi måste ta det lite lugnt med att hoppa på nya trender och se till att vi gör långsiktiga satsningar för att överleva i minst 75 år till. Vi behöver inte vara först ut; de andra, mindre, aktörerna måste hoppa på trender för att hitta en nisch men vi tillhör marknadsledarna och då har vi ett annat ansvar för långsiktigheten. Vi ska nog vänta ett tag, vi behöver inte vara först.

9. Vi måste tänka på våra anställda
De måste få ha sin integrititet och sin fritid. Man har ju hört om bedrägerierna och mobbningen på nätet. Vi har ett ansvar som arbetsgivare för att våra anställda inte far illa, i alla fall inte på arbetstid. Det är samma sak som att vi har en strikt alkoholpolicy och inte tillåter rökning. Förresten är det bättre att folk umgås på riktigt!

10. Vi har ingen användning av sociala medier
Det går inte se en return of investment på sociala medier. Kostnaderna är höga och vi vet alla att det är svårt att sälja på nätet. Dessutom kan vi inte bara ge bort informationen vi har, vi måste ju ta betalt för den kunskap och de redskap vi har. Nä, det finns ingen avkastning på sociala medier. Det är bara en massa pladder och småsnack. Det finns omfattande studier på detta. Institutet Pear Analytics i USA har till exempel konstaterat att Twitter består av meningslöst babbel. I sin rapport konstaterar dem att 40 procent av meddelandena är sådant världen kunde vara utan. Twitter är som att läsa mail utan spamfilter.

11. Vi måste se till att behålla våra medarbetare
Det är ju massa rekryteringsföretag på nätet, framförallt LinkedIn. Det gör ju att våra medarbetare kanske blir uppsökta av andra aktörer som vill ha information eller rekrytera dem. Vi måste vara försiktiga så inte andra tar vår kompetens. De kanske kan lägga upp sina intressen, men inte hela cv:n.

12. Vi har ingen som kan lägga så mycket tid
Ska vi jobba med sociala medier? Då måste vi ju ha nån som kan svara på alla kommentarer. Och vi måste upprätta en granskningsfunktion och en rutin för det. Tänk om vi får så många kommentarer och frågor att vi inte kan hantera det? Och vem kan läga den tiden?

Om det inte räcker...
Om argumenten ovan inte biter, så går det också bra att försöka med undanflykter. Till exempel: "Vi får titta på det senare, efter stortavlekampanjen i höst kanske." Eller skyll på nån annan avdelningen: "Det där är marknadsavdelningens/it-avdelningens ansvar." Eller gör det till nåt jättestort: "Det där är en styrelsefråga."

Svar, motargument och uppmuntran:

Andra som skriver om detta: Chef: Facebook ger dumma medarbetare , Management Issues: Man blir dummare av Facebook än av marijuana , Trend Micro: Svenska företag brister i riktlinjer , SVT: Facebook oroar chefer , SvD: Nya JK avvisar sociala medier , Ledarna: Allt fler företag spärrar Facebook , Chef: Farligt att stänga av sociala nätverk , Chef: »Ska jag adda medarbetare på Facebook?« , Kreafon: Oro, okunskap och sociala medier , SvD: Chefer oroliga för Facebook , DN: Cheferna oroas över Facebook , Dagens Media: Twitter och Facebook oroar svenska chefer , IDG IT24: Allt fler företag blockerar Facebook , Fredrikbloggen: Chefers oro för sociala medier , Sydsvenskan: Revolutionen kommer inte att äga rum på Twitter , Financial Post: Does Social Media Help or Hinder Productivity? , Resumé: ”PR-byråerna förstår inte sociala medier” ,

Fem skäl till varför iPad äger - Gästinlägg av Pontus Löf

2010-01-28T00:57:00.009+01:00

Läs även Nikke Lindqvist inlägg och enkät iPad ja eller nej och Per Axboms strategi och värdekurva för iPad.

iPad. Så heter Apples senaste mobila apparat. Precis som iPhone är det internet som står i fokus och användargränssnittet bygger på liknande multitouch-teknologi. Skillnaden är att iPaden har en betydligt större skärm, men i gengäld saknar kamera och telefon. Många funderar säkert på vad det ska vara för nytta med en förvuxen iPhone utan mobiltelefon. Här får du fem skäl till varför iPad inte kommer att floppa.

1. Apples varumärke
Kvällen den 27 januari 2010 anordnads en speciell Apple-vaka där gissningsvis tusentals svenskar följde presskonferensen om iPad via bland annat Twitter. Internationellt handlar det säkert om hundratusenstals människor som frivilligt bänkar sig för att följa ett företagsjippo på dåliga streamar och överfulla twitterflöden.

Apple har blivit idoler för tekniknördar. Som groupies flockas man när Steve Jobs ska leverera något nytt. Tack vare iPod och iPhone har också vanliga dödliga börjat tänka varma tankar om Apple. Medierna är inte sena med att haka på och ger gärna gratisreklam för Apples produkter. Bara det kommer att ge iPad en rejäl knuff i rätt riktning.

2. Priset
I sitt grundutförande ska iPad kosta $499, vilket motsvarar ungefär 3 500 kr. Det är i samma prisklass som netbooks. För den som bara ska surfa och kolla mejl kan det vara ett hett alternativ. Man ska dock inte ha några illusioner om att en iPad kan ersätta en bärbar dator. Men för den som nöjer sig med att bara konsumera media och surfa på webben räcker iPaden. Eftersom priset är så lågt kan den också vara ett komplement till en stationär eller bärbar dator. Kanske blir det årets julklapp till barnen julen 2010?

3. Media på stor fingerskärm
I iPaden finns samma revolutionerande gränssnitt som i iPhonen. Men den stora skillnaden är att man i iPaden har en skärmupplösning på 1024x768 pixlar, vilket är tillräckligt för att titta på webbplatser i rätt storlek. iPaden levererar därmed en helt ny upplevelse av webben som inte finns i någon annan apparat. Det blir till exempel ett smidigt sätt att läsa nyheter på. Med multitouch-teknologin kan man dessutom zooma och bläddra genom att använda fingrarna istället för mus. Den stora skärmen gör även att det blir möjligt att kolla på film och att spela spel.

4. E-böcker
I försnacket har e-böcker varit den kanske viktigaste funktionen med iPaden. Men faktum är att detta inte är en e-boksläsare. Den saknar en läsvänlig skärm som Amazon Kindle eller e-papper. iPaden har med sin led-skärm i HD-kvalitet fokus på många saker. En av dessa är dock böcker. Med iBooks introducerar Apple motsvarigheten till iPod/iTunes för böcker.

iBooks gör det möjligt att köpa böcker digitalt och ställa in dem i sin digitala bokhylla. Man kan sedan ta en bok ur hyllan och bläddra i sidorna genom att dra fingret över skärmen. Det är snyggt och ett helt nytt sätt att läsa böcker digitalt. Fast räkna inte med att folk kommer att sluta läsa pappersböcker. Tekniken är ännu i sin linda. I framtiden kommer vi att få se böjbara skärmar som mer beter sig som vanligt papper. För den teknikinbitna är dock iBooks en bra start på e-boksrevolutionen.

5. iWork för 200 spänn

För drygt 200 spänn får man iWork, det vill säga programmen Keynote, Pages och Numbers, installerade på sin iPad. Man kan säga att dessa program motsvarar de mest basala funktionerna i Microsofts Officepaket. Dessa är speciellt anpassade för iPaden och tillför helt nya möjligheter att jobba med dokument, till exempel när man sitter på bussen eller är på väg till ett möte. Detta gör iPaden mångsidig. Det kommer säkerligen att dyka upp flera nyttiga program i App Store som ytterligare kommer att utöka iPadens förmågor.

Jag har tidigare lite ironiskt raljerat över varför iPhone suger. Jag skulle kunna göra liknande anmärkningar om iPaden, men det hindrar den inte från att vara något helt unikt som kommer att bli en kommersiell framgång. Alla kommer inte att äga en iPad, men tillräckligt många kommer att förföras över användarvänligheten i denna nya medieplatta. Om du inte tror mig, kika in videon på www.apple.com/ipad.

Steve Jobs introducerar iPad

Demo, iPad in Action

Gästinlägg av Pontus Löf, webbstrateg på Socialstyrelsen, stolt ägare av en iPhone och kanske i framtiden en iPad.

Mer om iPad: Sydsvenskan: Ipad överträffade förväntningarna , Sydsvenskan: Hysteri kring Apples nya "nånting" , Simon Sundén: iPad – en gigantisk iPhone med stora möjligheter! , iPad är här! , Apple iPad – Suzanne Fors tycker till , 7 minuter video av iPad in action , Apple iPad äntligen officiell , Allt om nya läckerbiten iPad! , iPad, Apples nya pryl är en tablet , Myt blir verklighet – Apple iPad , ComputerSweden: Apples Ipad är här , TV4 Nyhetskanalen: Nu är den här: Apples iPad , SVT: Apple presenterade ny surfplatta , SvD: iPad räddar inte bokbranschen , Expressen: Vi har fingrat på den, det här är framtiden , e24: Apples succéer och floppar , DN: obs har presenterat Apples nya läsplatta , Demofest inför Apples lansering , Nu är den här - men har den något att göra på ditt företag? , Nej, Apple kommer inte rädda medieindustrin. Det får vi klara själva ,

Nätkultur: Net Slackers, PK-Pretton, Troll och Jerks

2010-01-26T23:16:00.010+01:00

Inte alls oväntat så känner sig väldigt många lurade efter att det framkom att en grupp på Facebook med rubriken "2kr per medlem till jordbävningsoffren i Haiti" inte alls var vad man förväntade sig. När gruppen hade över 200.000 medlemmar fick den plötsligt en vidrig bild på en död människa och en ny beskrivningstext som berättade att Svenska Nekrofilföreningen låg bakom. Pengarna skulle gå till att ”ha hem kropparna i så bra skick som möjligt”. Läs min tidigare analys, som också avslöjar en till bluff-grupp.

När jag har följt den här händelsen i media, i bloggosfären och i diskussionsforum så utkristalliseras fyra grupper av människor. Generaliseringar förstås!

Disclaimer: Jag hoppas verkligen att de två personer som jag citerar inte tar illa upp. Ni har helt enkelt de bästa beskrivningarna jag har hittat av två av de här synsätten.

Troll

Många av de som skriver om Haitibluffen på sina bloggar, i diskussionsforum eller i kommenterar, är upprörda för att de på allvar tror att Svenska nekrofilföreningen låg bakom gruppen, vilket de förstås inte kan stödja.

Man har alltså fortfarande inte förstått att det är bluff. Det är inte Svenska nekrofilföreningen som ligger bakom, utan en grupp människor som gör den här typen av kapningar som skämt. Det kallas Facebook-trollning och är en form av practical jokes, med samhällskritiska undertoner. Det Macks, som ligger bakom just Haiti-bluffen, skrattar åt i diskussionsforum på nätet är hur pass lättlurade människor är.

Ytterst är det en kritik av att så många människor rakt av accepterar det man säger till dem, utan någon som helst källkritik. Och trollen, som de kallas, har ju en poäng: Först går 200.000 svenskar på att en anonym bidragsgivare ger 2 kr per medlem till Haiti. Sen går en stor del av samma människor på att Svenska nekrofilföreningen ligger bakom. Sen sprider de budskapet vidare till sina vänner om att gruppen är falsk, fortfarande i stor utsträckning utan att kolla själva. Och inte nog med det: Slutligen går ett antal människor med i en annan Facebook-grupp: "Vi som ogillar dem som byter namn på grupper". Som förstås också var en troll-grupp.

Trollen har alltså inte någon politisk agenda i det de gör. Och de gör inte det här i reklamsyfte eller av kommersiella skäl. Det är en anonym grupp av digital natives, som med distanserad - och förvisso morbid - humor kritiserar sina medmänniskor.

Net Slackers

Köper man mediebilden, med gråtande människor och tiotals polisanmälningar om dagen för 2 kr-bluffen, så tror man kanske lätt att alla är upprörda och känner sig lurade. I själva verket tror jag det är en rätt liten andel som blir upprörda. Och en stor grupp människor som har den inställning Lisa beskriver i sin blogg:

"...folk kanske inte lägger ner sin själ i allt de gör på internet? Att de kanske inte stenhårt tror på varenda grupp de går med i? De som kritiserar, känner de hundra procent engagemang, superstöd och lojalitet för exakt varenda grej de är fan av på facebook? Grattis och herrejävlar vad ansträngande det måste vara.

Inse att många går med i grupper som Haitiluringen på vinst och förlust. De fattar att det här förmodligen är båg men tänker fuck it, jag kör, det kostar mig en knapptryckning och inget mer och skit samma om det är fejk, alla som går med hjälper åtminstone till att sprida ordet om Haiti."

Jag tror att det är en rätt bra beskrivning av många användare, man kanske kan kalla dem Net Slackers. De lever ett väldigt avslappnat liv på nätet, strösurfar ofta, facebookar väldigt mycket, men tar allt på väldigt lite allvar. De snackar sällan jobb eller politik på nätet. När de gör det är det ofta i form av korta och snabba handlingar, som att bli medlem i en grupp eller "gilla" det någon annan säger. Ungefär som i ett muntligt samtal:

– Har du hört om Haiti?
– Ja, det är hemsk!

"Ja, det är hemskt." Det är vad en Net Slacker menar med att till exempel gå med i en Facebook-grupp. Det är inte mer än så. Om gruppen sen byter inriktning, so what det där var ju längesen, nu är det helt taget ur sitt sammanhang.

PK-Pretton

En annan bloggare kommenterar kapningarna av Facebook-grupper från ett helt annat perspektiv. Lisa Förare Winbladh skriver, apropå de som inte tar detta på allvar:

"Jo, du förlorar något på det. Du förlorar din trovärdighet och du devalverar betydelsen av en namnunderskrift. Inte bara din egen utan min och alla andras. Ditt namn och dina personuppgifter som du i vanliga fall kanske vakar över som en hök var inte ens värda en minuts halvhjärtad googling vilket hade fått dig att upptäcka att det bara är luft bakom gruppen. /.../ Två kronor. Så lite var ditt namn värt för dig."

Det här synsättet är den politiskt korrekta pretton, PK-pretton. Det är den vanligaste gruppen och den grupp jag själv tillhör (i alla fall oftast). De här människorna har överlag åsikter som ligger inom mainstream. De har svårt att förstå hur man kan ta saker så lättvändigt och de drar gärna långtgående konsekvenser av sitt och framförallt andras agerande.

Men Net Slackerns synsätt ska inte underskattas, det är väldigt många som har den inställningen på nätet och jag tycker inte att det bara kan avfärdas. Man måste se människor i ett större sammanhang, vi lever i olika kulturer som skär mot varandra på olika sätt. Man kan ha ett beteende och en inställning online och en annan offline. Och man kan ha en attityd på Facebook och en på Twitter. Eller en med sina kompisar och en annan med sina föräldrar.

Jerks
Den sista gruppen har jag bitvis redan beskrivit. Det är de personer som jag nämnde i beskrivningen av trollen, de som först på allvar trodde att 2 kr gick till Haiti, sen på allvar trodde att Svenska nekrofilföreningen låg bakom och sen i vissa fall till och med blev blåsta igen i gruppen "Vi som ogillar dem som byter namn på grupper".

Fler som skriver om facebook-trollning: SVT: Så lades taktiken up bakom Facebook-bluffen, SVT: Internettroll ingen ny företeelse, Digital PR: Slutet för grupper? , Resumé: Reporter kapar grupp , Expressen: Kända svenskar hängs ut i pedofilgrupp ,Sydsvenskan: Kolla innan du klickar , Sydsvenskan: Facebookgrupp för Haiti avslöjad som bluff , Deepedition: 2 kr till Haiti var vidrig scam , SvD: Osmakligt skämt på Facebook , DN: Polisen maktlös inför bluffar på Facebook , Good Old: 2 kr per medlem till offren i Haiti , What's up STHLM , Kunskapsbloggen: Källkritik, fejkade Facebookgrupper ,Vad är ett namn? (Och varför du inte ska gå med i en Facebookgrupp som lovar att skänka 2 kr till Haiti) , Dagens media: 200 000 svenskar blåsta , DN: Falska Facebookgruppen ny trend ,

Haitibluffen och Facebooktroll - Källkritiken på nätet är otroligt dålig

2010-01-23T22:48:00.010+01:00

Några dagar efter den stora jordbävningen på Haiti dök det upp en grupp på Facebook med namnet "2 kr per användare till Haiti". På kort tid kom den upp i över 211.000 medlemmar. Jag såg själv hur några av mina Facebook-vänner gick med i gruppen.

Gruppen var bluff och skapade rätt mycket rubriker när innehållet plötsligt ersattes med budskap om nekrofili.

Detta kallas trollning och handlar om att man provocerar medlemmarna på en sajt med innehåll som man vet att de inte alls kan stå för. På Facebook har upplägget varit att man skapar en hel grupp för en viss fråga (till exempel "Vi som hatar Sverigedemokraterna"). Sen jobbar man med att få många anhängare, och till slut byter man ut innehållet eller namnet på gruppen till något annat ("Vi som är Sverigedemokrater"). Numera går det inte längre att byta namn på grupper med över 5000 medlemmar, men då byts istället bild och beskrivning ut.

Hittade en trollgrupp på 15 minuter: "Hårdare straff för våldtäktsmän"
Det som är anmärkningsvärt är att det är så pass vanligt och att det är så lätt att få anhängare till en sådan grupp. Det tog mig bara 15 minuter att hitta en solklar trollgrupp genom att titta igenom några grupper som mina Facebook-vänner är med i.

Minst en av mina vänner är med i gruppen "Hårdare straff för våldtäktsmän". Gruppen har 2037 medlemmar efter bara ha funnits lite drygt en månad (första inlägget skrevs 21 december 2009).

Att detta är fejk är helt uppenbart. Det räcker att titta på de tre personer som är administratörer för gruppen: Kennet Hurtig, Tito Rizzoni och Jesper Wass. Kennet har 9 vänner, Tito har 6 vänner och Jesper har 8 vänner. Dessutom är förstås alla tre vänner med varandra, så det är en väldigt liten krets. Detta är förstås fejkade konton, personerna är påhittade.

Om inte gruppen avslöjas (vilket jag hoppas att detta inlägg ska klara av) så lovar jag att den kommer att byta namn till något i stil med "Legalisera våldtäkt" när den börjar nå kring 10.000 medlemmar.

Vem ligger bakom?
Upphovsmännen (nästan helt uteslutande män) bakom trollningarna består dels av en mängd nybörjare som har hört talas om trollning och vill prova själva. I den gruppen finns exempel på folk som misslyckas helt och till exempel använder sina riktiga konton. Det får förstås också som konsekvens att deras riktiga vänner drabbas.

Men det finns också en inre kärna av mycket större troll. De håller till på exempelvis Flashback och numera även Existenz, där man både kommer på trollidéer och planerar tillsammans. Och de har till och med ett eget förbund "Svenska Trollförbundet", där bland annat Haiti-gruppens skapare Macks, är med.

Jag har försökt förstå vad som driver dem och får faktiskt erkänna att jag förstår en del av charmen med trollning, utan att jag på något sätt stödjer dem. Många verkar tro att facebootrollning handlar om att sprida sina budskap, mer eller mindre i reklamsyfte. Till exempel säger juristen Karolina Lassbo i en intervju med Realtid.se att "en anledning till att dra igång dessa grupper kan vara att de egentligen vill göra reklam för något annat". Dataföreningens it-expert Daniel Tornberg verkar ha samma uppfattning: "Att en grupp vill komma upp i viss volym beror ofta på att de vill få fram ett budskap; det kan gälla politiska, religiösa eller kommersiella intressen."

Men det handlar inte om det. Trollen skriver själva att det handlar om humor och det verkar faktiskt vara deras främsta drivkraft. Stora skrattsalvor uppstår i diskussionstrådarna när någon blivit lurad och återkommande ord är "löjligt", "ironiskt" och uttryck som till exempel "hur kan folk vara så dumma så de går på det där". Det liknar i grund och botten practical jokes och är förstås en typ av humor. Man kanske kan jämföra med det klassiska "dolda kameran"-temat; man lurar någon intet ont anande människa och ser på hur de beter sig i den situationen.

Så långt är jag med. Däremot tycker jag det går till överdrift när man till exempel drar in barnporr eller börjar skratta åt händelser som jordbävningen i Haiti eller olika dödsfall. Men det finns alltså vad jag kan se inget egentligt syfte att sprida dessa budskap. Snarare väljs budskapen ut just för att de väcker uppståndelse, eftersom skämtet når längre då.

Några troll som pratar om Haiti-bluffen:

Yantra: Mycket lyckat tycker jag me, skrattade så jag väckte hela huset igår natt
Cybzil: Underbart kul. Ett intressant iakttagande är ju att dem som klagar över att det var smaklöst och hemskt på ens riktiga facebook är ju till 90% tjejor, antar att det var samma för er?
lillhaggan: Jag följde haitigruppen på avstånd, och bara väntade på att det skulle explodera, och jävlar vilken smäll! Sjukt osmakligt och humor på högsta nivå! Snyggt!

Trollen har en poäng
Det som gång på gång också framhålls av trollen - det som de faktiskt skrattar åt - är hur pass lätt det är att lura folk på det här sättet. Om man försöker bortse lite från upprördheten kring till exempel Haiti-bluffen, så är det faktiskt intressant att det här så lätt kan bli så stort. Hur kan 211.000 människor på en vecka gå med i en grupp som ska skänka 2 kronor per medlem utan att ens veta vem som ligger bakom och skänker pengarna? Tänker man lite på det så är det nästan lika förbluffande som att folk fortfarande blir blåsta av mejlen med låtsas-vinsten på lotto: "Du har vunnit 10 miljoner (i ett lotteri i Nigeria som du aldrig varit med i!), skicka en administrativ avgift på 1000 dollar så skickar vi din vinst".

Trots att internet är en del av vardagen för en väldigt stor mängd människor, så är förståelsen för nätet och grundläggande källkritik fortfarande extremt låg. Beteendet hos många användare på nätet är väldigt "spontant" och okritiskt. I princip accepterar man rakt av det man blir serverad.

Så vad ska man göra?
Grundläggande källkritik är inte så svårt. Man når väldigt långt med bara tre frågor och några knep:

Verkar den person/organisation som ligger bakom detta vara äkta? Har personen färre än 50 vänner är sannolikheten hög att gruppen är bluff. Har personen över 1000 vänner är sannolikheten också stor att det är bluff. Har profilen skapats ungefär samtidigt som gruppen - hög sannolikhet för bluff? Har du nån misstanke: Googla på personen och se om profilbilden stämmer överens med andra bilder på denna person. Och se om namnet förekommer på andra platser. Är det ett företag, kolla deras sajt, de flesta som har Facebook-kampanjer skriver det också på sin sajt. Är någon anonym (som till exempel sponsorn i Haiti-gruppen) så är det en solklar varningsklocka.
Verkar det sannolikt att det de säger är sant? Skulle någon verkligen vara beredd att skänka uppåt en halv miljon utan att träda fram? Sannolikheten är låg, om ett företag sponsrar så vill de synas så mycket som möjligt.
Vad kan han/hon ha för motiv till det? Kan det finns politiska, religiösa eller andra ideologiska motiv bakom? Även om gruppen i sig kanske har ett bra syfte, kan det bli jobbigt om personen bakom träder fram som Sverigedemokrat.

Några exempel på framtida trollgrupper som diskuteras

Bygga upp och döpa om "vi som inte kan leva utan dator" till "vi som inte kan leva utan japansk bajsporr!
Bygga upp och döpa om "vi som alltid är positiva " till "vi som är hiv-positiva".
Bygga upp och döpa om "vi som hatar djurplågeri" till "vi som gillar att tända eld på katter".

Fler som skriver om facebook-trollning: SVT: Så lades taktiken up bakom Facebook-bluffen, SVT: Internettroll ingen ny företeelse, Digital PR: Slutet för grupper? , Resumé: Reporter kapar grupp , Expressen: Kända svenskar hängs ut i pedofilgrupp ,Sydsvenskan: Kolla innan du klickar , Sydsvenskan: Facebookgrupp för Haiti avslöjad som bluff , Deepedition: 2 kr till Haiti var vidrig scam , SvD: Osmakligt skämt på Facebook , DN: Polisen maktlös inför bluffar på Facebook , Good Old: 2 kr per medlem till offren i Haiti , What's up STHLM , Kunskapsbloggen: Källkritik, fejkade Facebookgrupper ,Vad är ett namn? (Och varför du inte ska gå med i en Facebookgrupp som lovar att skänka 2 kr till Haiti) , Dagens media: 200 000 svenskar blåsta , DN: Falska Facebookgruppen ny trend ,

Sociala medier är som att bjuda en kund på lunch

2010-01-22T23:30:00.008+01:00

Räkna inte ROI för sociala medier för tidigt

Det pågår en diskussion på LinkedIn kring ROI på sociala medier med bland annat Johan Ronnestam och Magnus Lundin. Jag gav mig in i diskussionen genom att påstå att man gör sig en björntjänst om man försöker att räkna i alltför konkreta termer, då missar man poängen. Jag tänker så här:

Det kan finnas många skäl till att man börjar prata sociala medier på ett företag:

Man ser en möjlighet till långtgående organisatoriska förändringar, som att till exempel lägga ut hela sin kundtjänst på twitter. Visst, på lite sikt kommer vi nog att se den typen av stora förändringar, där man använder något av de sociala medierna.
Man vill använda sociala medier som en del i sin mediemix, för planerad kommuniktion. Gröna Lund kan nog spara lite pengar på att köra sin årliga rekryteringskampanj (för att få in sommarpersonalen) uteslutande på Facebook i år.
Man har hört talas om sociala medier och vet att många använder det, men vet inte mycket mer än så. Det här är det absolut vanligaste scenariot. Majoriteten av alla organisationer som har i alla fall några år på nacken, ser med viss skepsis på sociala medier.

Givetvis KAN man räkna på ROI. Det kan man alltid göra och det finns även ett visst värde i det. Handlar det om scenario 1 tycker jag definitivt man ska göra det. Även scenario 2 kan vara förtjänt av en ROI-kalkyl, även om det i det fallet mycket handlar om att fundera på hur man ska göra och sen börja testa sig fram.

Men i realiteten befinner sig de allra flesta organisationer i scenario 3. Och där är det inte vidare relevant med ROI. Tvärtom tror jag att man gör sig en björntjänst om man börjar räkna ROI där. Det handlar om en övergång till ett helt nytt synsätt. Den förändringen sker bäst genom att till exempel göra liknelser med sånt som dessa människor förstår. Hur ofta bjuder du en kund på lunch? Vad har du för ROI på det? Ytterst sett blir ROI på sociala medier ganska absurd. Kundrelationen är A och O, det vet man. Varför ska vi hålla på med sociala medier (varför ska vi ens tillåta våra anställda att använda sociala medier)? För att våra kunder finns där och en stor del av våra anställda. För att de umgås där. För att de har relationer där. Av samma anledning som du äter lunch med en kund då och då!

Det finns ingen ROI-kalkyl i världen som kan skapa en mental förändring.

Jag tror att de beslutsfattare som inte förstått vad sociala medier handlar om (alltså inte kanalerna, utan den öppna, transparenta, sociala "kulturen"), kommer att ha mycket svårt att fatta beslut om scenario 1 eller 2 oavsett hur positiv ROI-kalkyl de får (man drunknar i risker och brist på förståelse).

Andra bloggar om ROI: Björn Alberts: 14 punkter om att mäta framgång i social media , Jesper Åström: Social Media ROI and when it makes sense , Social Media Insider: 100 Ways To Measure Social Media , Internetworld (Miriam Olsson): Så mäter du sociala medier , Judith Wolst: Sociala medier & ROI

Sociala medier är inte synonymt med Facebook och Twitter

2010-01-22T17:12:00.009+01:00

En artikel i Computer Sweden påstår att "Twitter tappar mark" (svt hakar på). Och vips så går disksussionsvågorna höga.

Många har kommenterat artikeln och ytterligare ett antal har bloggat om det. Störst har diskussionen blivit efter Brit Stakstons kommentar på JMW.

Men vad handlar diskussionen egentligen om? Var ligger motsättningen? Brit skriver till exempel så här:

"Dessutom är tänket fel från första början. I grunden handlar det ju inte ens om enstaka tjänster, det handlar om teknik som vi konstant förädlar för att kommunicera oftare, bättre, relevant samt oberoende av tid och plats. Det är ett förhållningssätt till sin omvärld som tekniken stöttar."

Vad jag ser finns det inget i artikeln i Computer Sweden som säger emot detta. Tvärtom handlar ju artikeln just om "enstaka tjänster" (Twitter), men den ifrågasätter ju inte på något sätt sociala medier som fenomen, eller det paradigmskifte som vi genomgår just nu. Till exempel säger Jeanette Fors i artikeln att:

"...det är lätt att förstå varför hajpen kring sociala medier blivit så stor. Tjänsterna infriar alla de möjligheter som det på 1990-talet pratades om att internet skulle göra."

Jag håller helt med Jeanette om att tjänsterna infriar möjligheter som vi tidigare inte haft. Sociala medier är en revolution för att det svarar mot djupt rotade mänskliga behov av socialt umgänge, kommunikation och närhet.

Och det är väl precis det du skriver också Brit, att det inte handlar om enstaka tjänster eller kanaler?

Sociala medier är för de flesta tyvärr synonymt med Facebook och Twitter. Jag tycker att vi som jobbar med webb och sociala medier har ett ansvar för att försöka förklara detta för företag och organisationer. Man måste förstå vad sociala medier innebär för människors värderingar och beteenden och inte låsa in sig på enskilda kanaler.

Facebook och Twitter är störst just nu. Just det: NU är de störst och därför oerhört viktiga. Däremot är det inte säkert att de kommer att vara störst om några år. Brit skriver att en "kärna av den svenska kretsen av early adopters de senaste dagarna med förtjusning återvänt till mikrobloggstjänsten Jaiku". Åter ett tydligt tecken på att tjänsterna som sådana inte är det väsentliga, de utvecklas ständigt och vi förflyttar oss mellan dem. Men det påverkar ju inte det faktum att sociala medier är ett paradigmskifte. "Genombrottet för sociala medier är det största som hänt i människans demokratiska utveckling sen berlinmuren föll" skriver Peter Höjman i sin kommentar. Jag vill påstå att det är ännu större! Berlinmuren är en enskild företeelse, precis som Facebook och Twitter. Sociala medier står för något ännu större: det förändrar på djupet hur vi beter oss, våra värderingar och maktstrukturerna i samhället.

En sak är dock anmärkningsvärd i Computer Swedens artikel . I ingressen står det att "En förklaring (till att Twitter tappar mark) är att användarna har blivit mer restriktiva och medvetna om kommunikationen på nätet och dess konsekvenser." (min kursivering och parentes). Här kan jag hålla med om att det vittnar om ett lite märkligt synsätt, det inneboende "hotet" och "risken" som alltid ska vävas in när man pratar om nya företeelser. Jag utgår dock från att det är journalistik och inte något som intervjupersonerna står för. Så det visar egentligen ytterligare att vi behöver bli bättre på att förklara vad sociala medier handlar om.

Så istället för att kasta skit på varandra kanske vi ska fokusera (ännu) mer på hur vi gemensamt skapar bättre förståelse för skillnaden mellan kanalerna och fenomet som sociala medier handlar om?

Projektledningens fem dödssynder

2010-01-20T21:02:00.001+01:00

Chaos Manifesto listar fem dödssynder och fem budord för projektledning. Att behärska dessa tio punkter är en av alla de framgångsfaktorer som enligt deras forskning ligger bakom lyckade projekt. Här kommer min version av de fem dödssynderna, budorden går jag inte in på just nu (själva punkterna kommer från Chaos Manifesto, medan beskrivningar och exempel är mina).

1. Överambition. Överambition handlar om att man som projektledare eller projektbeställare tar på sig för mycket på en gång. Man vill skapa mer än vad som egentligen är nödvändigt och man förblindas av allt som "går" att göra. Med teknik går i princip allt att göra. Men inte samtidigt, inom samma projekt och inte med en begränsad budget.

2. Prestige. Prestige hänger ofta, men inte alltid, samman med överambition. Det handlar om att man som projektledare har en arrogant eller övermodig attityd gentemot projektmedlemmar, beställare och chefer i organisationen.

Eftersom projekt ofta får en särställning i den traditionella linjeorganisationen är det förklarligt att en viss prestige-känsla ibland uppstår. Och många gånger kan det nog också vara en fördel, till exempel för att svetsa samman teamet för att effektivt jobba mot samma mål. Samtidigt får projektet förstås inte förlora verklighetsförankringen eller börja motverka linjeorganisationen.

3. Okunskap. Okunskap kan finnas på alla håll i ett projekt: Hos projektledningen, hos projektmedlemmarna, hos projektbeställaren och hos linjeorganisationen. Dålig kunskap om projektets mål och verksamhetens övergripande mål leder snabbt till att projektet går i fel riktning eller havererar.

Jag tror att det till exempel ofta finns en tendens hos projektägare och styrgrupp att inte informera projektledaren fullt ut. Framförallt i stora organisationer finns ofta många olika viljor och projektledaren får inte full insyn i högsta ledningens agenda, även om den i många fall påverkar projektet.

Chaos Manifesto nämner också det omvända förhållandet, alltså att styrgrupp och projektägare inte informerar sig tillräckligt om projektet. De kallar det "rational ignorance", det vill säga man upplever att det kostar mer att hålla sig informerad än vad man själv får tillbaka av det. Båda dessa faktorer tycker jag är mycket viktiga att tänka på för projektledaren så att man kan undvika problemen. Själv ska jag i framtida projekt försöka att konkret räkna på projektägarens "kostnad" för för att ha tillräcklig information: Hur minskar man tiden som behöver läggas ner samtidigt som rätt information når fram? Hur ser kalkylen ut?

4. Frånvaro. Frånvaro kan bero på en mängd faktorer. Frånvaro av projektmedlemmar blir väldigt synligt eftersom det blir ett direkt produktionsbortfall. Man upptäcker det snabbt och kan vidta åtgärder. Det som kan vara svårare att hantera är när viktiga beslutsfattare, projektbeställare eller styrgrupp är för frånvarande. Många personer kan ha ett intresse av projektets resultat, tyvärr är det inte alltid man kopplar det intresset till en insats i tid. Jag brukar säga att vill man vara med och påverka eller bestämma, så får man räkna med att det tar tid. Ger man det tid, så är det nästan alltid en fördel för projektet att fler är med. Men få saker kan skada ett projekt så mycket som när olika personer förväntar sig att påverka och vara med i de beslut som fattas utan att själva lägga ner någon tid på det. "Vi tittar när ni tagit fram en första version" eller "Här är våra guidelines, men vi kan inte vara med i arbetet" är två exempel på situationer som jag tycker man ska se upp med. Vill någon påverka så ska de vara med när besluten fattas, inte som en kontrollmaskin i efterhand.

5. Oärlighet. Oärlighet i det här sammanhanget är till exempel att medvetet undanhålla fakta från projektägare eller projektmedlemmar. Det kan handla om att skapa fördelar för sig själv, men i många fall handlar det nog också om att man som projektledare helt enkelt inte vågar berätta hela sanningen.

Not: De sju ursprungliga bibliska dödssynderna är: Lättja/liknöjdhet, Högmod/arrogans, Avund, Frosseri, Girighet, Vrede, Liderlighet. Bilden: Hieronymus Bosch, De sju dödssynderna (cirka 1480, Pradomuseet, Madrid)

Projektledaren måste ta ansvar för verksamhetsnyttan

2010-01-20T02:04:00.001+01:00

Joakim Holm ifrågasätter den traditionella synen på lyckade projekt och ber läsaren att själv tänka efter: "fundera på vad du tycker att det borde innebära om någon säger att ett projekt blev lyckat. Och stopp! Försök att komma förbi den där inlärda definitionen. Vad känner du i magen vore rätt?"

Självklart har han rätt: Ett lyckat projekt kan inte bara definieras till "klart i tid, klart i budget, projektmålen uppfyllda". Det handlar istället om nyttan man åstadkommer i verksamheten, av effekten som uppstår av den satsning man gör. Får vi ökad försäljning tack vare införandet av nytt CRM-system? Blir vårt arbete effektivare tack vare nytt system för processtyrning? Blir sjukvården och Socialtjänsten i Sverige säkrare tack vare bättre information online?

De mätningar som görs utgår generellt från övertrasserad budget eller tidsplan, eller underleverans av funktionalitet. När jag läser den här typen av studier slås jag ofta av att man har så bakvänd syn på vad projektet ska leverera. Chaos Manifesto, som är den största undersökningen av lyckade och misslyckade IT-projekt, nämner bland annat att i genomsnitt 33% av funktionerna som ska produceras, aldrig blir levererade. Här bör man förstås direkt fråga sig: Vad spelar det för roll? Huvudsaken är väl att man levererade de funktioner som faktiskt skapar nytta? Det finns ju inget egenvärde i att leverera funktioner bara för att man en gång trodde att de behövdes. Sannolikheten för att man behöver allt man trodde är i praktiken till och med extremt låg.

Men ändå: Essensen av de undersökningar som görs, hur man än vrider och vänder på det, är faktiskt korrekt. KTH-professorn Torsten Cegrell som uttalar sig i en artikel i Computer Sweden har rätt: Det är fruktansvärt frustrerande att miljarder och åter miljarder i IT-investeringar är bortkastade pengar. Oavsett om studierna har märkliga utvärderingskriterier, så kvarstår det faktum att man kastar bort enorma summor pengar på projekt som inte ger önskad nytta.

Ofta finns också andra mätpunkter med i studierna, men de får inte lika stort genomslag i media. Chaos Manifesto till exempel har också uppgifter som mer närmar sig en mätning av nyttan. Som jag skrivit tidigare angående Chaos Manifesto:

Här finns dock en annan mycket viktig faktor att tänka på. Av de levererade funktionerna kommer bara 20% nånsin till användning. Det pekar på ett annat och egentligen ännu djupare problem: Man mäter fel saker. Projekt mäts vanligen genom att utvärdera om de levererats i tid, inom budget och med förväntat resultat. Resultat i sin tur mäts i vad som levereras "inom projektet", vilket nästan alltid är en viss mängd funktioner. Att de funktionerna sen inte används, blir sällan en belastning för projektet.

Problemet är som jag ser det ligger djupare än studiernas utvärderingskriterier. Det är djupt rotat i den grundläggande teori och praxis som finns kring projekt. "Projektledaren ansvarar för att uppnå projektmålen" är det första (och vissa skulle säga det viktigaste) man lär sig på projektledningskurser. Verksamhetsnyttan är inte projektledarens ansvar, det är beställarens ansvar eller styrgruppens ansvar. Det kan tyckas vara en sund princip, eftersom den gör det väldigt tydligt vad projektledaren ska göra. Och ju tydligare det är vad som ska göras, desto bättre chanser att lyckas. Projektmålen kan man definiera och skriva ner precist i ett projektdirektiv.

Men jag tror att det här är grunden till svårigheterna att lyckas med IT-projekt. IT-projekt är förändringsprojekt som av sin natur är väldigt komplexa och ofta innefattar förändrade arbetssätt, nya processer, behov av ny kompetens med mera. Att projektledaren inte har ansvar för den faktiska verksamhetsnyttan borgar för problem. En projektledare är en förändringsledare och att driva kritisk verksamhetsutveckling utan ansvar för verksamhetsnyttan är en absurditet!

Fem skäl till varför Iphone suger – Gästinlägg av Pontus Löf

2010-01-12T12:28:00.000+01:00

Gästinlägg av Pontus Löf, webbstrateg på Socialstyrelsen och stolt ägare av en Iphone 3GS 16 GB

Vill du vara lika häftig som alla andra? Apples Iphone är ju snart standard i varje kavajficka. Här får du fem bra argument för att dissa Stureplansnallen.

1. Itunes
Allt du gör med din Iphone måste gå igenom Apples eget mediaprogram Itunes. Detta får till exempel den knasiga konsekvensen att om du vill läsa in data från din Iphone till en annan dator eller, som i mitt fall, en ominstallerad dator, så går det inte. När man synkroniserar så skrivs det som finns på telefonen över med det som finns på datorn. Synkroniseringen fungerar alltså inte från telefonen till ett nytt Itunes-bibliotek. Dessutom så är musikaffären på Itunes ett skämt. 90 spänn för en digital skiva när man för samma peng kan få en fysisk CD-skiva med bättre ljudkvalitet och tryckt konvolut. Förväntar er inte heller någon toppkvalitet på ljudet med Itunes inbyggda CD-rippare och mp3-omvandlare.

2. Kameran
Ingen blixt eller lampa, dålig autofokus och endast 3 megapixel. Gryniga festbilder som knappt ser bra ut på Iphones pytteskärm. Tro inte reklamen, det finns ingen kamera i Iphone. Och det blir inte direkt HD-kvalitet på videosnuttarna.

3. Radion
Det finns ingen FM-radio i Iphone. Men kan man inte använda någon fräck applikation kanske någon invänder? Jo, FStream fungerar bra med alla svenska radiokanaler med webbsändning. Problemet är att så fort du minimerar applikationen så stängs ljudet av. Det går med andra ord inte att surfa samtidigt som du lyssnar på radio. Apple har nämligen bestämt att bara deras egna applikationer ska kunna fungera i minimerat läge.

4. Webbläsaren
Kom igen. Safari. Vad är det för skämt? Det är i och för sig intressant att se vilka som inte optimerat sina sajter för Safari. Flera stora dagstidningar bland annat. Om man vill byta till exempelvis FireFox så är det bara att glömma. I dagsläget finns den nämligen inte i Appstore. Av någon outgrundlig anledning så saknas dessutom stöd för Flash.

5. Applikationerna
Visst är det kul med att man kan bygga ut telefonen med nya funktioner. Det finns faktiskt några riktigt lyckade som Facebook, men oftast blir man besviken över den funktionalitet som saknas. Dessutom så måste man ofta antingen pynta pengar eller stå ut med reklam. Jag skulle varje dag i veckan byta 100 dassiga applikationer mot inbyggd RSS-läsare, bra webbläsare och en fungerande webbradio.

IT är världens mest misslyckade bransch? - Chaos Manifesto

2010-01-09T23:46:00.002+01:00

70-80% av alla IT-projekt misslyckas. År efter år. Sedan 1980-talet.

Chaos Manifesto (tidigare Chaos Report) är den överlägset största studien om lyckade och missllyckade IT-projekt. Standish Group har samlat data från IT-projekt sedan 1985. Man har granskat över 70.000 projekt och genomfört över 500 workshops med projektledare, projektmedlemmar och chefer.

Chaos Manifesto innehåller ett utdrag av Standish Groups slutsatser. Det vill säga statistik kring vilka projekt som lyckas respektive misslyckas, de tio viktigaste framgångsfaktorerna för att lyckas med IT-projekt och mängder med råd kring vad man ska göra för att undvika problem.

Jag kommer att sammanfatta och kommentera Chaos Manifesto i ett antal inlägg framöver. Det här är det första, här börjar jag med själva statistiken om lyckade och misslyckade IT-projekt.

Statistiken är till 58% amerikansk, 24% europeisk och 18% från resten av världen. Även om det är övervikt åt USA så tyder liknande studier i Sverige på att siffrorna är desamma, i alla fall på övergripande nivå.

Bara tre av tio IT-projekt lyckas
32% av alla projekt lyckas, det vill säga levereras i tid, inom budget och med de nödvändiga funktionerna. 44% är försenade, över budget och/eller saknar väsentliga funktioner. Och 24% är helt misslyckade, genom att till exempel levereras men aldrig användas överhuvudtaget.

Misslyckanden gäller alla aspekter: Tid, budget och resultat
54% går över budget. Det har varit ungefär samma siffra genom åren, med en variation mellan 43% och 56% under 2000-talet. 79% går över tiden. Här har dock siffran pendlat lite mer, mellan 63% och 84% de senaste tio åren.

Vad gäller resultat slutligen så är det 33% av funktionerna som ska produceras som aldrig blir levererade. Det har varierat från 30% till 36% det senaste decenniet. Här finns dock en annan mycket viktig faktor att tänka på. Av de levererade funktionerna kommer bara 20% nånsin till användning. Det pekar på ett annat och egentligen ännu djupare problem: Man mäter fel saker. Projekt mäts vanligen genom att utvärdera om de levererats i tid, inom budget och med förväntat resultat. Resultat i sin tur mäts i vad som levereras "inom projektet", vilket nästan alltid är en viss mängd funktioner. Att de funktionerna sen inte används, blir sällan en belastning för projektet. "Projektledaren ansvarar för projektmålen, inte effekterna" är en huvudtes i traditionell projektledningsteori. Det ska jag försöka återkomma till ett senare inlägg.

Värst i stora projekt
Om man bryter upp siffrorna så finns en del intressanta skillnader mellan olika faktorer. I projekt med en budget över 60 miljoner kronor lyckas bara 2%! I projekt med budget under 4,5 miljoner kronor lyckas däremot "hela" 71%.

Själv har jag drivit projekt inom det intervall som Chaos Manifesto klassar till 4,5-18 miljoner kronor. Där lyckas 38%, kul att tillhöra den gruppen!

Man kan spontant tro att majoriteten projekt ligger i det undre spannet och att siffrorna därför inte ser så dåliga ut som vid första anblick (där misslyckas trots allt 3/10 jämfört med i princip 10/10 bland de största projekten). Men jag tror att man misstar i den slutsatsen. Mörkertalet bland de mindre projektet - framförallt de allra minsta - är troligen betydligt högre. Små projekt som misslyckas blir inte lika uppenbart och misslyckandena inte lika synliga. Sen ska man nog också tänka på att ett projekt med två personer på heltid och en projektledare på halvtid under ett år faktiskt kostar kring 4,5 miljoner (2000 timmar per år för två personer x 1000 kr/timme som schablon). Eller nio personer inblandade på halvtid under sex månader (500 timmar x 9 x 1000).

Och värre ju större organisationen är

Samma förhållande gäller om man ser till storleken på de organisationer där projekten bedrivs. 47% av projekten lyckas i små organisationer (vilket i USA generellt anses vara under 100 anställda), 31% i medelstora organisationer (100-500 anställda) och bara 27% i stora organisationer.

Offentlig sektor sämst
Det finns också branschskillnader. Detaljhandeln lyckas bäst, med 45% lyckade projekt. Medan statliga sektorn lyckas sämst, med bara 20% lyckade projekt.

Återkommer med fler sammanfattningar och kommentarer av Chaos Manifesto!

Tim Berners-Lee om internet och webben i framtiden

2010-01-08T19:06:00.003+01:00

Nova Spivack om internet och webben i framtiden

2010-01-08T11:45:00.001+01:00

Projektledning enligt Sokrates

2010-01-04T21:54:00.001+01:00

Sokrates använde en speciell metod i sina diskussioner med invånarna i Aten. Han visade sällan någon konkret åsikt själv, utan ställde små och öppna frågor till dem på ett sätt som utmanade andras åsikter och ställde olika uttalanden mot varandra. På så sätt tvingades folk resonera sig fram till bättre och bättre lösningar. Istället för att diskutera som motståndare, så tvingas alla inblandade försvara och utmana varandras åsikter. Om Sokrates fick en fråga, svarade han ofta med att anta att frågan var verklighet och låta motparten tänka vidare på konsekvenserna av detta.

Det är en typ av undersökande arbetssätt som jag tror är väldigt användbart i projektledning. Frågor och svar driver successivt arbetet framåt. Det leder till:

bättre beslut eftersom man utforskat förslagen tillsammans, dragit dem till sin spets och sett var det kan finnas brister
bättre förankring eftersom parterna som är inblandande också varit med och tillsammans resonerat kring alternativen och kommit fram till vad som är bäst (konsensusbeslut betyder inte att alla håller med, men att alla varit med och förstår resonemangen som lett fram till beslutet)
mer pedagogiskt synsätt, deltagarna måste förklara varför de tänker som de gör och de blir successivt mer och mer pedagogiska när de tar upp saker (vilket är mycket postivit med tanke på mängden olika professioner som ofta är inblandade i webbprojekt)
högre kreativitet, eftersom man inte direkt accepterar det någon säger utan utmanar idéerna och förbättrar dem
mer struktur, eftersom frågetekniken hjälper till att splittra upp stora problem och idéer i små hanterbara enheter

Några nyckelord för att arbeta mer sokratiskt är samarbete, aktivt lyssnande, klarhet, tydlighet samt kritiskt tänkande.

Fråga alltid varför, i minst två led. Exempel: "Vi tänkte lägga knappen till vänster", "Varför ska den ligga till vänster?", "Den får mer uppmärksamhet då", "Varför får den det?". På den nivån börjar man nå en intressant diskussion.
Tänk högt, försök "förlänga" resonemangen. Exempel: "Och vi vill att den där knappen ska få mer uppmärksamhet för att den är en del av köpprocessen på sajten?".
Uttryck dig hypotetiskt och prövande. Dels för att öppna för att andra ska komma med synpnukter, dels för att skapa ett klimat där det är okej att spekulera utan att först ha tänkt igenom allt i minsta detalj. Exempel: "Om vi antar att knappen vore en del av köpprocessen, hade vi placerat den annorlunda då?".
Utgå från att andra har rätt. Även om du inte håller med, prova anta att de har rätt och för ett resonemang från den synvinkeln. Det är ofta lättare att utmana en idé från "insidan" än utifrån.

Sokrates utgick från förnuftets rätt att fritt och förutsättningslöst pröva alla frågor, och att den som har rätt insikt också handlar rätt. Ett - välvilligt - kritiskt ifrågasättande hjälper till att upptäcka bristerna i ett resonemang och på så sätt når man allt närmre en optimal lösning. Konfrontationen mellan människor, synsätt, och erfarenheter leder till allt bättre resultat.

En ledare är inte en person som alltid har rätt svar, utan en person som ställer rätt frågor.

Vilket företag/produkt har bäst fanpage på Facebook?

2010-01-04T04:06:00.004+01:00

För några veckor sen startade juristjouren en fanpage på Facebook. Efter bara några dagar började det som förväntat dyka upp fans och de första juridiska frågorna ställdes. Det som var mindre väntat var att det redan tidigt kom så många positiva kommentarer. Även om det tillkommit nästan 500 medlemmar på två veckor så känns det lite tidigt för påståendet i exemplet nedan. Eller har personen rätt? Vilket svenskt företag/organisation/produkt har bäst fanpage på Facebook? Och varför? Vad tycker du?

Gott nytt decennium!

2009-12-31T17:55:00.001+01:00

Kvällens nyårsmiddag kommer att ägnas åt att blicka tillbaka på det som varit och spåna kring vad som händer de kommande tio åren.

Ska jag sammanfatta 00-talet inom projektledning och webbstrategi, så har det varit webbplatsernas årtionde och det årtionde där agila metoder på allvar växt fram. På 10-talet kommer webbstrategi i mycket högre utsträckning handla om vad man gör off-site snarare än on-site på sin egen webbplats. Och agila metoder kommer att vara en självklarhet.

Gott nytt år och gott nytt decennium!

Facebook förlorar 2010. Skäl #3: För många öde profiler

2009-12-30T23:58:00.005+01:00

Fram till nyår kommer jag att posta ett antal skäl till varför jag tror att det går utför för Facebook 2010. Här är det tredje:

3. För många öde profiler
Andelen lurkers sägs vara över 90% på sajter där användarna själva skapar innehållet. Det är naturligt att det är så även på Facebook. Men det finns en tydlig tendens att andelen inaktiva medlemmar ökar och att statusflöden domineras mer och mer av ett fåtal mycket aktiva användare.

Ett exempel på hur jag tycker det ser ut på fler och fler Facebook-konton. Den här personen har tre inlägg på sin logg, med mycket långa mellanrum mellan vardera.

Sociala medier har liknats vid ett stort cocktail-party (till exempel i boken med just namnet ”Social Media is a Cocktail Party”). På cocktail-partyn står man ofta och pratar med de man redan känner, men introduceras också med nya människor och byter några ord med flyktiga bekanta. Man snappar upp vissa saker som sägs runtomkring en och filtrerar bort annat. Men föreställ dig att du står på ett cocktail-party med 130 personer du känner och bara pratar med ett tiotal (en genomsnittlig Facebook-användare har 130 vänner). De övriga 120 står tysta – du vet att de är där och de kan höra vad du säger, men själva står de helt tysta. Den tendensen finns på Facebook. Det blir visserligen mindre brus att filtrera, men efter ett tag tror jag du tar de tio vänner du pratar med och går till efterfesten nån annanstans. Det betyder naturligtvis inte att Facebook helt förlorar sitt värde, men det har inte samma värde som det har för många människor idag. Det faktum att de där människorna finns där har ett värde, du kan kontakta dem och hålla dig hjälpligt uppdaterad med vad de gör. Och du kan bjuda in dem till fester och andra aktiviteter. Men du kommer inte att hänga på Facebook på det sätt du gjort tidigare.

Bara 5% av myndigheterna har en strategi för sociala medier

2009-12-30T03:06:00.000+01:00

För några månader sedan kom resultatet från en undersökning kring användningen av sociala medier hos statliga myndigheter och bolag. Undersökningen passerade förbi förvånansvärt obemärkt. När jag googlade runt nu såg jag inte mer än tre fyra referenser till den. Resultaten (pdf) är visserligen inte så oväntade, men ändå intressanta.

Undersökningen genomfördes på initiativ av Arbetsförmedlingens informationschef Greta Svensson. Den har gått ut till 155 kommunikationsdirektörer, informationschefer och andra personer inom dessa verksamheter. 62 personer har svarat, och representerar 44% av de organisationer som tillfrågades.

”Vi bör finnas där människor är”
Det är tydligt att det finns ett mycket stort intresse för sociala medier bland statliga organisationer. Tre av fyra diskuterar sociala medier internt och över hälften tycker att det är viktigt eller mycket viktigt att man deltar i utvecklingen av sociala medier (bara 12% tycker att det mindre viktigt eller inte viktigt alls). Fyra av fem tror att användningen av sociala medier fortsätter att öka under de kommande 1-3 åren.

Sociala medier påverkar förtroendet för myndigheten
De flesta verkar tycka att användningen av sociala medier kan stärka förtroendet för den egna organisationen. Man vill till exempel använda sociala medier för att framstå som "en modern myndighet som därmed kan vara en attraktiv arbetsgivare". Eller man vill uppfattas som "tillgänglig", "mänkslig" och "tilltalande".

...men bara 5% har en strategi för sociala medier
Trots det stora intresset och trots att man ser sociala medier som en viktig faktor för att till exempel bygga förtroende, så är det bara 5% som har en strategi eller policy. I den offentliga världen är ett policydokument allt som oftast det första steget innan man gör något överhuvudtaget, så den siffran är trots allt anmärkningsvärt låg tycker jag.

Undersökningen har också ställt frågan "Använder er myndighet sociala media i kommunikationen med medborgarna?". Här är siffrorna generellt väldigt låga och man kan anta att många av de som svarat ja bara börjat använda men troligen inte är så aktiva. Undantag finns självklart, krisinformation.se är ett framgångsrikt exempel.

Mycket lågt prioriterad fråga i praktiken
Det finns väldigt lite resurser avsatta för att jobba med sociala medier i statliga organisationer. Enligt undersökningen är det oftast informatörer som får som extra uppgift att till exempel bevaka sociala medier. I något enstaka fall finns sakkunnniga på myndigheten som får blogga på arbetstid, men det är mycket sällsynt. Min tidigare arbetsplats Socialstyrelsen ligger generellt rätt långt fram vad gäller digital kommunikation. Men som ett exempel på resursfrågan kan nämnas att det där finns 3-4 pressekreterare som jobbar heltid med "gammelmedia" och har jour dygnet runt. Det finns ingen (eller fanns i alla fall inte för tre månader sen) som har i upprag att jobba med sociala medier. Med tanke på hur mycket de traditionella medierna förlorar och hur mycket de nya medierna vinner i läsare så är det rätt märkligt.

Facebook förlorar 2010. Skäl #2: De sociala drivkrafterna blir mindre

2009-12-27T14:07:00.000+01:00

Fram till nyår kommer jag att posta ett antal skäl till varför jag tror att det går utför för Facebook 2010. Här är det andra:

2. De sociala drivkrafterna blir mindre

Användandet av Facebook blir mer och mer medvetet – man har ett syfte med att besöka sajten, mer än det sociala. Det blir till exempel allt vanligare att medlemmarna använder Facebook för att locka besökare till andra platser, sina bloggar till exempel. Företag använder det för att nå ut med sina budskap och politiker använder det för att driva opinion och engagera väljare. Håller den trenden i sig så tror jag Facebook blir mindre och mindre personligt och den sociala kraften minskar.

Här är några av de statusuppdateringar som passerade mitt flöde under en relativt kort period. Alla pushar till olika blogginlägg.

Jag menar inte att det är ett problem i sig att ett nätverk används mer ”funktionellt” än socialt. Båda drivkrafterna fungerar. Problemet är att det innebär en förskjutning av Facebooks identitet. Från att ha drivits enbart av sociala faktorer så blir det andra faktorer som styr. Det är svår förändring att genomföra. Jämför det med LinkedIn eller Twitter. LinkedIn har hela tiden haft ett tydligt fokus på funktionella drivkrafter, som att söka jobb, hitta nya affärskontakter och diskutera arbetsrelaterade frågor. Skulle LinkedIn börja förskjutas mot sociala drivkrafter så riskerar man också att förlora. Twitter är också intressant, där tycker jag de båda faktorerna lyckas samverka i högre grad, det är helt enkelt byggt på ett sätt som tillåter att sociala och arbetsrelaterade faktorer samverkar i högre grad (ett skäl till det är att det krävs en aktiv handling åt båda hållen; jag följer dig och du följer mig).

Facebook förlorar 2010. Skäl #1: För diversiferad målgrupp

2009-12-25T13:43:00.007+01:00

Det är den tiden på året då många sammanfattar det som varit och förutspår vad som ska komma nästa år. Till exempel skrev Magnus Höij för ett tag sen sina sex spaningar inför 2010. En av hans spaningar är att Facebook slår alla rekord 2010 och fortsätter vara den breda sociala sajten som alla måste förhålla sig till. Jag tror att det är helt rätt att Facebook är en sajt alla måste förhålla sig till, men nästa år tror jag framgångarna för Facebook vänder.
2009 var Facebooks år. Min spaning inför 2010 är att användningen av Facebook avtar kraftigt och många lämnar sajten. Tillväxten av rena medlemstal kan nog fortsätta ett tag till eftersom det tillkommer helt nya grupper av användare, främst uppåt i åldrarna. Men jag tror att aktiviteten generellt minskar och att många kommer att avsluta sitt medlemskap.

Jag ska försöka förklara varför jag tror att det går utför för Facebook 2010. Det blir några inlägg från idag och fram till nyår. Här är det första:

1. För diversifierad målgrupp
Tänk efter: När träffade du senast din mamma, din syster, din chef, några kollegor, bästa polarna, före detta flick-/pojkvänner, dina barns dagispersonal och dina kompisar från grundskolan – samtidigt? Det gör man inte så ofta. Och för de flesta tror jag att det skulle kännas rätt obekvämt och konstigt. Man pratar inte om samma saker med sin mamma som med sina polare eller sina kollegor.

Facebook har under 2009 haft en enorm tillväxt i samtliga ålderssegment. Men det intressanta är att tillväxten är så mycket högre ju längre upp i åldrarna man kommer. Det är inte så konstigt med tanke på att penetrationen (andelen personer av hela befolkningen som använder Facebook) redan var så hög i de lägre åldrarna. Men hos många andra sajter av den typen har tillväxten i de högre åldersgrupperna aldrig kommit överhuvudtaget. På Facebook däremot börjar åldersskillnaderna faktiskt plana ut.

Tillväxt per åldersgrupp, procentuell förändring maj 2009 till december 2009

Tillväxt av antal medlemmar, maj 2009 till december 2009

Siffrorna är baserade på Facebook Ads, vilket innebär att de inte är exakta. Men som Simon Sundén konstaterade när han gjorde sin mycket intressanta statistik-sammanställning så är siffrorna slående även om det skulle vara en felmarginal överlag på säg 10%.

Från demokratiskt perspektiv tycker jag det är jättebra att fler personer använder sociala medier och det är viktigt att åldersklyftan generellt sett minskar på nätet. Men i takt med att föräldrarna börjar använda Facebook kommer deras barn att sluta göra det. Och ju fler som ansluter sig, desto svagare tror jag att de sociala banden blir eftersom det helt enkelt finns för mycket olikheter mellan de människor som finns där.

Sociala band bygger i mycket stor utsträckning på likhet mellan gruppens medlemmar. Ett fungerande socialt nätverk förutsätter att medlemmarna inte skiljer sig för mycket åt. Jag tror att fungerande sociala nätverk förutsätter en lagom blandning av homogenitet och heterogenitet; tillräckligt lika för att det inte ska kännas konstigt att dela med sig av sig själv, men tillräckligt mycket olikhet för att det ändå ska ge något att vara där.

Samma individ kan tillhöra olika sociala grupper, där likheter och olikheter överlappar varandra mellan grupper. Men om du slår ihop den sociala grupp du har på jobbet, med polarna och med familjen så är det inte säkert att de passar ihop bara för att du är den gemensamma nämnaren. Och på Facebook kommunicerar du samtidigt med samtliga dina vänner. Facebook jobbar på att förbättra möjligheterna att styra vem som ser vad, men jag tror inte att den grundläggande uppbyggnaden kommer att hålla för en sån bredd av medlemmar.

Julens Definition of Done, eller "när är julgranen klar?"

2009-12-24T00:27:00.003+01:00

"Fixa julgran" stod det på att göra-listan på köksbordet hos min kusin där vi firar jul. Punkten var överstruken så uppenbarligen anses uppgiften vara klar. Under kvällen frågar min kusin sin sambo om granen och han berättar att den står på altanen.

Det är ett intressant vardags-exempel på vad Definition of Done handlar om. Granen var "fixad" i bemärkelsen utvald, inhandlad, hemtranstporterad och upppackad från nätet. Men den står fortfarande ute och behöver kläs.

"Klart" måste definieras utifrån nyttan för slutanvändaren. En gran gör ingen nytta förrän den står påklädd och fin i vardagsrummet, helst med julklappar under. Och troligen hade den bästa definitionen av klar i det här fallet varit "hela familjen tycker att det ser fint ut" (det vill säga ett enkelt användningstest).

På att göra-listan finns också rubriken "Julafton" och där står "Duka bordet". Här finns säkert tiotals underförstådda moment, som att det ska vara för 17 personer, att var och en ska ha två tallrikar (vi brukar ha en för kalla rätter och en för varma), två glas (vin och vatten), bestick och servetter. De små barnen ska sitta bredvid sina föräldrar, de som ska sköta köket ska sitta längst ut så de kan resa sig lätt... och så vidare. Ska servetterna föresten vara snyggt vikta? Och ska det vara den röda eller röd-gröna duken? Det ska bli spännande att se hur "Duka bordet" tolkas idag och när kusin+sambo anser att det är "klart" (vem är det förresten som bestämmer när det är klart?).

God jul!

P.S. Enligt Google Trends väcker julen i Sverige ungefär lika stort intresse varje år. Och den kan nog sägas börja ordentligt i oktober. D.S.

Mätning av konverteringar offline från besök på juristjouren.se

2009-12-20T03:14:00.000+01:00

Juristjourens webbplats har ett tydligt definierat mål: Besökarna ska mejla via ett formulär eller ännu hellre ringa till den fria rådgivningstjänsten. För att rekrytera besökare använder man främst marknadsföring online, stöttat av vissa offline-aktiviteter.

För att öka nyttan med webbplatsen har sajten byggts om från grunden. Utgångspunkten har varit ett tydligt fokus på varumärket Juristjouren och de värden det står för. Där ligger också en mycket medveten strategi för vilka kunder man vill ha och hur man ska locka dem till sig.

Och uppenbarligen fungerar det. Kostnaderna för nyrekrytering av kunder har minskat med över 85% på ett år och det går att göra mycket mer.

Tyvärr saknas verktygen för att optimera flödet hela vägen. Det mesta går att mäta, men eftersom den slutliga konverteringen sker offline så saknas en mycket viktig byggsten. Vi har bra siffror både online och offline, men vi har inget konkret sätt att föra ihop online och offline.

Av de som kommer till webbplatsen:

Hur många når målsidan? Omvandlingsfrekvensen här är 43% i snitt. Besök som kommer från köpta sökträffar verkar ha något bättre omvandlingsfrekvens än organiska (icke-köpta) sökträffar.
Hur många mejlar eller ringer? Det här är än så länge svårare att mäta. Vi har exakta siffror på antal inkommande mejl och antal inkommande samtal. Och vi vet att majoriteten av de som mejlar eller ringer kommer från webbplatsen (andra källor/aktiviteter kan till exempel vara Eniro eller traditionell annonsering). Men vi kan inte mäta exakt hur många som härrör från vad och därför kan vi inte heller avgöra vad som lönar sig bäst. En hypotes är att köpta sökträffar konverterar bättre än någon annan aktivitet, men det skulle vi behöva få bekräftat.
Hur många blir kunder? Det har vi också tillförlitliga siffror på. Vi kan mäta hur många av de som ringer och mejlar som faktiskt blir kunder och vi skulle även kunna se hur stora kunder respektive samtal och mejl blir.

För att verkligen optimera flödet skulle vi alltså behöva följa upp hur online-statistiken konverterar offline. Nån som har några idéer?

Sociala medier i världens mest konservativa bransch

2009-12-17T01:53:00.009+01:00

Jag jobbar med en del rådgivande uppdrag åt Juristjouren. Nu är det äntligen klart att Juristjouren börjar erbjuda fri juridisk rådgivning på Facebook. I likhet med till exempel Vårdguiden kommer Juristjouren att ha en Facebook-sida där medlemmarna kan följa juridiska nyheter, ställa frågor och läsa vad andra skrivit. Dessutom vill man hitta nya praktikanter.

Man har varit orolig för att ge sig in i sociala medier. Främst ser man en risk att alltför många missbrukar rådgivningen och ställer frågor som inte är på allvar eller där svaret är alltför lätt att ta reda på själv. Då kommer det att ta för mycket resurser från rådgivarna, så att andra frågor inte kan besvaras. Jag tror inte man behöver vara så orolig för det. Sociala medier är ofta självsanerande, det vill säga trots att alla kan skriva vad de vill så håller sig de allra flesta inom gränserna för vad som är accepterat (se till exempel mitt inlägg om hur kulturella normer styr sociala medier).

De flesta av Juristjourens anställda finns på Facebook och majoriteten av kunderna finns där. Så det är egentligen absurt att inte finnas där. Samtidigt är juridik ett ovanligt svårt område eftersom det har tendens att dra till sig många rättshaverister och människor som mer eller mindre gjort det till en hobby att driva ärenden mot staten och olika företag. Så det finns faktiskt en viss risk att man kommer fram till att satsningen inte lönar sig. Men vi vill helt enkelt utmana de sociala medierna och se om de kulturella normerna i sociala medier håller även för juridik.

Juristjouren på Facebook

Sex principer för att påverka på internet

2009-12-15T02:38:00.006+01:00

Robert Cialdini har forskat kring påverkan. I sina experimentstudier har han identifierat sex typer av grundläggande påverkningsmönster hos människor. Det här kan enkelt appliceras på webben. Här är Cialdinis sex principer, med en anpassning till webben för var och en av dem (inspirerat av Mattias Malmnäs och Karin Billes Övertyga på internet från 2003, som dock aldrig nämnde att de lånat hela upplägget från Cialdini...).

1. Återgäldande (reciprocation)

Människor upplever sig stå i skuld till de som gett dem något. Det är en närmast evolutionär princip enligt Cialidni -- de samhällen som lever efter återgäldandet får en kompetitiv fördel och överlever. De individer som behöver hjälp och ber om det kommer att få det, för att de vet att de senare får tillbaka. Vi har en drift att försöka ge tillbaka det vi fått.

Alla relationer bygger på den här principen enligt Cialdini. När vi får något från någon annan uppstår en "skuld". Antingen kan vi avfärda skulden ("det var inget") eller så kan vi behålla den ("du skulle ha gjort detsamma för mig"). Vilket erbjudande ger man först: Det dyrare eller det billigare? Börja alltid med det större, menar Cialdini. Säger personen nej, be om något mindre (kanske det du egentligen är ute efter). Motparten känner sig i skuld och accepterar. "Kan du inte hjälpa oss med 100 kr, kanske du kan köpa ett julkort för 15?"...

På webben: Dela ut digitala smakprover, skapa känslan att besökaren ”får något”, ge bort kunskap, verktyg, underhållning, bidrag till välgörenhet. Värdet av erbjudanden kunden tackar nej till är möjligheten ”att i kundens huvud omvandlas till ett underskott i ge & ta-balansen”.

2. Knapphet (scarcity)
Begränsad tillgång skapar större efterfrågan. Om man förklarar för någon att en produkt eller tjänst inte går att hitta någon annanstans, så påverkar det motpartens att vilja ha den. Det gäller även information: "Det är bara ett fåtal personer som får veta det här" är mer övertygande än om alla får veta det. "People want more of what they can't have", skriver Cialdini.

Enligt forskningen är folk mer motiverade av vad de kan förlora, än vad de har att vinna. "Utan det här, förlorar du 50 öre per dag" är mer motiverande än "med det här, tjänar du 50 öre per dag".

På webben: Begränsad tillgång, tidsbegränsat, först-till-kvarn, auktioner, här-och-nu-känsla, lagerstatus, rea och utförsäljning

3. Auktoritet (authority)
Vi tror på auktoriteter som läkare eller advokater. Auktoritet uppstår till exempel när man presentera svaga punkter först och de stora fördelarna senare. Det bygger, enligt Cialdini, trovärdighet och pålitlighet.

På webben: Visa upp intyg, länka till trovärdiga källor, använd referenser, love all – serve all, visa vem som ligger bakom webbplatsen, beskriv medarbetare och expertis, uppdatera kontinuerligt, undvik misstag, gör tester på hur trovärdig designen upplevs.

4. Åtagande och konsistens (commitment and consistency)
Har man åtagit sig något, eller tänkt på ett visst sätt, så vill man hålla kvar vid det. "People are significantly more willing to say yes to a request that is consistent to what they have allready said or done."

På webben: Hänvisa till tidigare köp de gjort så vill de vara konsekventa mot det beslut de fattade då och köper igen, låt kunden delta i produktutvecklingen, gör slogantävlingar, låt kunden steg för steg fatta viktiga till synes små beslut i riktning mot köp, låt kunden själv beskriva och skapa sitt behov, låt användare personanpassa webbplatsen eller produkterna.

5. Sociala bevis (consensus)
Människor fattar beslut utifrån hur andra som liknar dem, gör. Grupptryckets makt. "Många andra människor gör så här, så det måste vara rätt." När något ligger längst upp på en topplista så säljer det ännu mer.

På webben: Tio-i-topplistor över mest sålda varor, referenser från tredje part, visa aktiviteten på webbplatsen i realtid, ”en dag i rampljuset”, köptips, recensioner, tipsa-en-vän.

6. Gillande (liking)
Man säger hellre ja till folk man man gillar och tycker om. Tre faktorer ökar gillande: Likhet (vi tycker om de som är som vi själva), komplimanger (vi tycker om de som ger oss kompliganger) och ansträningen att sammarbeta (vi tycker om de som går i samma riktning som vi gör).

På webben: Sociala webben, personalisering, delning, progress-bars ("grattis, din profil är 80% klar) etc.

(Det här är en lite omarbetad version av en bloggpost jag skrev 2005)

Vanligaste ärendena hos svenska myndigheter - detta söker vi efter

2009-12-13T09:34:00.004+01:00

På webbplatserna för fem av Sveriges största myndigheter görs långt över en miljon sökningar i månaden. Det är sökningar på hundratusentals olika termer. Statistiken visar att personnamn, bostadsbidrag, barnbidrag, studiemedel och visum är de vanligaste ärendena hos svenska myndigheter. Nästan dubbelt så många är intresserade av bostadsbidrag jämfört med barnbidrag.

Statistiska centralbyrån, scb.se

Namn, 1,62%
Kpi, 1,28%
Aki, 0,76%
Sni, 0,73%
Lön, 0,70%
Löner, 0,52%
Inflation, 0,50%
Lönestatistik, 0,47%
Arbetslöshet, 0,47%
konsumentprisindex, 0,40%
Totalt, 7,47%

Försäkringskassan, forsakringskassan.se

bostadsbidrag, 2,8%
blanketter, 1,6%
barnbidrag, 1,5%
sig, 1,0%
bostadstillägg, 0,8%
arbetsskada, 0,8%
aktivitetsstöd, 0,7%
moderskapsintyg, 0,7%
sjukersättning, 0,6%
underhållsbidrag, 0,6%
Totalt, 11,1%

Centrala studiestödsnämnde, csn.se

csn, 2,06%
studiemedel, 1,71%
studerar, 1,38%
utbildningar, 1,35%
studerat, 1,35%
studerandes, 1,31%
studiebidrag, 1,26%
studerande, 1,24%
studies, 1,07%
studiestödsnämndens, 1,04%
Totalt, 13,76%

Regeringen, regeringen.se

Visum, 0,56%
svininfluensa, 0,16%
Budget, 0,16%
rot, 0,13%
rotavdrag, 0,13%
pass, 0,12%
Skollagen, 0,11%
iran, 0,11%
Sou, 0,10%
Budgetproposition, 0,06%
Totalt, 1,63%

Polisen, polisen.se (statisiken är cirka ett år gammal, övriga uppgifter är från i höst)

pass, 4,3%
öppettider, 0,6%
huliganism, 0,6%
körkort, 0,6%
belastningsregister, 0,4%
belastningsregistret, 0,4%
hittegods, 0,4%
brottsregister, 0,3%
moped, 0,3%
personbevis, 0,3%
Totalt, 8,2%

Iakttagelser kring sökstatistiken

Generellt motsvarar de tio vanligaste sökningarna cirka 10% av de totala sökningarna, därefter är det mycket små volymer på varje sökterm (undantaget är regeringen där söktermerna är ovanligt spretiga).
Varför söktermen "csn" är den vanligaste på cns:s egen webbplats känns lite som ett mysterium. Bygger det på en felkonstruktion av själva webbplatsen, så besökarna inte ens förstår att de kommit till just csn? Eller är "csn" helt enkelt synonymt med "studiemedel" för många människor?
Det är rätt stabila trender, inga speciella säsongsvariationer (utom att den totala volymen varierar lite). Aktuella frågor påverkar en del, främst hos regeringen där till exempel svininfluensan kommer upp på plats två. och Iran på plats åtta.

Ps. Om nån är intresserad av hela listan så säg till ;) Ds.

5 skäl varför det är viktigt med projektrum eller scrum-rum

2009-12-09T20:18:00.002+01:00

En av de första sakerna jag gjorde när jag tillträdde som projektledare för mitt nuvarande projekt var att skaffa ett projektrum. Det slutade med att vi byggde om delar av en hel våning ;)

Varför är det så viktigt med projektrum?

Jag har drivit projekt helt på distans (mot till exempel utvecklare i Indien), projekt där man bara träffats vid uppstart och avslut och projekt med regelbundna avstämningsmöten. Men oavsett omständigheter är det alltid helt oslagbart att sitta tillsammans, inte bara i samma hus, utan i samma rum.

I ett projektrum är det bara att fråga om man undrar något eller kommer att tänka på något. Man behöver inte anstränga sig för att boka möten, ringa telefonsamtal eller gå till nåt annat rum. Det är bara att prata. Spontaneitet är ovärderlig när det gäller att undvika missförstånd.
I ett projektrum kan man jobba mer visuellt. Väggarna ska tapetseras av whiteboards, postit-lappar, planer och skisser. Bara att kunna stå framför samma skiss och peka är oslagbart. Och man kan ta en penna och bara kladda på skissen när man förklarar något eller beslutar att ändra något.
Ett projektrum gör projektet mer synligt och greppbart för resten av organisationen. Det är lätt hänt att organisationen ser projekt (framförallt IT-projekt) som något man startar och sen bara får ett resultat från. Processen däremellan tänker man oftast inte på, vilket också leder till att man kommer med input för sent eller inte förstår "varför det blev så dyrt". Med ett projektrum får man möjlighet att träffa personerna som jobbar med projektet och man kan lättare förstå vad de gör.
Med ett projektrum vet man alltid var man ska gå för att få tag på de som jobbar med projektet.
I ett projektrum få de som jobbar i projektet en gemenskap. De kan komma från olika delar av organisationen och från olika konsultföretag. Men när de har ett gemensamt projektrum, uppstår lättare även en gemensam kultur och det blir tydligare att man jobbar för samma mål.

Kulturen i projektrummet ska vara att det är okej att "störa". Det kan ibland vara jobbigt att bli avbruten när man håller på med något, men nyttan överväger av att få transparens mellan alla team-medlemmar och att kunna få frågor besvarade snabbt. Till en viss gräns förstås.

Ett annat sammanhang man använder projektrum i är i politiken.Bill Clinton upprättade ett war-room för att hantera mediefrågor.

Ha aldrig mer än dubbelt så många personer som snittet under hela projekttiden

2009-12-07T19:16:00.001+01:00

Erik Sjöberg skrev ett blogginlägg häromdagen om nyttan av att lägga till fler personer mot slutet av ett projekt för att klara deadline. Alla projektledare vet att det är svårt med bedömningar om antal resurser och ännu svårare att bedömma hur mycket det lönar sig att tillsätta fler resurser mot slutet av ett projekt. Hinner de bli produktiva i tid för att tillföra något före deadline? Tar de istället värdefull kraft från de som redan är mest produktiva i teamet?

Han nämner en tumregel som säger att man aldrig under projektet ska ha mer än dubbelt så många personer som snittet under hela projekttiden. Min spontana tanke var att jag måste ha brutit mot den tumregeln i tidigare projekt. Men efter att ha räknat lite på det inser jag att vi hela tiden faktiskt höll oss inom detta nyckeltal.Och vid projektutvärderingarna var vi nog någorlunda överens om att det inte skulle ha funkat med så mycker fler personer.

Den första hälften av projektet var huvudsakligen en analysfas och antalet inblandade personer var då nio. I den andra fasen bestod projektet av åtta av de ursprungliga nio samt ytterligare mellan två och tio personer. Efter att ha räknat lite på det (vilket tyvärr blir rätt svårt med tanke på att resursfördelningen förändrats kontinuerligt) så visar det sig att snittet faktiskt var rätt högt, över 13 personer. Som mest var vi cirka 20, vilket skulle innebära att vi höll oss inom tumregeln.

Efter att ha gått igenom projektutvärderingar och projektdokumentationer kan jag också dra en del andra slutsatser:

Var tydlig med att tidsåtgången i projektet kan variera. Försök att till exempel be linjeorganisationen om en person på "i genomsnitt 50%" snarare än konstant 50%. Pratar man om det i förväg så går det ofta att ordna, men om man inte pratar om det tidigt blir det svårt att senare öka eller minska en persons tidsåtgång.
Om man har inhyrda resurser från konsultföretag kan det vara en idé att ha flera personer med samma kompetens på deltid, snarare än en person på heltid. Då kan deltidarna gå upp i tid och projektet får fler produktiva personer utan att någon ny behöver skolas in och sätta sig i allt.(Å andra sidan får vi större overhead generellt i projektet ju fler personer vi är, så det här blir en avvägning. Men 2x50% istället för 1x100% borde fungera i de flesta fall.)
Skriv öppna avtal med externa leverantörer, där resursbehoven kan förändras med högst 1-2 månaders varsel.
Dokumentera lagom mycket, så det inte tar tid från teamet, men ändå är ett underlag som hjälper nya team-medlemmar att komma in i jobbet.
Ett team består av en mängd olika kompetenser. Det verkar vara svårare att tillsätta fler personer i samma kompetensområde än att tillsätta helt nya kompetensområden.

Nån som har liknande erfarenheter?

Projektledning är 80% ledarskap och 20% administration

2009-12-06T20:38:00.004+01:00

Jag får ofta frågan om vilka kurser som är bra inom projektledning. Jag brukar svara att många är bra, men att nästan ingen lär ut rätt saker.

Av någon anledning fokuserar nästan all litteratur och alla kurser i projektledning på projektadministration. De handlar om att fylla i och skapa modeller för planering, work breakdown structure (wbs), projektfaser, resurshistogram och riskanalys.

Mitt tips om du vill bli en bra projektledare (och inte projektadministratör) är att lägga fokuset i din utbildning på ledarskap. Gå ledarskapskurser, till exempel Utvecklande ledarskap. Vill du ha ett teoretiskt stöd och tips kring administrativa verktyg, så komplettera med en kort kurs (1-3 dagar) i det som i utbildningsvärlden kallas "projektledning" (men som alltså nästan uteslutande är projektadministration).

Projektledning som akademinskt ämne uppstod under kalla kriget, när USA och Sovjet tävlade om vem som var störst, bäst och starkast. Det handlade om att vara först på månen, bygga fullständigt nya vapensystem och göra jättelika infrastruktursatsningar. Verktygen man lär ut i projektledning är fortfarande i stor utsträckning utformade för den typen av gigantiska projekt. Men det är sällan man i vanliga projekt har en närmast obegränsad budget eller hundratusentals projektmedlemmar. I verkligen är verktygen sällan så viktiga, utan det operativa ledarskapet dominerar (se även tidigare kommentar kring gantt-scheman).

Man kan lyckas som projektledare om man är en bra ledare men inte kan nåt av de traditionella projektverktygen. Däremot finns det inte en chans att lyckas med ett projekt utan att utöva ett bra ledarskap.

User Generated Content... and Design... and Features...

2009-12-06T17:31:00.002+01:00

För några år sen var det mycket tal om User Generated Content (UGC), det vill säga att besökarna på en webbplats skapar innehållet. Wikipedia är ett bra exempel på det, men även facebook eller kommentarerna på aftonbladet.se. Det har blivit helt naturligt att användarna är med och skapar innehållet, så begreppet är inte lika omtalat längre.

Men användarskapat tror jag vi kommer att se mycket mer av i framtiden. Dels att allt mer innehåll skapas av användarna. Men även att användarna får större del i designen av webbplatser (möjligheten att ändra mallar och "pimpa" personliga sidor är bra exempel på det redan idag) och också skapar funktionalitet till webbplatsen (facebook apps och api:er är exempel på detta).

10 skäl till varför webbstrategi är viktigt

2009-12-02T00:02:00.005+01:00

Webbstrategi är att ha en medveten plan för att uppnå verksamhetens mål med hjälp av webben

Det innebär enkelt uttryckt tre saker:

Förstå var vi befinner oss idag (med hjälp av till exempel målgruppsanalys, branschanlays och effektkartläggning)
Förstå var vi vill befinna oss i framtiden (med hjälp av samma verktyg som ovan, kryddat med lite vision och kreativitet)
Komma fram till vilka åtgärder som kommer att föra oss från nuläget till det önskade läget (med hjälp av till exempel koncept som sociala objekt)

Webbstrategi är att göra bortval
All strategi handlar om att göra bortval. Om man väljer vad man ska göra utan att också välja vad man inte ska göra, så står man i praktiken kvar på ruta 1.

Det här kan vara en del i en webbstrategi: "Vi ska skapa en webbplats där vi knyter småföretagare närmre till våra produkter, så att vi på sikt får ökad merförsäljning".
Men då måste man också acceptera konsekvensen av detta. Vi gör inte en webbplats för stora företag. Små företag vill en sak och stora företag vill något annat. Ska det bli bra, så måste vi hålla oss till strategin (och den omvända konsekvensen av strategin). Försök hitta en lösning som tilltalar både Per-Ove 56 och blomsterhandlare utan anställda och som tilltalar Shell på koncernnivå med hundratusentals anställda. Det går inte.

Webbstrategi är inte att "sälja varor på internet"
Nu när jag sagt att webbstrategi är att ha en medveten plan för att uppnå verksamhetens mål med hjälp av webben, och att det kräver att man gör bortval, så måste jag väl också säga vad webbstrategi inte är.

Att "sälja varor på internet" är inte webbstrategi. Det är i princip detsamma som hysterin på 90-talet när många organisationer desperat tyckte att "vi måste finnas på internet" eller "vi behöver en webbplats". Webbstrategi handlar lika mycket om att nå ut med hjälp av internet som att låta internet nå in i organisationen. Att jobba med internet som stöd för verksamheten för med sig nya sätt att se på saker, nya arbetssätt och ibland till och med nya verksamheter. Webbstrategi är affärsstrategi.

Varför är webbstrategi viktigt?

Det finns alldeles för många exempel på misslyckade webbsatsningar. Webbstrategi gör att vi kan undvika att skapa till exempel ytterligare en övergiven och oanvänd webbplats.
Det är dyrt att ta fram och underhålla en webbplats. Webbstrategi minskar kostnaderna genom att vi gör rätt saker, det vill säga de saker som ger den verksamhetsnytta vi vill ha.
Det tar tid att ta fram en bra webbplats. Webbstrategi hjälper oss att minska tiden som går åt genom att vi börjar med det viktigaste och bygger vidare därifrån.
Webben kommer att vara den största förändringskraften de kommande 30 åren. Internet är affärskritiskt för många organisationer och det ingen verksamhet som inte berörs av internet. Webbstrategi handlar om hur internet förändrar förutsättningar för att att bedriva sin verksamhet.
Webb handlar om så mycket mer än din webbplats. Webbstrategi lyfter fokuset så att man ser utanför den egna webbplatsen.
Webb handlar om mycket mer än att lägga ut information eller produkter på nätet. Webbstrategi lyfter fokuset till verksamhetsnyttan så att satsningen görs i relation till verksamhetens övergripande mål och andra pågående projekt.
En webbplats kräver underhåll när den väl är lanserad. Webbstrategi tar hänsyn till organisatoriska, personella och administrativa aspekter så att webbplatsen kan leva och vidareutvecklas.
Det kan vara svårt för organisationen att förstå varför man gör en webbsatsning. Webbstrategi gör det lättare att kommunicera vad vi håller på med.
Det är lätt att kopiera andra på nätet. Webbstrategi gör att man kan inta en position och göra det svårare för konkurrenter att kopiera.
Stora webbprojekt har extremt komplexa kravbilder. Webbstrategi gör att man har ett konkret underlag att hålla sig till i alla de tusentals prioritingar och avvägningar som görs under projektet.

Läs också Lisa Welchmans Web Strategy: A Definition

nejtillsvininfluensan.se: bra satsning, men begränsad kampanjeffekt

2009-12-01T01:38:00.002+01:00

Nu har Socialstyrelsen utvärderat sin första kampanj i sociala medier. Jag har varit skeptisk till upplägget av kampanjen och startade en alternativ kampanj för att helt enkelt jämföra vilket av olika angreppssätt som fungerar bäst.

Kampanjen nejtillsvininfluensan.se (byrå: Daytona)

Cirka 2 200 personer har gjort en aktiv handling genom att klicka på någon av "dela"-knapparna (statistiken kommer från Socialstyrelsen, men vad siffrorna bygger på har jag ingen aning om eftersom det är externa länkar och det inte finns något sätt att mäta på)
Vanligast var att dela på Facebook (samma kommentar som ovan angående vad statistiken bygger på)
Drygt 22 000 besökare till sidan (bygger på statistik från Google Analytics)
Mycket stort genomslag i traditionella medier. Kampanjen har nämnts både i nationella och lokala medier och den finns också en mängd webbplatser inom offentlig sektor som uppmärksammat kampanjen.

Kampanjen Jag vaccinerar mig

Över 3 000 personer har gjort en aktiv handling och blivit medlemmar, av dessa har många bjudit in sina vänner
Inget mediestöd
Ingen produktionskostnad

Mina slutsatser blir tyvärr att kampanjen nejtillsvininfluensan.se inte lyckats vidare bra. Att med det enorma medietrycket Socialstyrelsen skapade, ändå bara få 2 200 delningar kan inte ses som lyckat. (Se tidigare analys av hur man kunde gjort det lite bättre.) Från ett annat perspektiv är det däremot otroligt lyckat och värt en eloge: Man vågade ta ett stort steg mot nya sätt att jobba! Det kommer att bana väg för ytterligare satsningar på sociala medier hos Socialstyrelsen och förhoppningsvis även hos andra myndigheter.